… nej, och han vänder sig om

–Vi lever i tider där utfrågande makter oupphörligen tränger sig på. Och dessa makter är inte bara uppfyllda av en idealistisk vetgirighet. Då de närmar sig med sina frågor förväntar de sig inte av oss att vi skall överlämna ett bidrag till en objektiv sanning, ja inte ens att vi skall bidra till att lösa ett problem. Det är inte våra lösningar, utan våra svar som är viktiga för dem.

Ernst Jünger – Skogsvandringen (s. 8)

I det politiska systemet Ernst Jünger visar upp i första kapitlen i Skogsvandringen är den förhatliga nej-sägaren en nödvändig del av systemet. Utan motståndskraften finns inget att samlas kring, och därmed är det en liten minoritet som alltid måste finnas i ett system som bygger på sammanhållning. Röstsedlarna som tillhandahålls av makten är inte där för att befolkningen skall säga sitt, det är en statistisk undersökning som följs av en utvärdering. Detta skall ge makt och säkerhet till den röstande, som tryggt kan få sin röst hörd, och se sina visioner realiseras av samhället. Men om plötsligt den oanständiga träder in i röstlokalen är denna inte säker. Han vet att om han röstar på alternativet han verkligen vill röstar han emot 97% av befolkningen, och därmed mot makten i sig. Det finns då ingen säkerhet, enbart accepterande av att han är utsedd till paria av världens makter. Han måste rösta, han måste rösta på vad han tror på! Om han tillhandahåller fel svar på frågan som makten ställer… Tough luck. Han blir Den andre, fienden som blir massans sammanhållande klister. Såvida han inte säger Nej, och han vänder sig om. I ett system som tvingar dig till agerande är akten av att inte delta i ritualen vilken gör dig till vad de vill att du ska vara det första steget mot verklig frihet. Skogsvandringen börjar.

Detta kan tolkas som en känsla som jag anar att Jünger med flera andra hade strax efter andra världskrigets slut. Jünger hade varit officer i Nazitysklands armé under kriget och han hade under sin författarkarriär skrivit flera texter som var kontroversiella för den liberala ledningen i Västtyskland – detta gjorde honom inte populär. Han fick bland annat finna sig i ett publiceringsförbud under flera år, vilket säkert kan ha bidragit till känslan av främlingskap inför den demokratiska maskinen som infann sig efter världskriget. Dock är det inte ett unikt problem för högerradikala i Tyskland efter andra världskriget att förklaras fiende för samhället, vi känner igen utfrysningen av människan som tänker annorlunda från alla epoker i människans historia. 

Den som tänker annorlunda är dömd från sekunden tanken infinner sig. En fri man är en hatad man, men han är ändock fri. För människan som eftersträvar frihet av någon som helst orsak krävs det ett ifrågasättande av sanningen som påtalas omkring en, en total skepticism framförallt emot allmänna sanningar. Ett första steg är att säga Nej.

Att vända sig om och säga nej måste vara första steget till ett sannare liv. Att acceptera strömmen som man på slentrian följer är inget annat än att vara död. Detta är såklart inget nytt, tvärtom är det en floskel som upprepas i alla självhjälpsböcker som finns, men hur många är egentligen beredda att göra detta? Det finns egentligen ingen anledning för den rationella att göra något utanför ramverket som redan existerar, förutom den marginalen som existerar mellan ”vad som redan är känt” och ”det som inte är känt”, platsen som kallas utanför lådan. Men detta utanför-lådan-tänk är såklart redan en del av systemet som det är tänkt att vara utanför, annars skulle det inte kunna åberopas utan att någon reflekterar över att det skulle vara nytänkande.

Nej-sägande är då något annat än utanför-lådan-tänk. Istället för att verka inom marginalen för vad som är godkänt att utforska omkullkastar man sanningar för att bryta helt ny mark, om inte för mänskligheten så för människan själv.

