Det är lätt att vara vänsterpopulist

”Vi måste öppna våra hjärtan” sade den första statsministern. ”Vi har varit naiva” sade den andra statsministern. ”Ladorna är tomma” sade finansministern. ”Sverige går bra” sade samma finansminister. Har du problem med offentlig finansiering? Vilken tur att det alltid går att få in skattepengar av världens mest godtrogna befolkning.

August Strindberg skriver i Svenska öden och äventyr Volym I (1913) om ett samtal mellan en estländare och en svensk fiskare. Samtalet lyder:


— Det är ett dumt folk, den här svensken, sade Dagöboen, som genom en överlägsen kroppsstyrka ansåg sig ha rätt att att säga det han tyckte.

— Å, du ska inte prata illa om svensken, svarade den andre, vilken icke på ett sådant nattligt tumanhand vågade någon ohövligare form av motsägelse.

— Kan man tänka sig ett så oföretagsamt folk de här fiskarena bara! Om de förstodo vad ejderfågelns dun är värda i Ryssland, skulle de kunna göra sig stora pengar.

— Ja, ser du, svensken tycker det är synd att ta bort dunet från fågeln, som behöver det till äggen.

— Ja, det är just däri hans dumhet består! Ty, tar inte han det, så tar utländingen det, liksom allt annat.

— Nej, det är icke dumhet, det är hygglighet att tänka på de efterkommande, som skola också få draga nytta av fågeln, vilken skulle försvinna, om man oroade honom, genmälde fåglarnes landsman.

— Det är icke sant att han skulle försvinna, men kommer utländsken, så tar han både ägg och dun!

— Det må han göra om han har samvete; svensken förblir heldre fattig än han bär sig illa åt.

— Det är just det som är dumt! […]


Det har skrivits många gånger om svenskars naivitet. Årtusenden som en liten homogen befolkning med stark social sammanhållning, kopplat till ett bistert klimat med dåliga förutsättningar för mattillverkning har lett till en speciell typ av mentalitet. Man förväntades ta in främlingar i sin bostad för mat och husrum, då det handlade om liv och död när det var glest mellan husen (vilket det fortfarande är på landsbygden). Visst kan det hända att antisociala element kunde komma in och dra nytta av detta, som estländaren i Strindbergs berättelse, men de fick hållas då alternativkostnaden var för stor gentemot vinsten. Det fanns kanske inte mycket att hämta för tjuvar och oärligt folk, och befolkningen fortsatte med sin ärliga kamp för överlevnad.

När denna arbetsamma och ärliga kultur fick ett ramverk för en fri marknad för tjänster och varor skedde en oerhörd transformering av samhället. Från ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste på mindre än 100 år, liknande fenomen som Östasien visat upp de senaste 50 åren. Men när rikedomarna samlas på hög flockas parasiter för att få en del av kakan. Socialismens intåg med löften om omfördelning och rättvisa passade det svenska kynnet som handen i handsken — och gör så fortfarande.

I en demokratisk ordning handlar allt om att få potentiella väljare att lägga rätt röst i lådan vart fjärde år. Detta system göder populism och kappvänderi, då historien pekar på att väljare tenderar att snabbt glömma politikers tidigare lögner och missöden, speciellt när det lockas med valfläsk inför valen. Hur skiljer sig då valfläsk från höger jämfört med vänster?  Modern högerpopulism existerar inom två kategorier — skattesänkningar eller invandringskritik. Från vänster hamnar det istället om omfördelning och gratis x. I frågan om hur detta ska finansieras måste högern ”försvara” budgetminskningar, vilket leder till minskade bidrag eller färre jobb, alltså opopulärt bland en stor del av befolkningen. Vänstern däremot kan beskatta ”de rikaste i samhället” i all oändlighet, vilket inte leder till följdfrågor av varken en vänstervriden journalistkår eller den breda befolkningen.

