Rättigheter, finns de? Om våld, humanism, och anarkism

I ett filosofiskt sökande för legitimering av rättigheter befinner jag mig nu i en ny fas. Hur relaterar individen till rättigheter? Var kommer de ifrån, och vad har äganderätt med metafysik att göra?

Låt oss börja med en mindre historisk exposé.

Nomos och Physis

Bland antika filosofer fanns det en uppdelning av lagar mellan Physis och Nomos. Physis är vad man skulle kunna kalla naturens lagar, det som är oss givet av världen. I en modern tolkning skulle man kunna säga att Newtons Gravitationslag är en sådan lag, en naturlag. Detta ställde man i kontrast till nomos, vilket var lagar människor stiftade över varandra, samhällets lagar. Dessa ansågs ej höra samman, i alla fall inte innan Platon och framförallt Aristoteles började härleda bättre mänskliga lagar utifrån deras respektive ontologiska uppfattningar. Med nomos kunde man däremot säga att kejsarens ord var lag, gudarna och naturen hade ej med rätten att göra.

Dock som jag skrev började Platon, Aristoteles, och Stoikerna se på lagar utifrån naturen och människans rationalitet. Platon började (genom Sokrates) fråga sig frågor om vad en god människa var, och hur ett gott samhälle bör struktureras. Stoikerna ser i naturen en rationalitet som vi bör leva efter. Filosoferna ser att man kan genom naturen härleda lagar som även människor bör leva efter, vilket revolutioneras återigen genom kristendomens inträde på den teologisk-filosofiska arenan. Nu ges alla människor gudomligt värde genom guds manifestation som människa. Tack vare kristendomen får vi en typ av naturrätt av Gud som grund för rätten till liv, och därigenom bland annat självägande i senare traditioner.

Liberalism och humanism

Under renässansen ifrågasätter man Guds roll i världen, men man är inte redo att kasta bort all metafysik. Vi måste ha något att basera våra rättigheter på, anser man, och man grundar därför humanismen. Humanismen är egentligen en sekulariserad kristendom, i Guds plats sätter man Individen med stort I, och individen får istället rättigheter genom naturen. Man lägger om sin rationalisering av rättigheterna, det är nu genom individens autonomi över sin kropp och sina tankar som förnuftigt djur hon får sina rättigheter. Dock råkar det sammanfalla så att de rättigheter som hon har är samma som innan Guds bortrationalisering, men vi låter det vara för nu.

Liberalismen är grundad på humanismen, i att den ser samhället som bestående av Individer med rättigheter. Dessa rättigheter ser den dock måste upprätthållas av någon institution, det blir så denna institution blir den Liberala staten. Denna stat är i sin minsta form en nattväktarstat, som är till för att med våldsmonopol skydda medborgarnas rättigheter (rätt till liv, rätt till egendom, etc.).

Libertarianismen och staten

Libertarianer finns i många olika former, men bland de flesta libertarianer  brukar se staten som en omoralisk entitet, eftersom den genom våld tar resurser från medborgarna för att utföra vad staten tycker är mer lämpligt med dessa pengar. En definition av staten är att det är en organisation som har monopol på våldsutövning inom ett visst geografiskt område. Genom detta våldsmonopol har man också makten att stifta om de lagar som gäller inom statens territorier, och att kräva av alla invånare inom territoriet att de skall följa dessa lagar. Huruvida lagarna är moraliska eller ej, leder till ett effektivt samhälle, eller ökar människors frihet, är irrelevant. Staten bestämmer, eftersom de har vapnen och det våldskapital som krävs för att hålla ordningen.

Staten bryter mot icke-aggresionsprincipen, och kan därför kasseras som ett moraliskt alternativ att styra samhället. Icke-aggresionspricipen går att härleda från människans självägande, vilket går att göra bland annat från naturrätten, som Murray Rothbard och Robert Nozick förespråkade, eller exempelvis via argumentationsetiken som Hans-Herman Hoppe utvecklat. Aggression är moraliskt fel eftersom det bryter mot rätten till självägande, och eftersom staten per definition utövar aggression genom våldsmonopol, är staten omoralisk.

Anarkokapitalister och libertarianers svar på hur dessa rättigheter ska försvaras etiskt är genom ett kontraktsbaserat decentraliserat rättssystem, av konkurrerande våldsutövare. Kortfattat kan man säga att en effektivare och mer moralisk lösning på statens ”kärnuppgifter” är att privatisera dem, och därmed låta individer betala för de tjänster som de kan tänkas vilja ha, som exempelvis försvarande av egendom. Om du tycker detta låter märkligt kan jag gå in närmare på teorin i ett annat inlägg, men här finns inte plats för det. Jag hänvisar istället till David Friedmans Machinery of Freedom och Hans-Herman Hoppes The Private Production of Defense.