Vilka allmänna sanningar kan man Nej-säga idag? Vi kan undersöka några ämnen som kan betraktas som möjliga att Nej-säga genom att vi känner vilken reaktion som kan komma när man lyfter ämnen som bara har ett godkänt svar. ”Det är inte våra lösningar, utan våra svar som är viktiga för dem.” Detta kan vara:

  • Klimatfrågan
  • Frågan om Islam i Europa
  • Demokrati är ett oetiskt system som förvärrar och degenererar samhället
  • Elitism är bra
  • Mänskliga rättigheter är humbug
  • Tekniken för oss mot en sämre tillvaro trots ökat välmående
  • Civilisation är inte positivt

Något som samlar flera av samhällets svar på de som anser något annat än den offentligt godkända svaret på lyftande av något av ämnena ovan är ett sjukdomsförklarande av personen i fråga. Islamofob, Xenofob, klimatförnekare, luddit, reaktionär etc. Att inte vilja konsumera, rösta, eller skriva under på alla människors lika värde ses inte med blida ögon. Vi kan inte gå igenom alla ämnen här idag, men mitt mål är att under kommande veckor kunna säga Nej till mycket. Nej till staden, Nej till samhället, Nej till sanningen. Jag säger Nej, och vänder mig om.

Referenser:

Jünger, E. (2014) Skogsvandringen (Originaltitel Der Weldgang, 1951) Översättning Jarl, S. Bokförlaget Augusti: Lund.

Det metafysiska Framsteget

Liberal metafysik

När upplysningsfilosoferna på 1600 & 1700-talet lade fram idéer om det mänskliga förnuftets överhand gentemot religiösa vidskepelser tog humanismen form. Människan och hennes förnuft sattes i centrum istället för Gud, och en ny typ av metafysik kom med detta. Givetvis ansåg sig nästintill alla upplysningsfilosofer sig vara troende kristna, men deras tankar och idéer gick ofta stick i stäv med rådande dogmer från både den katolska kyrkan och olika protestantiska kyrkor. Med det mänskliga förnuftet ansåg man sig kunna frigöra sig från allt rådande förtryck och ersätta det med ”rationella” idéer. Det är här den moderna världen uppstår, ur 1600-talets vetenskapliga revolution.

Det är här en del menar att en ny typ av metafysik uppstår, den ”liberala metafysiken”. I den liberala metafysiken ser man på ens handlingar ur framtidens lins, man skriver hela tiden ”nuets historia”. Detta leder till att man hela tiden måste uppnå framsteg för att inte vara en besvikelse för framtiden. Roger Scruton (1996) skriver i ”Filosofi för den moderna människan” att detta framsteg: ”är en härskande princip i varje sfär av mänsklig strävan, oavsett om denna strävan är vetenskaplig, kulturell eller politisk.” (”Filosofi för den moderna människan”, s 168)

Rådande i vår samtid

Detta är en metafysik som fortfarande härskar i vår hyperprogressiva samtid, där den tar sig uttryck i argument av slaget ”det är faktiskt det rådande året”. Med detta menar man alltså att en progressiv lag eller normkritik, säg att transsexuella skall kunna gå på vilken toalett de vill, måste accepteras av allmänheten och staten av den anledningen att vi bör ha kommit ”så långt” i utvecklingen vid detta laget. Om man motsätter sig denna ”utveckling” blir man per definition kallad reaktionär i en nedsättande mening, då man motsätter sig den progressiva metafysiken. I en religiös jämförelse så är reaktionären i den liberala metafysiken en satanist i den kristna, då den motsätter sig den högre ordningen. 

Det bör påpekas att jag inte talar om liberalismen som politisk ideologi här, även om den är en konsekvens av Framstegsmetafysiken. Socialismen är en annan sida av myntet, som tar en annan ställning till hur människans samhälle skall formas och hur individens tillvaro bör vara i denna metafysik, men de hör samman då de är modernismens ideologiska barn. Båda ideologierna ser en framtida utopi som målet, och båda har berättelser om denna framtida utopi som har fängslat många under de senaste århundradena. Den socialistiska utopin handlar om människans till slut förverkligade jämlikhet i det socialistiska paradiset, men ironiskt nog har alla socialistiska experiment slutat med att alla människor blir jämlika då de dör av svält eller i arbetsläger. Liberalismen talar om utopin i vilken alla människor till sist är fria, befriade från alla bojor, och deras rättigheter garanteras av vad som i sista logisk led blir en global nattväktarstat. Det är åt detta håll vår värld barkar, då liberalismen segrade över socialismen i och med Sovjetunionens kollaps under 1990-talet. Liberalismens problem finns det dock gott om, vilka jag bland annat ger uttryck för i mitt blogginlägg ”Liberalismens kulturproblem”. Liberalismen grundas kring tanken att alla till slut måste ingå i den liberala staten, då detta är den rationella utvecklingen och därmed slutmålet för mänskligheten. I sitt mål att frigöra alla Individer från sina bojor vill man upplösa alla naturliga gemenskaper; nationen, familjen, lokalsamhället osv. I denna atomisering blir människan till slut en kosmopolitisk frisläppt individ, där det slutgiltiga enda sättet att uppnå något högre mål blir konsumtionen, varpå man förkastar högre ideal och faller ner till materialistisk fallen värld. Världen delas upp i vad Bard & Södervist (2009) kallar Konsumtrariatet, en underklass av konsumenter, och en överklass som produceras innehållet som konsumeras. Det kanske låter som att jag inte gillar denna idé, och då har du rätt, det gör jag inte. Men om man inte gillar idén av att ofrivilligt frigöras från sina naturliga gemenskaper, kan man inte då vara konservativ?

