Hållbar kulturell utveckling

Hållbar utveckling är ett av uttrycken som tillsammans med ”alla människors lika värde” och ”Värdegrunden™” varit 2010-talets buzzwords. Hållbar utveckling sammankopplas med saker som miljömedvetenhet, återanvändbara material, anti-konsumtionsamhälle, och är i mångt och mycket det största som miljörörelsen i väst har skapat i kulturtermer. Man har lyckats få in hållbar utveckling i de flesta företags och nationers mål, ofta utan att de behöver precisera vad det handlar om.

Hållbar utveckling handlar ofta om att man vill lämna efter sig jorden i ett sådant skick att barnen och barnbarnen ska kunna leva utan att planeten har förstörts. På sätt och vis är det en uråldrig tanke att lämna världen efter sig som man fick den, som inte minst torgförts av reaktionärer och konservativa under många tusen år. Lästips om man vill läsa mer om de inneboende gröna och naturkonserverande delarna av det reaktionära tänkandet är C.A Shoultz artikel The Green Green Earth. Det finns något evigt och transcendentalt i att vilja bevara naturen och agera trädgårdsmästare åt planeten, detta är varför jag personligen inte är emot begreppet ”hållbar utveckling” på samma sätt som jag motsätter mig begrepp som ”värdegrund” och ”alla människors lika värde”. Men en oerhört väsentlig del av hållbarhet missas nästan alltid, och det är av absolut största vikt under de kommande åren. Det handlar om en hållbar kulturell utveckling.

Likt man bör lämna över sin mark, sina ägodelar, och själva naturen till sina efterlevande för att de ska ha de bästa möjligheterna att leva goda liv och föra vidare värderingar bör man också lämna kulturen i ett sådant skick. Detta borde inte vara kontroversiellt för varken konservativa eller för den delen klassiska liberaler. Tänkare som Adam Smith, Roger Scruton och Edmund Burke framhöll att marknadsekonomi endast fungerar om den vilar på en kultur och gemenskap med tillit, dygder, och respekt för överenskommelser (Nordin, 2011). Ifall dessa dygder inte förs vidare kommer det leda till en urholkning av kulturen, och i förlängningen leda till att en fungerande marknadsekonomi och kultur blir omöjlig. Detta är också en del av vad Hans-Hermann Hoppe (2001) kallar ”decivilisationsprocessen” i sin bok Democracy: The god that failed, det vill säga ett successivt höjande av tidspreferensen bland befolkningen som ingår i en civilisation.

För de frihetligt sinnade där ute, konservativa, libertarianer och anarkokapitalister tillikaär detta av absolut största vikt. Ifall man vill att en fri marknad ska överleva över tid är en kultur som främjar klassiska dygder, respekt för äganderätt, och respekt för kontrakt, fundamental för ett sådant samhälles överlevnad – särskilt då man inte har ett enormt våldsmonopol att backa upp dessa funktioner på.

För många är det skrämmande att tänka över eoner av tid, men för kultur och natur som håller över tid behövs ett långsiktigt perspektiv. Var herde över sin skog och likaså till din kultur. Bevara allt gott och ta bort allt ogräs. Dina efterlevande kommer tacka dig.

146f2073f1b7af3588df42c4ad038062

Referenser:

Hoppe, H. (2001). Democracy. New Brunswick: Translation Publishers.

Nordin, S. (2011). Filosoferna. Stockholm: Atlantis.

Ta ett steg tillbaka när pendeln svänger

I ett radioinslag i radio bubb.la som sändes den 15 Oktober 2017 talas det om en artikel skriven av Austin Frank. Jag rekommenderar alla som är intresserade av ämnet att lyssna på detta radioinslag.

