Spontan Ordning – en ny podcast!

Hör och häpna, jag har blivit med podcast. Välkommen till världen: Spontan Ordning! Här kommer ett nytt forum där jag kommer sitta med Henrik Dalgard och diskutera politiska spörsmål, ideologiska funderingar, och ta  filosofiska djupdykningar.

Varför en ny podcast?

Sverige har ganska gott om poddar. Från matlagning till humor i alla fall. När det kommer till poddar som går på djupet… blir det genast lite svalare, speciellt om man inte vill lyssna på Sveriges Radios poddar. Sverige har ett flertal poddar som rör vid politik från högerkanten, både inom mainstream och från mer alternativt håll, men tyvärr är flertalet varken speciellt djupgående eller självständiga. Istället för att tala om dagsaktuella händelser (som den i min mening bästa svenska podcasten radio bubb.la gör) är tanken att vi i Spontan Ordning kommer gräva ned oss i filosofiska och ideologiska resonemang, och försöka komma fram till om konservatismen eller liberalismen har den slutgiltiga lösningen. Nej, kanske inte, men som läsare av bloggen vet så har jag en syn på samhället och världen som kommer ur en anarkolibertariansk traditionalistisk synvinkel. Detta kontrasteras med Henrik, som är en klassisk liberal av Ayn Rand-skolan. Vår förhoppning är att detta kommer leda till många intressanta diskussioner, kanske framförallt för oss själva, men de som vill lyssna är varmt välkomna!

Du hittar Spontan Ordning där poddar finns.

I avsnitt 1 går vi igenom vår egen syn på världen, vad som händer med svensk borgerlighet, och ifall det är positivt med högerpopulism. Lyssna och se vad du tycker, och kom gärna med feedback!

https://anchor.fm/spontan-ordning/embed/episodes/1–Intro–Liberalism–Konservatism-e2kisk
1. Intro, Liberalism & Konservatism

Konservativ spontan ordning?

Är teorin om spontan ordning kompatibel med en konservativ världssyn? Spontan ordning är ett begrepp som förmodligen alla de som är någorlunda bekant med liberal och konservativ terminologi känner till. Ekonomen Friedrich Hayek menar med begreppet den process av hur fria individer som agerar på en fri marknad spontant löser komplexa problem. Henrik Dalgard beskriver detta i en debattartikel publicerad i The East Post:

Det centrala i Hayeks teori är hur komplexa system, institutioner, företag och värderingssystem växter fram spontant. Han beskriver hur människor genom sitt handlande förmedlar mängder med information och när människor agerar tillsammans kombineras all den informationen och alla dessa komplexa system växer fram på vad man skulle kunna beskriva som ett evolutionärt sätt.

Dalgard menar sedan att konservativa ej bör referera till Hayeks teori när de talar om hur historiska institutioner växt fram och att de därför bör bevaras och försvaras. Vad konservativa istället bör göra är att förkasta sina idéer till förmån för liberalismen, då man nu vet att förlegade institutioner som kyrkan och kristna värderingssystem nu är obsoleta. Vi har nu rationalistisk liberal humanism, som segrat över de gamla ordningen och befriat Europa från religionens klor, och den har tagit makten genom folkets spontana ordning.

Dalgard beskriver ett visst problem som jag själv brottats med. Om teorin om spontan ordning stämmer, varför över huvud taget blicka bakåt? Bör framtiden inte ha något av dåtiden med sig? Jo, det måste den såklart. Daniel Sjöberg skriver i en bloggpost för Projekt Allmogen:

Genom att inlemma den döda kulturen, alla tidigare generationers samlade visdom, i sitt eget väsen ger man det döda livet åter – och vinner själv en form av evigt liv när man för kulturen vidare till sina efterkommande. Genom att gå tillbaka till sina ursprungliga myter kan man hitta den folkliga visdom och erfarenheten som våra förfäder har bidragit till.

Det handlar om att ge ett annat djup åt sina argument och tankevärld än förnuftets flyktighet. Som jag går in på i ett tidigare blogginlägg är förnuftet inte den bästa av måttstockar när massor och dess handlingar ska utrönas. Verkligheten styrs trots allt inte av teorier och idéer, utan folks handlingar. Och folks handlingar bestäms inte av abstrakta idéer utan subjektiva värdebedömningar. Dessa värdebedömningar kan bero på mängder av olika anledningar, och vi kan egentligen inte säga exakt vilka anledningar det handlar om. Vad vi dock kan säga är att förmodligen spelar rationell dialog ingen stor roll i sammanhanget, då det är en aktivitet som få finner givande och som ännu färre utövar till fullo.

Att blicka tillbaka på historien och säga att ”liberalismen segrat” därför att den idag dominerar är korrekt i den bemärkelsen att liberalismen är den dominerande ideologin. Den har dock inte segrat tack vare att vi som Dalgard uttrycker det ”har debatterat, vi har kritiserat och våra idéer och och värderingssystem har gradvis genom denna process blivit bättre och bättre”, den har segrat genom krigföring och propaganda. Liksom staten kan förvrida en marknad genom att förbjuda eller subventionera vissa varor förvrider staten idéernas fria marknad genom exempelvis allmän skola och intervention i medieflödet.

