… nej, och han vänder sig om

–Vi lever i tider där utfrågande makter oupphörligen tränger sig på. Och dessa makter är inte bara uppfyllda av en idealistisk vetgirighet. Då de närmar sig med sina frågor förväntar de sig inte av oss att vi skall överlämna ett bidrag till en objektiv sanning, ja inte ens att vi skall bidra till att lösa ett problem. Det är inte våra lösningar, utan våra svar som är viktiga för dem.

Ernst Jünger – Skogsvandringen (s. 8)

I det politiska systemet Ernst Jünger visar upp i första kapitlen i Skogsvandringen är den förhatliga nej-sägaren en nödvändig del av systemet. Utan motståndskraften finns inget att samlas kring, och därmed är det en liten minoritet som alltid måste finnas i ett system som bygger på sammanhållning. Röstsedlarna som tillhandahålls av makten är inte där för att befolkningen skall säga sitt, det är en statistisk undersökning som följs av en utvärdering. Detta skall ge makt och säkerhet till den röstande, som tryggt kan få sin röst hörd, och se sina visioner realiseras av samhället. Men om plötsligt den oanständiga träder in i röstlokalen är denna inte säker. Han vet att om han röstar på alternativet han verkligen vill röstar han emot 97% av befolkningen, och därmed mot makten i sig. Det finns då ingen säkerhet, enbart accepterande av att han är utsedd till paria av världens makter. Han måste rösta, han måste rösta på vad han tror på! Om han tillhandahåller fel svar på frågan som makten ställer… Tough luck. Han blir Den andre, fienden som blir massans sammanhållande klister. Såvida han inte säger Nej, och han vänder sig om. I ett system som tvingar dig till agerande är akten av att inte delta i ritualen vilken gör dig till vad de vill att du ska vara det första steget mot verklig frihet. Skogsvandringen börjar.

Detta kan tolkas som en känsla som jag anar att Jünger med flera andra hade strax efter andra världskrigets slut. Jünger hade varit officer i Nazitysklands armé under kriget och han hade under sin författarkarriär skrivit flera texter som var kontroversiella för den liberala ledningen i Västtyskland – detta gjorde honom inte populär. Han fick bland annat finna sig i ett publiceringsförbud under flera år, vilket säkert kan ha bidragit till känslan av främlingskap inför den demokratiska maskinen som infann sig efter världskriget. Dock är det inte ett unikt problem för högerradikala i Tyskland efter andra världskriget att förklaras fiende för samhället, vi känner igen utfrysningen av människan som tänker annorlunda från alla epoker i människans historia. 

Den som tänker annorlunda är dömd från sekunden tanken infinner sig. En fri man är en hatad man, men han är ändock fri. För människan som eftersträvar frihet av någon som helst orsak krävs det ett ifrågasättande av sanningen som påtalas omkring en, en total skepticism framförallt emot allmänna sanningar. Ett första steg är att säga Nej.

Att vända sig om och säga nej måste vara första steget till ett sannare liv. Att acceptera strömmen som man på slentrian följer är inget annat än att vara död. Detta är såklart inget nytt, tvärtom är det en floskel som upprepas i alla självhjälpsböcker som finns, men hur många är egentligen beredda att göra detta? Det finns egentligen ingen anledning för den rationella att göra något utanför ramverket som redan existerar, förutom den marginalen som existerar mellan ”vad som redan är känt” och ”det som inte är känt”, platsen som kallas utanför lådan. Men detta utanför-lådan-tänk är såklart redan en del av systemet som det är tänkt att vara utanför, annars skulle det inte kunna åberopas utan att någon reflekterar över att det skulle vara nytänkande.

Nej-sägande är då något annat än utanför-lådan-tänk. Istället för att verka inom marginalen för vad som är godkänt att utforska omkullkastar man sanningar för att bryta helt ny mark, om inte för mänskligheten så för människan själv.