Våldet som legitimering, anarkismen

Oavsett ifall äganderätt är en metafysisk rättighet given av Gud eller ”naturen” (Nomos givet Physis), rättighet given av människans rationalitet, eller skänk av staten, krävs det våldskapital för att hålla de som ej ingår i samma kulturella moraliska sfär borta från egendomen. Våldsanvändningen är grunden till civilisering, och den syfilisatoriska kastration som den liberala staten utför på sina undersåtar leder till degenererade människor beroende av ett dyrt våldsmonopol med dålig kvalité. Våldet måste kunna utövas av libertarianer, till slut står man inför konfiskeringen av sin egendom. Jag brukar i dessa sammanhang ta fram ett citat ur Ernst Jüngers Skogsvandringen (2014, 1951):

”Långa tider av lugn inverkar gynnsamt på vissa optiska illusioner. Till dem hör tron att bostadens okränkbarhet grundar sig på författningen och därmed är säkrad. I verkligheten grundar den sig på familjefadern som tillsammans med sina söner dyker upp i dörröppningen med yxan i hand.”

Teoretiska spekulationer om rättigheter är viktigt för att kunna rationalisera om rättvisa mellan tänkande individer (kanske bara i en aristokratisk elit utan risk att det korrumperar samhället), men i stridens hetta står människan ensam mot Leviathan. Amerikanerna visste detta när de grundlade sin nation, då de lade till det andra tillägget i sin konstitution som uttrycker människans rätt att bära vapen, men som Jünger skriver så kan vi ej lita på författningen. Amerikaners möjlighet till vapen har skurits ned under tiden fram till nu, även om ”rätten” fortfarande finns kvar rent konstitutionellt.

Ett försök till sammanfattning av ett spretigt inlägg

Det finns stora problem med att visa att rättigheter existerar. Även om de kanske rentav är nödvändiga för att ett samhälle skall vara välmående, som i fallet med privat äganderätt, måste någon typ av institution hålla dessa ”rättigheter” gällande med våld mot de som inte håller med om att människorna har dessa rättigheter. Den liberala statens humanistiska individuella rättigheter är baserade på en metafysisk konstruktion som ej går att bevisa vilken de ärvde från kristendomen. Hoppes argumentationsetiska argument för rättigheter är en lösning på det problemet, men tar ej bort det faktiska ansvaret till våld som krävs för upprätthållandet av rättigheterna. Det kan vara så att libertarianska (anarko-kapitalistiska) lösningar på rättighetsupprätthållande har samma kastrerande effekt, men effektivare genom konkurrens på en fri marknad.

I en avsakraliserad värld har man kanske bara sig själv i slutändan att backa upp moralen på. Rättigheter tas, de blir en inte givna. Antingen accepterar man att ens frihet kränks av allt och alla hela tiden och tar kontroll över de egna idéerna i en inre exil, Anarkgestalten, eller kämpar man för det man vill åt. There is no such thing as a free lunch.

Som den tyske individual(anark)istiska filosofen Max Stirner uttryckte det:

”Tryckfrihet är dåligt, då du ej är fri om du måste be om lov för att få en frihet.” (Fritt översatt. från föreläsning av Brian Sovryn.)

Hur kan människan vara fri om hon måste be någon annan om hennes rättigheter? Är de då verkligen rättigheter?

spook
Max Stirner

 


Detta blogginlägg lämnar diskussionen om samhället åt sidan, då det utforskar individens förhållande till äganderätt och egendom. Jag ämnar återkomma för en vidare utforskning av ämnet med samhällsglasögonen på.

Om Intellectual Dark Web, rationalitet, och liberalism

Om varför det finns ett problem med att tro att dialog kan lösa alla våra problem, och om hur vi ej är särskilt förnuftiga.

sam-peterson-shapiro
Ben Shapiro, Jordan B. Peterson, och Sam Harris

The Intellectual Dark Web

The Intellectual Dark Web (IDW) är ett internetfenomen som ibland verkar påstås uppkommit som en reaktion mot ett fördummande intellektuellt samtal. ”Medlemmar” som Jordan Peterson, Sam Harris och Steven Pinker talar om yttrandefrihet och liberalism i olika podcasts och youtube-program som The Joe Rogan Experience och The Rubin Report. Det som förenar dessa figurer är att de inte räds tala sansat och lugnt om en del kontroversiella ämnen, att de har egna mediekanaler på internet, samt att de är politiska centrister. De verkar inom en liberal rationalistisk tradition som sätter dialogen som den högsta formen av kommunikation för att nå fram till… Vad vill de komma fram till egentligen? Tron verkar vara att så länge folk från olika sidor i sakpolitiska frågor samtalar i The Rubin Report kommer debattklimatet bli lite bättre, och människor kommer komma lite närmare varandra. Genom detta dialogformat tros man komma närmare sanningen, en helhetsbild av verkligheten.