Att de som blickar bakåt för inspiration för morgondagens handlingar, låt oss kalla dem konservativa trots att det mer är en reaktionär tanke, inte skulle kunna hänvisa till idén om spontan ordning är felaktig. Spontan ordning visar hur människor tillsammans om de får lämnas fria att välja vad de önskar kommer att konvergera mot det mest effektiva sättet att göra detta, vilket verkar vara en helt korrekt observation. Det betyder att man måste vara aktsam om det man har, och inte kasta bort det för att man vunnit enstaka strider i intellektuell debatt i akademiska elfenbenstorn. Vad man kan göra är att lämna folk ifred, så vi får se vad som klarar sig bäst om 1000 år.

stenar
Bildkälla: abc6onyourside.com

”Eumeswil” av Ernst Jünger: Att vara fri i en värld utan frihet

Staden Eumeswil ligger vid medelhavets kust, i en tid där historien inte längre förflyter. Nationalstater och Världstaten är ett minne blott, och staden styrs med järnhand av tyrannen Kondoren. Vår huvudperson Manuel Venator är nattsteward åt Kondoren, och historiker på sin tid utanför arbetet. Historien kanske inte längre rör på sig, men inget är statiskt, och Venator är beredd på att stå sitt kast. Med en knivskarp blick betraktar han sitt samhälle, historien, och kulturen. Detta ur sin utgångspunkt som anark.


Den tyske författaren Ernst Jünger kom 1977 ut med romanen Eumeswil, och 1981 gavs den ut på svenska av Bo Cavefors förlag i översättning av Richard Matz. Boken utspelar sig under några dagar, men handlingen utgör inte bokens kärna. Istället består den till största delen av huvudpersonens tankar och utblickar över tillvaron, handlingen utgör alltså bara en bakgrund till Jüngers filosofiska utläggningar. Den centrala gestalt som framträder i Venators tankar är anarken, ofta beskrivet som likt anarkisten — men friare.

eumeswil

Anarkistens essens framträder i den form att han alltid är mot något. Makten, normer, härskare och strukturer. Allt ska rivas och trasas sönder, vilket leder till att anarkisten från början är dömd att gå under i det inferno han startar. Jünger beskriver anarken som lik anarkisten i den betydelsen att de ej accepterar världens tillstånd för vad säger sig vara, rådande makt och normer är inte ristade i sten och friheten är större än allt. Anarken är dock inte nödvändigtvis motståndare till världens tillstånd. Venator arbetar som steward åt Kondoren, tyrannen som styr över Eumeswil. Detta är inte i motsats till anarkens ideal, då han gör det för att det gynnar honom. Han ser att han kan vara till nytta och ta nytta av sin position som steward åt makten, och låter inte revolutionsromantik sätta stopp för detta.

Istället för att verka för revolution likt anarkisten betraktar han världen och ser att en revolution snart kanske kommer. Världen är ofri, och den linjära historien är borta. Jünger beskriver hur revolutioner avlöser tyrannier, och att detta är världens gång. Just nu sitter han på maktens sida, men detta kommer svänga när revolutionen tar vid. Han har redan byggt upp ett förråd och flyktvägar för den dagen Kondoren blir avsatt, han är lojal så länge han behöver det.

Max Stirner och hans egoistiska anarkism är uttryckligen en av förebilderna för anarken. Likt en fredlös står han utanför staten, han är en egen stat och sätter egna lagar. Det kan låta osympatiskt och omöjligt att bygga ett samhällssystem på, men det är inte heller meningen. Att komma till insikt om att det är en själv som sätter gränserna är en av de stora insikterna som anark-gestalten kan ge oss. Enkom gränslöshet leder till anarkistens eviga motstånd mot allt som är fast, han är inte mogen för friheten. Anarken sätter gränser och följer dem. Han saknar inte moral — men sätter den själv.

Eumeswil ger uttryck för en radikalt elitistisk tanke. Friheten kan tekniskt sett nås av alla, men få är mogna för den. Människor i alla samhällslager kan bli anark, men det är inte en frälsning utan hårt arbete som måste till för den som önskar nå dit. Kanske är det så att man kan födas in i frihet eller slaveri som persontyp, och det är inte säkert att friheten gör alla lyckliga, speciellt om man inte är mogen för den.

Jünger beskriver en slags själslig aristokrati, något som provocerat något oerhört i den humanistiska tidsålder han verkat i och även den som följt hans död. Existentialisten och ”humanisten” Jean-Paul Sartre ska en gång ha sagt om Ernst Jünger: ”Jag hatar honom, inte som Tysk, utan som aristokrat…”. För den liberala demokratin och dess egalitära fotsoldater är anarken alltid den största fienden, då han inte underkastar sig majoriteten under några andra omständigheter än när han själv önskar. Likväl som han kan vara ensam i skogen kan han sätta sig i en kyrka och underordna sig prästens tal.

Det anarkiska tillståndet blir en tillflyktsort för den evige fredlöse och för den med frihetlig intuition. Anarken är för anarkisten vad monarken är för monarkisten, han lever friheten likt monarken lever ut hierarkin. Tänk om en liberal av idag inte enbart arbetade för en fri marknad, utan tog saken i egna händer och lever som att staten inte finns. Varför ska man bry sig om flyktiga lagar och regler när man är i en tradition och autonom mot flockens nycker?

I en tid där egalitärerna styr sinnena för nästan hela befolkningen är Eumeswil och Jünger en frisk fläkt av naturlig elitism och en intellektuell känga åt liberalismen och socialismen som får kretiner som Göran Greider att skaka av rädsla (bokstavligen, läs hans tankar om Jünger här). Eumeswil är inte lätt att få tag på, men för alla som intresserar sig för frihet i tanke och kropp rekommenderas den varmt.