Vilka allmänna sanningar kan man Nej-säga idag? Vi kan undersöka några ämnen som kan betraktas som möjliga att Nej-säga genom att vi känner vilken reaktion som kan komma när man lyfter ämnen som bara har ett godkänt svar. ”Det är inte våra lösningar, utan våra svar som är viktiga för dem.” Detta kan vara:

  • Klimatfrågan
  • Frågan om Islam i Europa
  • Demokrati är ett oetiskt system som förvärrar och degenererar samhället
  • Elitism är bra
  • Mänskliga rättigheter är humbug
  • Tekniken för oss mot en sämre tillvaro trots ökat välmående
  • Civilisation är inte positivt

Något som samlar flera av samhällets svar på de som anser något annat än den offentligt godkända svaret på lyftande av något av ämnena ovan är ett sjukdomsförklarande av personen i fråga. Islamofob, Xenofob, klimatförnekare, luddit, reaktionär etc. Att inte vilja konsumera, rösta, eller skriva under på alla människors lika värde ses inte med blida ögon. Vi kan inte gå igenom alla ämnen här idag, men mitt mål är att under kommande veckor kunna säga Nej till mycket. Nej till staden, Nej till samhället, Nej till sanningen. Jag säger Nej, och vänder mig om.

Referenser:

Jünger, E. (2014) Skogsvandringen (Originaltitel Der Weldgang, 1951) Översättning Jarl, S. Bokförlaget Augusti: Lund.

Spontan Ordning – en ny podcast!

Hör och häpna, jag har blivit med podcast. Välkommen till världen: Spontan Ordning! Här kommer ett nytt forum där jag kommer sitta med Henrik Dalgard och diskutera politiska spörsmål, ideologiska funderingar, och ta  filosofiska djupdykningar.

Varför en ny podcast?

Sverige har ganska gott om poddar. Från matlagning till humor i alla fall. När det kommer till poddar som går på djupet… blir det genast lite svalare, speciellt om man inte vill lyssna på Sveriges Radios poddar. Sverige har ett flertal poddar som rör vid politik från högerkanten, både inom mainstream och från mer alternativt håll, men tyvärr är flertalet varken speciellt djupgående eller självständiga. Istället för att tala om dagsaktuella händelser (som den i min mening bästa svenska podcasten radio bubb.la gör) är tanken att vi i Spontan Ordning kommer gräva ned oss i filosofiska och ideologiska resonemang, och försöka komma fram till om konservatismen eller liberalismen har den slutgiltiga lösningen. Nej, kanske inte, men som läsare av bloggen vet så har jag en syn på samhället och världen som kommer ur en anarkolibertariansk traditionalistisk synvinkel. Detta kontrasteras med Henrik, som är en klassisk liberal av Ayn Rand-skolan. Vår förhoppning är att detta kommer leda till många intressanta diskussioner, kanske framförallt för oss själva, men de som vill lyssna är varmt välkomna!

Du hittar Spontan Ordning där poddar finns.

I avsnitt 1 går vi igenom vår egen syn på världen, vad som händer med svensk borgerlighet, och ifall det är positivt med högerpopulism. Lyssna och se vad du tycker, och kom gärna med feedback!

https://anchor.fm/spontan-ordning/embed/episodes/1–Intro–Liberalism–Konservatism-e2kisk
1. Intro, Liberalism & Konservatism

Det metafysiska Framsteget

Liberal metafysik

När upplysningsfilosoferna på 1600 & 1700-talet lade fram idéer om det mänskliga förnuftets överhand gentemot religiösa vidskepelser tog humanismen form. Människan och hennes förnuft sattes i centrum istället för Gud, och en ny typ av metafysik kom med detta. Givetvis ansåg sig nästintill alla upplysningsfilosofer sig vara troende kristna, men deras tankar och idéer gick ofta stick i stäv med rådande dogmer från både den katolska kyrkan och olika protestantiska kyrkor. Med det mänskliga förnuftet ansåg man sig kunna frigöra sig från allt rådande förtryck och ersätta det med ”rationella” idéer. Det är här den moderna världen uppstår, ur 1600-talets vetenskapliga revolution.

Det är här en del menar att en ny typ av metafysik uppstår, den ”liberala metafysiken”. I den liberala metafysiken ser man på ens handlingar ur framtidens lins, man skriver hela tiden ”nuets historia”. Detta leder till att man hela tiden måste uppnå framsteg för att inte vara en besvikelse för framtiden. Roger Scruton (1996) skriver i ”Filosofi för den moderna människan” att detta framsteg: ”är en härskande princip i varje sfär av mänsklig strävan, oavsett om denna strävan är vetenskaplig, kulturell eller politisk.” (”Filosofi för den moderna människan”, s 168)

Rådande i vår samtid

Detta är en metafysik som fortfarande härskar i vår hyperprogressiva samtid, där den tar sig uttryck i argument av slaget ”det är faktiskt det rådande året”. Med detta menar man alltså att en progressiv lag eller normkritik, säg att transsexuella skall kunna gå på vilken toalett de vill, måste accepteras av allmänheten och staten av den anledningen att vi bör ha kommit ”så långt” i utvecklingen vid detta laget. Om man motsätter sig denna ”utveckling” blir man per definition kallad reaktionär i en nedsättande mening, då man motsätter sig den progressiva metafysiken. I en religiös jämförelse så är reaktionären i den liberala metafysiken en satanist i den kristna, då den motsätter sig den högre ordningen. 