Artikeln som avses handlar om den våg av nya troende som skall blivit frälsta av psykologprofessorn Jordan B. Petersons arbete och föreläsningar på Youtube. På många sätt är det roligt att se människor ifrågasätta sina tidigare moderna eller post-moderna världsbilder till förmån för en mer traditionell världsbild. Jag välkomnar alla försök att se bortom det som antas självklart av allmänheten för att försöka nå mer kunskap om sig själv och världen. Dock blir jag konfunderad över dessa omvända ateister, som tycks ha vänt på en femöring.

För en individ som växt upp i västvärlden under de senaste 50(?) åren är det främmande att se på världen utifrån något annat än ett materialistiskt perspektiv. Det som finns är vad som kan mätas, och den högsta moralen bestäms av FN. Genom en dusch av socialism, materialism, ”mänskliga rättigheter”, och post-modernism, föses västvärldens generationer ut i världen som inskränkta ateister utan respekt eller förståelse för alternativa världsbilder. Sverige är förmodligen landet där detta gått som längst. Att vissa då börjar vackla i sin världsbild när de får ta del av en så briljant föreläsare som Jordan B. Peterson är inte konstigt. Det som är märkligt att många väljer att helt och hållet börja kalla  sig kristna – speciellt eftersom till och med Peterson själv inte kallar sig troende i den vanliga meningen.

För min del har Peterson varit en öppning till ett helt nytt sätt att tänka. Efter att ha introducerat tänkare som Carl Jung och Friedrich Nietzsche, samt att ge seriösa ansatser till att Bibelförståelse har det gett mig verktyg att sätta in vår samtid i en helt ny kontext. På många sätt tror jag att det Jordan Peterson har gjort är ett försök till återuppväckande av Västerländsk filosofi, inte enbart kristendom. Austin Franks artikel verkar antyda att Jordan Peterson är en kristen person som har gett tvivlande troende argument för en kristen tro. Det kan vara så att jag missat delar av resonemanget, men detta är inte alls vad jag uppfattat hos Peterson.

Det känns otroligt fräckt att jag skall sitta och ifrågasätta andras religiösa och intellektuella hederlighet, men ofta är det precis så jag känner. Om man kommer från en kultur som varit gudlös i flera generationer, hur skulle man då tack vare en enskild person kunna bygga om sin världsbild? Det kan bero på att jag projicerar mina egna funderingar om världen på resten av mänskligheten, mina tillkortakommanden bör ju rimligtvis inte delas av alla andra. Det känns dock som att man tar en simplistisk världsbild och ersätter den med en bättre, men ofullständig världsbild.

Jag har hittat inspiration i flera olika traditioner i sökande efter någon typ av sanningar, bland annat Jung, Stoicism och Traditionalism. Filosofihistorien bjuder in till mängder av tankar, och jag är djupt tacksam till Jordan B. Peterson för att ha introducerat dessa. Dock kan ju inte alla ha tid eller intresse att djupdyka i dessa ämnen. Om man kan få ut mer av livet som kristen än ateist kommer jag inte stoppa någon. Att handla som troende kan vara det som behövs i vår post-moderna värld. Dock kan jag inte komma ifrån att det är något som skaver i mig. Jag skulle önska att man tog till sig fler motsägande perspektiv och att man går till förstahandskällorna istället för att lyssna i andra hand, även om resonemangen kan vara djupt utvecklade och sammanlänkade i andrahandskällorna.

9de5861ea554234be21bee9a71fd4c60
Ortodox ikon av Jungfru Maria – Den eviga modern

I Franks artikel refereras det till att en Youtube-användare säger att Jordan Peterson är en ”gateway-drug” till kristendom. Jag ser inte detta som sant, kristendom är istället en pusselbit till världsbilden som man kan tänkas komma åt genom Peterson och liknande tänkare. För svensken skulle man kunna tänka sig en djupdykning i asatro, stoicism, och dylika indo-europeiska traditioner. Man kan också tänkas leta bland kristendom, daoism, och andra traditioner, för min egen del känns Philosophia Perennis som ett intressant alternativ. Men att doppa tån i filosofihistorien och tro att man kommit fram till en förståelse känns väldigt arrogant i min mening.