Att det är ett succékoncept är det ingen tvekan om. I vanlig media där talare representeras helt felaktigt som Jordan Petersons Channel 4-intervju, eller gapiga debattprogram där ytliga skrikdebatter följs av en mantraliknande upprepning av den rådande värdegrunden kommer det nästan inte ut något av värde. För den samhällsintresserade är det en frisk fläkt att inte bli dumförklarad stup i kvarten som i vanlig media och detta har lett till en oerhörd succé för IDW.

Men vad är då problemet? Är det inte fantastiskt att politiskt inkorrekta professorer och debattörer går samman och talar ut gentemot den galna vänsterprogressiva samtiden? Jo, det hade ju varit bra ifall det hade gjort det på ett konsekvent sätt. Ett problem med IDW är den konstanta eftersträvan att vara lagom i sina åsikter, en centristisk åkomma. Detta innebär ofta att man förlorar principerna som står bakom dem när de talar om verkligheten och vilka lösningar som man önskar införa. Exempelvis uttalade Jordan Peterson i sin senaste medverkan i The Joe Rogan Experience att det vore nog en bra idé att tvinga religiösa bagare att baka tårtor åt homosexuella par, eftersom att vi vet att man inte kan få diskriminera mot mörkhyade. Peterson, en stenhård yttrandefrihetsaktivist, skriver alltså ej under på associationsfriheten. Staten bör inte tvinga en att använda vissa ord, men bör tvinga folk att umgås och handla med de som människorna själva ej önskar.

IDW är också en samling av intellektuella vänstermän. Nästan alla ”medlemmar” är uttalade vänsterpersoner, och skriver under på (eller tar iallafall på allvar) saker som medborgarlön och statlig omfördelning av resurser. På detta sätt är IDW ofta ekonomiskt illitterata och skriver under på en s.k rationell världsbild, progressiva idéer, samt att staten och det nuvarande demokratiska systemet är ett bra system, rent av det bästa vi haft. Problematiskt, minst sagt, då rörelsen ofta framhålls som en motpol mot den galna samtida vänstern. I själva verket är det en vänsterföreteelse och man ska inte tro att det handlar om en högeropposition mot nymarxismen som förpestar vårt tidevarv.

Dialog i sig är en bra metod för att komma fram till sanning samt skapa förståelse mellan människor. Det är alltså bra att dialogen är på frammarsch, men hur mycket nytt sägs egentligen när samma personer håller i princip samma dialog med varandra var och varannan vecka? Jag tror att det är här vi ser det största problemet. Att repetera något är en dygd vid inlärning, men i internetmedier finns videor och föreläsningar kvar för att se om och om igen. Repetering av samma material i nya upplagor och program leder enbart till en urvattning av budskapet och en övermättad marknad. Dialog och samtal all ära, men att älta samma saker om och om igen gör ej att man rör sig mot ett sanningsmål samt försvårar möjligheten att samtalen blir en bra utforskande kreativ process som folk faktiskt är intresserade av.

Dialog och rationalitet

Etymologin bakom dialog är ett ursprung från grekiska διάλογος (dialogos), och betyder ”genom (διά) samtal (λογος)”. λογος, eller Logos, är dock ett ord som innefattar mer än bara samtal. Det är det talade Ordet, sanningsenligt tal, och förnuft i sig. Dialogen är alltså en process där man kommer fram till sanning genom samtal på ett rationellt sätt. Vad är då rationaliteten, eller förnuftet i detta fall? I Nordisk Familjebok från 1952 står det:

Ratione’ll, förnuftsenlig, byggd på logiska grunder; metodisk; med rationalismen enlig, förståndig.

När det talas om rationalitet och ”att vara rationell” så ingår det oftast vissa delar. Man måste tala om verkligheten på ett logiskt konsekvent sätt. Man kan ej dra förhastade slutsatser, man måste vara beredd på att ändra ståndpunkt om nog med bevis har förts fram som motsäger det du föreskriver. Genom att kritiskt granska yttervärlden och genom att samla fakta om den kan man på gemensam grund komma fram till vad som egentligen gäller. Det är ett av de mest kraftfulla verktygen människan tagit fram för att blottlägga sanning, och den moderna vetenskapen är byggd på dess grunder. ytuty

Att delta i den rationella dialogen är att gå med på de regler som skrivits ovan. Men, varför gör inte alla det? Om världen är rationell och matematisk, varför har inte evolutionen sorterat bort de mekanismer som gör att vi ej kan tänka ”rationellt”?