Det bör påpekas att jag inte talar om liberalismen som politisk ideologi här, även om den är en konsekvens av Framstegsmetafysiken. Socialismen är en annan sida av myntet, som tar en annan ställning till hur människans samhälle skall formas och hur individens tillvaro bör vara i denna metafysik, men de hör samman då de är modernismens ideologiska barn. Båda ideologierna ser en framtida utopi som målet, och båda har berättelser om denna framtida utopi som har fängslat många under de senaste århundradena. Den socialistiska utopin handlar om människans till slut förverkligade jämlikhet i det socialistiska paradiset, men ironiskt nog har alla socialistiska experiment slutat med att alla människor blir jämlika då de dör av svält eller i arbetsläger. Liberalismen talar om utopin i vilken alla människor till sist är fria, befriade från alla bojor, och deras rättigheter garanteras av vad som i sista logisk led blir en global nattväktarstat. Det är åt detta håll vår värld barkar, då liberalismen segrade över socialismen i och med Sovjetunionens kollaps under 1990-talet. Liberalismens problem finns det dock gott om, vilka jag bland annat ger uttryck för i mitt blogginlägg ”Liberalismens kulturproblem”. Liberalismen grundas kring tanken att alla till slut måste ingå i den liberala staten, då detta är den rationella utvecklingen och därmed slutmålet för mänskligheten. I sitt mål att frigöra alla Individer från sina bojor vill man upplösa alla naturliga gemenskaper; nationen, familjen, lokalsamhället osv. I denna atomisering blir människan till slut en kosmopolitisk frisläppt individ, där det slutgiltiga enda sättet att uppnå något högre mål blir konsumtionen, varpå man förkastar högre ideal och faller ner till materialistisk fallen värld. Världen delas upp i vad Bard & Södervist (2009) kallar Konsumtrariatet, en underklass av konsumenter, och en överklass som produceras innehållet som konsumeras. Det kanske låter som att jag inte gillar denna idé, och då har du rätt, det gör jag inte. Men om man inte gillar idén av att ofrivilligt frigöras från sina naturliga gemenskaper, kan man inte då vara konservativ?

Konservatism och traditionalism

Nja. Konservatismen kan inte undgå den liberala metafysiken. Det är av denna anledning konservatism idag ofta betraktas som något som enbart bevarar den rådande ordningen, då av skäl som att man inte bör ha revolution, utan enbart långsam progression. Problemet är att denna konservatism enbart blir och är en förvaltare av liberalismen, den kan aldrig vara en motståndskraft till den. Om man som jag är en anhängare av idén om decentralisering, kulturell mångfald, och ett ”Europa av 1000 Liechtenstein”, är denna moderna konservatism inget alternativ. Den lägger sig under den rådande ordningen, blir en kontrollerad opposition för medias dramer, och blir därför en ideologi för de som redan har förlorat.

Ett alternativ till detta kan dock vara någon typ av traditionalism. I stället för att betrakta världen utifrån en potentiell framtida utopi kan man se tillbaka på historien och se både vad som fungerat, men också hämta sin legitimitet ur den. Genom mytiska berättelser och arketyper kan man hitta sin plats i världen utan att för den sakens skull åberopa en framtida plats man måste röra sig mot. Istället för att jobba för att förverkliga idéer som frihet, jämlikhet & broderskap, kan man jobba på sin egen karaktär, kring vilken man bygger idén om samhället. Därmed blir dygden satt på högsta piedestalen, och i ett sådant samhälle kan en naturlig aristokrati resa sig för att bringa naturlig ordning till världen. 

  • Mod
  • Förtänksamhet
  • Vishet
  • Måttlighet
  • Rättrådighet
Dygden och synden

Referenser:

Bard, A. & Söderqvist, J. (2009). Kroppsmaskinerna. Stockholm: Hydra Förlag.

Scruton, R. (1998). Filosofi för den moderna människan (B. Lönn, övers.) Stockholm: Svenska förlaget. (Originalarbete publicerat 1996)