Konservatism och traditionalism

Nja. Konservatismen kan inte undgå den liberala metafysiken. Det är av denna anledning konservatism idag ofta betraktas som något som enbart bevarar den rådande ordningen, då av skäl som att man inte bör ha revolution, utan enbart långsam progression. Problemet är att denna konservatism enbart blir och är en förvaltare av liberalismen, den kan aldrig vara en motståndskraft till den. Om man som jag är en anhängare av idén om decentralisering, kulturell mångfald, och ett ”Europa av 1000 Liechtenstein”, är denna moderna konservatism inget alternativ. Den lägger sig under den rådande ordningen, blir en kontrollerad opposition för medias dramer, och blir därför en ideologi för de som redan har förlorat.

Ett alternativ till detta kan dock vara någon typ av traditionalism. I stället för att betrakta världen utifrån en potentiell framtida utopi kan man se tillbaka på historien och se både vad som fungerat, men också hämta sin legitimitet ur den. Genom mytiska berättelser och arketyper kan man hitta sin plats i världen utan att för den sakens skull åberopa en framtida plats man måste röra sig mot. Istället för att jobba för att förverkliga idéer som frihet, jämlikhet & broderskap, kan man jobba på sin egen karaktär, kring vilken man bygger idén om samhället. Därmed blir dygden satt på högsta piedestalen, och i ett sådant samhälle kan en naturlig aristokrati resa sig för att bringa naturlig ordning till världen. 

  • Mod
  • Förtänksamhet
  • Vishet
  • Måttlighet
  • Rättrådighet
Dygden och synden

Referenser:

Bard, A. & Söderqvist, J. (2009). Kroppsmaskinerna. Stockholm: Hydra Förlag.

Scruton, R. (1998). Filosofi för den moderna människan (B. Lönn, övers.) Stockholm: Svenska förlaget. (Originalarbete publicerat 1996)

Om Intellectual Dark Web, rationalitet, och liberalism

Om varför det finns ett problem med att tro att dialog kan lösa alla våra problem, och om hur vi ej är särskilt förnuftiga.

sam-peterson-shapiro
Ben Shapiro, Jordan B. Peterson, och Sam Harris

The Intellectual Dark Web

The Intellectual Dark Web (IDW) är ett internetfenomen som ibland verkar påstås uppkommit som en reaktion mot ett fördummande intellektuellt samtal. ”Medlemmar” som Jordan Peterson, Sam Harris och Steven Pinker talar om yttrandefrihet och liberalism i olika podcasts och youtube-program som The Joe Rogan Experience och The Rubin Report. Det som förenar dessa figurer är att de inte räds tala sansat och lugnt om en del kontroversiella ämnen, att de har egna mediekanaler på internet, samt att de är politiska centrister. De verkar inom en liberal rationalistisk tradition som sätter dialogen som den högsta formen av kommunikation för att nå fram till… Vad vill de komma fram till egentligen? Tron verkar vara att så länge folk från olika sidor i sakpolitiska frågor samtalar i The Rubin Report kommer debattklimatet bli lite bättre, och människor kommer komma lite närmare varandra. Genom detta dialogformat tros man komma närmare sanningen, en helhetsbild av verkligheten.

Att det är ett succékoncept är det ingen tvekan om. I vanlig media där talare representeras helt felaktigt som Jordan Petersons Channel 4-intervju, eller gapiga debattprogram där ytliga skrikdebatter följs av en mantraliknande upprepning av den rådande värdegrunden kommer det nästan inte ut något av värde. För den samhällsintresserade är det en frisk fläkt att inte bli dumförklarad stup i kvarten som i vanlig media och detta har lett till en oerhörd succé för IDW.