Människan är en målstyrd varelse, och hennes mål är att överleva. Ett sätt att se på skillnaden mellan intuition och förnuft är vad flera kognitionsforskaren, bland annat Daniel Kahneman i sin bästsäljande bok Thinking Fast and Slow, kallar teorin om System 1 och System 2. System 2 är den specifikt mänskliga (och kanske några få andra djurarter) funktionen att kunna rationalisera. Att utföra matematiska beräkningar, härleda logiska samband, och använda förnuftet ingår här. Det är en långsam nästan mekanisk process som är mycket energikrävande för hjärnan, men oerhört kraftfull. Detta kontrasteras till vad som kallas System 1, vilket är en beskrivning av det intuitiva snabba tänkandet. Synen, hörseln, reaktioner, känslor ingår här i ett effektivt och snabbt system som verkar delas med många andra djur. System 1 är inte alltid logiskt eller bäst på att se förbi bias, men det är snabbt och även det kognitiva system som vi använder oss av under större delen av vår livstid.

På sätt och vis är System 1 det omedvetna tänkandet, medan det som medvetandegörs hamnar i System 2. Om man i en debatt enklast vill få över folk till sin sida, handlar det inte om att få människor att utföra komplicerade resonemang för att de skall komma till samma insikt. Det handlar om att tala till känslorna, att under tid låta memetiska uttryck verka och låta de vara starka nog för att den uppfattningen som önskad. Detta kan vara värt att komma ihåg för demokraten som tror att allmänna val kommer leda fram till en bra ledare. I själva verket kommer känslorna styra, de förnuftsbaserade argumenten påverkar ytterst få, då det tar för mycket energi.


Det moderna synsättet på rationaliteten står i kontrast till bondförnuftet. Verklighetsförankrat och jordnära är det sunda förnuftet som många människor fortfarande besitter, vilket är det som bör styra politiken — inte den verklighetsfrånvända rationaliteten som passar i elfenbenstornen. Man måste inse att dialogen och rationaliteten inte kan vara svaret på allt. Handling och sunt förnuft är det som måste kunna användas när krisen knackar på dörren. Kurt Almqvist skriver i boken Att läsa Jung om tänkandet hos den västerländska människan:

Den har sublimerats till förmågan till identifikation, vilken idag i första hand är inriktad på förnuftet. De fördelar som detta inneburit i form av omgivningen har fått som konsekvens att människan inte längre ser verkligheten utan istället sin egen beskrivning av verkligheten.

Kurt Almqvist – Att läsa Jung (1997)

I en kastrerad tid som denna är det inte bara samtal eller abstraktioner som behövs, det behövs mod till handling.

Liberalism och demokrati

Liberalismen är född ur upplysningen och i dess rationella anda. Världen är ett urverk, och vi måste upptäcka hur den fungerar. Liberalismen presenterar tanken om homo economicus, den rationella människan som kan avgöra bra och dåliga beslut likt ett blodhund, och så länge man låter de göra detta fritt kommer samhället alltid att röra sig framåt. Framsteget. Vad forskning visat är dock att människor inte agerar rationellt. De har mängder av kognitiva biases, exempelvis reagerar tenderar vi att hellre ge pengar till ett namngivet utsatt barn än 100 anonyma barn, även om pengarna används bättre i det sistnämnda scenariot. Dessutom agerar människor skiftande beroende på tidspreferens och subjektiva bedömningar av verkligheten, så som den österrikiska ekonomiska skolan lär oss. Detta är alltså inte nödvändigtvis ett argument mot fria marknader, då den högsta nyttan kommer komma av människors fria val — men man ska inte tro att människor är rationella i ordets egentliga mening. Det är subjektet som sätter värdet, utan det finns inget värde alls.

I en demokrati kan man inte påverka samhället med hjälp av rationaliteten. Memetiken styr och populismen härjar fritt, inget ansvar tas eller utkrävs, så är systemet byggt. Självklart säger deltagarna i systemet att ansvar utkrävs vid valen, men när alla val är olika nyanser av socialliberalismen — var är valet?

Hur kan man övervinna banal liberalism om man är ett barn av densamme? Är det ens önskvärt i denna tidslinje? Den har resurser men saknar själ, och för själens överlevnad finns inga svar i politiken. Är det Du sköna nya värld som är målet? Mer om detta i kommande inlägg.

Sammanfattningsvis:

Rationaliteten är ett av de starkaste verktygen vi känner till för att blottlägga sanning;

Ett sätt att använda rationalitet är genom dialog;

Förnuftet är jobbigt och energikrävande att använda;

Om man ej är intresserad av att använda förnuftet kan man låta bli;

Man kan ej använda förnuft för att påverka Massan.