När man har en våldsapparat bakom sig som kan stjäla vad de vill från befolkningen är det inte svårt att lova ”gratis” saker. Inte minst när landet som rånas är befolkat en godtrogen befolkning som tror att pengarna går till något gott. Millennier av hög social sammanhållning och 100 år av socialdemokratisk propaganda har satt ett djupt spår i den svenska folksjälen. Slavmentalitet dragen till sin spets, samtidigt som den en gång starka sammanhållningen slitits isär av välfärdsstatens omfördelning. Den tyske filosofen Peter Sloterdijk pratar om ressentiment som går åt två håll. Den allt hårdare beskattade befolkningen hatar mer och mer den parasiterande delen som får deras pengar, och mottagarna vill egentligen byta plats med de rika och produktiva i samhället. I slutändan rivs samhället isär, och det en gång ”fina” löftet om jämlikhet och omfördelning leder till samhällets kollaps.

gratis-kreditkort
”Gratis glass till alla barn”

Sammanfattningsvis kan man dock tyvärr säga att vänstern alltid kommer undan med sitt valfläskande då den svenska befolkningen verkar ha världens högsta tröskel när det kommer till beskattning och tålamod vad gäller oordning i samhället. Ska det behöva gå till pomperipossaskatter 2.0? ”Svensken förblir heldre fattig än han bär sig illa åt.” Utnyttjad av parasiterande politiker och en evigt svällande offentlig sektor knyter svensken näven i fickan och fortsätter knega. Men vem vet, om 500 år kanske svensken fortfarande står och stretar i jorden när världen runt om brunnit upp. När individer och nationer med hög tidspreferens bränt ut sina resurser står ett naturälskande folk förhoppningsvis kvar i nord och välter sten. Detta förutsatt att Sverige och svenskar finns kvar, och inte blivit tillintetgjorda av deras egen skuldkänsla och rättfärdighet.

Hållbar kulturell utveckling

Hållbar utveckling är ett av uttrycken som tillsammans med ”alla människors lika värde” och ”Värdegrunden™” varit 2010-talets buzzwords. Hållbar utveckling sammankopplas med saker som miljömedvetenhet, återanvändbara material, anti-konsumtionsamhälle, och är i mångt och mycket det största som miljörörelsen i väst har skapat i kulturtermer. Man har lyckats få in hållbar utveckling i de flesta företags och nationers mål, ofta utan att de behöver precisera vad det handlar om.

Hållbar utveckling handlar ofta om att man vill lämna efter sig jorden i ett sådant skick att barnen och barnbarnen ska kunna leva utan att planeten har förstörts. På sätt och vis är det en uråldrig tanke att lämna världen efter sig som man fick den, som inte minst torgförts av reaktionärer och konservativa under många tusen år. Lästips om man vill läsa mer om de inneboende gröna och naturkonserverande delarna av det reaktionära tänkandet är C.A Shoultz artikel The Green Green Earth. Det finns något evigt och transcendentalt i att vilja bevara naturen och agera trädgårdsmästare åt planeten, detta är varför jag personligen inte är emot begreppet ”hållbar utveckling” på samma sätt som jag motsätter mig begrepp som ”värdegrund” och ”alla människors lika värde”. Men en oerhört väsentlig del av hållbarhet missas nästan alltid, och det är av absolut största vikt under de kommande åren. Det handlar om en hållbar kulturell utveckling.

Likt man bör lämna över sin mark, sina ägodelar, och själva naturen till sina efterlevande för att de ska ha de bästa möjligheterna att leva goda liv och föra vidare värderingar bör man också lämna kulturen i ett sådant skick. Detta borde inte vara kontroversiellt för varken konservativa eller för den delen klassiska liberaler. Tänkare som Adam Smith, Roger Scruton och Edmund Burke framhöll att marknadsekonomi endast fungerar om den vilar på en kultur och gemenskap med tillit, dygder, och respekt för överenskommelser (Nordin, 2011). Ifall dessa dygder inte förs vidare kommer det leda till en urholkning av kulturen, och i förlängningen leda till att en fungerande marknadsekonomi och kultur blir omöjlig. Detta är också en del av vad Hans-Hermann Hoppe (2001) kallar ”decivilisationsprocessen” i sin bok Democracy: The god that failed, det vill säga ett successivt höjande av tidspreferensen bland befolkningen som ingår i en civilisation.

För de frihetligt sinnade där ute, konservativa, libertarianer och anarkokapitalister tillikaär detta av absolut största vikt. Ifall man vill att en fri marknad ska överleva över tid är en kultur som främjar klassiska dygder, respekt för äganderätt, och respekt för kontrakt, fundamental för ett sådant samhälles överlevnad – särskilt då man inte har ett enormt våldsmonopol att backa upp dessa funktioner på.