Men vad är då problemet? Är det inte fantastiskt att politiskt inkorrekta professorer och debattörer går samman och talar ut gentemot den galna vänsterprogressiva samtiden? Jo, det hade ju varit bra ifall det hade gjort det på ett konsekvent sätt. Ett problem med IDW är den konstanta eftersträvan att vara lagom i sina åsikter, en centristisk åkomma. Detta innebär ofta att man förlorar principerna som står bakom dem när de talar om verkligheten och vilka lösningar som man önskar införa. Exempelvis uttalade Jordan Peterson i sin senaste medverkan i The Joe Rogan Experience att det vore nog en bra idé att tvinga religiösa bagare att baka tårtor åt homosexuella par, eftersom att vi vet att man inte kan få diskriminera mot mörkhyade. Peterson, en stenhård yttrandefrihetsaktivist, skriver alltså ej under på associationsfriheten. Staten bör inte tvinga en att använda vissa ord, men bör tvinga folk att umgås och handla med de som människorna själva ej önskar.

IDW är också en samling av intellektuella vänstermän. Nästan alla ”medlemmar” är uttalade vänsterpersoner, och skriver under på (eller tar iallafall på allvar) saker som medborgarlön och statlig omfördelning av resurser. På detta sätt är IDW ofta ekonomiskt illitterata och skriver under på en s.k rationell världsbild, progressiva idéer, samt att staten och det nuvarande demokratiska systemet är ett bra system, rent av det bästa vi haft. Problematiskt, minst sagt, då rörelsen ofta framhålls som en motpol mot den galna samtida vänstern. I själva verket är det en vänsterföreteelse och man ska inte tro att det handlar om en högeropposition mot nymarxismen som förpestar vårt tidevarv.

Dialog i sig är en bra metod för att komma fram till sanning samt skapa förståelse mellan människor. Det är alltså bra att dialogen är på frammarsch, men hur mycket nytt sägs egentligen när samma personer håller i princip samma dialog med varandra var och varannan vecka? Jag tror att det är här vi ser det största problemet. Att repetera något är en dygd vid inlärning, men i internetmedier finns videor och föreläsningar kvar för att se om och om igen. Repetering av samma material i nya upplagor och program leder enbart till en urvattning av budskapet och en övermättad marknad. Dialog och samtal all ära, men att älta samma saker om och om igen gör ej att man rör sig mot ett sanningsmål samt försvårar möjligheten att samtalen blir en bra utforskande kreativ process som folk faktiskt är intresserade av.

Dialog och rationalitet

Etymologin bakom dialog är ett ursprung från grekiska διάλογος (dialogos), och betyder ”genom (διά) samtal (λογος)”. λογος, eller Logos, är dock ett ord som innefattar mer än bara samtal. Det är det talade Ordet, sanningsenligt tal, och förnuft i sig. Dialogen är alltså en process där man kommer fram till sanning genom samtal på ett rationellt sätt. Vad är då rationaliteten, eller förnuftet i detta fall? I Nordisk Familjebok från 1952 står det:

Ratione’ll, förnuftsenlig, byggd på logiska grunder; metodisk; med rationalismen enlig, förståndig.

När det talas om rationalitet och ”att vara rationell” så ingår det oftast vissa delar. Man måste tala om verkligheten på ett logiskt konsekvent sätt. Man kan ej dra förhastade slutsatser, man måste vara beredd på att ändra ståndpunkt om nog med bevis har förts fram som motsäger det du föreskriver. Genom att kritiskt granska yttervärlden och genom att samla fakta om den kan man på gemensam grund komma fram till vad som egentligen gäller. Det är ett av de mest kraftfulla verktygen människan tagit fram för att blottlägga sanning, och den moderna vetenskapen är byggd på dess grunder. ytuty

Att delta i den rationella dialogen är att gå med på de regler som skrivits ovan. Men, varför gör inte alla det? Om världen är rationell och matematisk, varför har inte evolutionen sorterat bort de mekanismer som gör att vi ej kan tänka ”rationellt”?