För många är det skrämmande att tänka över eoner av tid, men för kultur och natur som håller över tid behövs ett långsiktigt perspektiv. Var herde över sin skog och likaså till din kultur. Bevara allt gott och ta bort allt ogräs. Dina efterlevande kommer tacka dig.

146f2073f1b7af3588df42c4ad038062

Referenser:

Hoppe, H. (2001). Democracy. New Brunswick: Translation Publishers.

Nordin, S. (2011). Filosoferna. Stockholm: Atlantis.

Tidspreferens och dekadens

Vårt moderna samhälle präglas av kortsiktighet som genomsyrar alla nivåer av samhällskroppen. I det offentliga blickar politiker aldrig längre än till nästa val, ofta inte längre än till nästa opinionsundersökning. I näringslivet styr kvartalsrapporterna. I våra privata liv styrs vi i allt större utsträckning av dopaminkickar från sociala medier och en ”slit och släng”-mentalitet gentemot allt från dagliga konsumtionsvaror till intima relationer. Denna kortsiktighet kan liknas vid en blindhet gentemot framtiden, där nutiden alltid spelar större roll än framtiden. Detta ger konsekvenser som låg befolkningstillväxt och kulturell dekadens. Men varför sker detta idag? Är det en naturlig utveckling av människan eller en konsekvens av onaturliga statliga ingrepp?

Tidspreferens

För att kunna diskutera denna fråga kan man ta hjälp av begreppet tidspreferens. Tidspreferens är ett begrepp som framför allt används av ekonomer av den österrikiska skolan. Begreppet syftar till hur vi värderar något i förhållande till tiden. Om vi pratar om en hög tidspreferens talar vi om att man värderar någon vara högre idag än imorgon. Exempelvis värderar de flesta människor att äta en smörgås högre nu än samma smörgås i framtiden. Vanligtvis används begreppet för att förklara fenomenet ränta, då människor värderar pengar högre nu än i framtiden, och räntenivån bestäms av människornas tidspreferens på pengar. Tidspreferenser bestäms av en mängd olika faktorer. Både interna, som biologiska och psykologiska, och externa (som statlig intervention).

Man kan dock, som ekonomen och filosofen Hans-Hermann Hoppe påpekar i sin bok Democrcy: The god that failed applicera tidspreferens-begreppet på andra områden än strikt ekonomiska. Hoppe använder begreppet för att förklara civilisationsprocessen, där sagda process präglas av en generellt låg tidspreferens.

Civilisation och decivilisation

Då människor har en lägre tidspreferens kan de planera längre in i framtiden, till och med förbi sin egen livstid. Det är ur detta som en civilisation kan uppstå då man bygger ett samhälle och gemenskap inte bara för sig själv, utan för hela gruppens fortlevnad. Resurser ackumuleras för att spara inför framtiden, utan att konsumeras direkt.

Men vad skulle kunna stoppa denna process av civilisering? Tänk er exempelvis en stat som kommer in och erbjuder bidragsleverne för dig och din familj, vilket erbjuder en jämförbar levnadsstandard med vad du skulle kunna tjäna om du arbetade med något produktivt. Om detta accepteras höjs tidspreferensen avsevärt, då du inte kan jobba för att tjäna extra pengar att lägga undan i framtiden, samt att du inte bygger upp något som ditt samhälle omkring kan ha nytta av. Skulden här är inte nödvändigtvis individer som tar emot bidrag, utan staten som delar ut dem. Om detta då sker över lång tid så borde rimligtvis den generella tidspreferensen i samhället sjunka över denna tidsperiod.

Med denna syn på civilisation och tidspreferens kan man se att det som idag kallas kulturell degenereging eller decivilisering är en följd av förhöjd tidspreferens bland befolkningen. I takt med att den generella tidspreferensen höjs kommer framtidsutsikten bli mer kortsiktig och impulsiv. Individerna blir mållösa vandrare som vinglar fram i en dimma mellan snabba dopaminkickar och tillfredsställelse i stunden.

Hur stoppar man då denna process? Genom att bita i det sura äpplet och åter börja ta individuellt ansvar. Det ger mening till livet att veta att du bär en civilisations arv och framtid på dina axlar.

thomas-cole-the-course_of_empire_desolation_18361
Thomas Cole – The course of Empire: Desolation