Människan är en målstyrd varelse, och hennes mål är att överleva. Ett sätt att se på skillnaden mellan intuition och förnuft är vad flera kognitionsforskaren, bland annat Daniel Kahneman i sin bästsäljande bok Thinking Fast and Slow, kallar teorin om System 1 och System 2. System 2 är den specifikt mänskliga (och kanske några få andra djurarter) funktionen att kunna rationalisera. Att utföra matematiska beräkningar, härleda logiska samband, och använda förnuftet ingår här. Det är en långsam nästan mekanisk process som är mycket energikrävande för hjärnan, men oerhört kraftfull. Detta kontrasteras till vad som kallas System 1, vilket är en beskrivning av det intuitiva snabba tänkandet. Synen, hörseln, reaktioner, känslor ingår här i ett effektivt och snabbt system som verkar delas med många andra djur. System 1 är inte alltid logiskt eller bäst på att se förbi bias, men det är snabbt och även det kognitiva system som vi använder oss av under större delen av vår livstid.

På sätt och vis är System 1 det omedvetna tänkandet, medan det som medvetandegörs hamnar i System 2. Om man i en debatt enklast vill få över folk till sin sida, handlar det inte om att få människor att utföra komplicerade resonemang för att de skall komma till samma insikt. Det handlar om att tala till känslorna, att under tid låta memetiska uttryck verka och låta de vara starka nog för att den uppfattningen som önskad. Detta kan vara värt att komma ihåg för demokraten som tror att allmänna val kommer leda fram till en bra ledare. I själva verket kommer känslorna styra, de förnuftsbaserade argumenten påverkar ytterst få, då det tar för mycket energi.


Det moderna synsättet på rationaliteten står i kontrast till bondförnuftet. Verklighetsförankrat och jordnära är det sunda förnuftet som många människor fortfarande besitter, vilket är det som bör styra politiken — inte den verklighetsfrånvända rationaliteten som passar i elfenbenstornen. Man måste inse att dialogen och rationaliteten inte kan vara svaret på allt. Handling och sunt förnuft är det som måste kunna användas när krisen knackar på dörren. Kurt Almqvist skriver i boken Att läsa Jung om tänkandet hos den västerländska människan:

Den har sublimerats till förmågan till identifikation, vilken idag i första hand är inriktad på förnuftet. De fördelar som detta inneburit i form av omgivningen har fått som konsekvens att människan inte längre ser verkligheten utan istället sin egen beskrivning av verkligheten.

Kurt Almqvist – Att läsa Jung (1997)

I en kastrerad tid som denna är det inte bara samtal eller abstraktioner som behövs, det behövs mod till handling.

Liberalism och demokrati

Liberalismen är född ur upplysningen och i dess rationella anda. Världen är ett urverk, och vi måste upptäcka hur den fungerar. Liberalismen presenterar tanken om homo economicus, den rationella människan som kan avgöra bra och dåliga beslut likt ett blodhund, och så länge man låter de göra detta fritt kommer samhället alltid att röra sig framåt. Framsteget. Vad forskning visat är dock att människor inte agerar rationellt. De har mängder av kognitiva biases, exempelvis reagerar tenderar vi att hellre ge pengar till ett namngivet utsatt barn än 100 anonyma barn, även om pengarna används bättre i det sistnämnda scenariot. Dessutom agerar människor skiftande beroende på tidspreferens och subjektiva bedömningar av verkligheten, så som den österrikiska ekonomiska skolan lär oss. Detta är alltså inte nödvändigtvis ett argument mot fria marknader, då den högsta nyttan kommer komma av människors fria val — men man ska inte tro att människor är rationella i ordets egentliga mening. Det är subjektet som sätter värdet, utan det finns inget värde alls.

I en demokrati kan man inte påverka samhället med hjälp av rationaliteten. Memetiken styr och populismen härjar fritt, inget ansvar tas eller utkrävs, så är systemet byggt. Självklart säger deltagarna i systemet att ansvar utkrävs vid valen, men när alla val är olika nyanser av socialliberalismen — var är valet?

Hur kan man övervinna banal liberalism om man är ett barn av densamme? Är det ens önskvärt i denna tidslinje? Den har resurser men saknar själ, och för själens överlevnad finns inga svar i politiken. Är det Du sköna nya värld som är målet? Mer om detta i kommande inlägg.

Sammanfattningsvis:

Rationaliteten är ett av de starkaste verktygen vi känner till för att blottlägga sanning;

Ett sätt att använda rationalitet är genom dialog;

Förnuftet är jobbigt och energikrävande att använda;

Om man ej är intresserad av att använda förnuftet kan man låta bli;

Man kan ej använda förnuft för att påverka Massan.