Det metafysiska Framsteget

Liberal metafysik

När upplysningsfilosoferna på 1600 & 1700-talet lade fram idéer om det mänskliga förnuftets överhand gentemot religiösa vidskepelser tog humanismen form. Människan och hennes förnuft sattes i centrum istället för Gud, och en ny typ av metafysik kom med detta. Givetvis ansåg sig nästintill alla upplysningsfilosofer sig vara troende kristna, men deras tankar och idéer gick ofta stick i stäv med rådande dogmer från både den katolska kyrkan och olika protestantiska kyrkor. Med det mänskliga förnuftet ansåg man sig kunna frigöra sig från allt rådande förtryck och ersätta det med ”rationella” idéer. Det är här den moderna världen uppstår, ur 1600-talets vetenskapliga revolution.

Det är här en del menar att en ny typ av metafysik uppstår, den ”liberala metafysiken”. I den liberala metafysiken ser man på ens handlingar ur framtidens lins, man skriver hela tiden ”nuets historia”. Detta leder till att man hela tiden måste uppnå framsteg för att inte vara en besvikelse för framtiden. Roger Scruton (1996) skriver i ”Filosofi för den moderna människan” att detta framsteg: ”är en härskande princip i varje sfär av mänsklig strävan, oavsett om denna strävan är vetenskaplig, kulturell eller politisk.” (”Filosofi för den moderna människan”, s 168)

Rådande i vår samtid

Detta är en metafysik som fortfarande härskar i vår hyperprogressiva samtid, där den tar sig uttryck i argument av slaget ”det är faktiskt det rådande året”. Med detta menar man alltså att en progressiv lag eller normkritik, säg att transsexuella skall kunna gå på vilken toalett de vill, måste accepteras av allmänheten och staten av den anledningen att vi bör ha kommit ”så långt” i utvecklingen vid detta laget. Om man motsätter sig denna ”utveckling” blir man per definition kallad reaktionär i en nedsättande mening, då man motsätter sig den progressiva metafysiken. I en religiös jämförelse så är reaktionären i den liberala metafysiken en satanist i den kristna, då den motsätter sig den högre ordningen. 

Det bör påpekas att jag inte talar om liberalismen som politisk ideologi här, även om den är en konsekvens av Framstegsmetafysiken. Socialismen är en annan sida av myntet, som tar en annan ställning till hur människans samhälle skall formas och hur individens tillvaro bör vara i denna metafysik, men de hör samman då de är modernismens ideologiska barn. Båda ideologierna ser en framtida utopi som målet, och båda har berättelser om denna framtida utopi som har fängslat många under de senaste århundradena. Den socialistiska utopin handlar om människans till slut förverkligade jämlikhet i det socialistiska paradiset, men ironiskt nog har alla socialistiska experiment slutat med att alla människor blir jämlika då de dör av svält eller i arbetsläger. Liberalismen talar om utopin i vilken alla människor till sist är fria, befriade från alla bojor, och deras rättigheter garanteras av vad som i sista logisk led blir en global nattväktarstat. Det är åt detta håll vår värld barkar, då liberalismen segrade över socialismen i och med Sovjetunionens kollaps under 1990-talet. Liberalismens problem finns det dock gott om, vilka jag bland annat ger uttryck för i mitt blogginlägg ”Liberalismens kulturproblem”. Liberalismen grundas kring tanken att alla till slut måste ingå i den liberala staten, då detta är den rationella utvecklingen och därmed slutmålet för mänskligheten. I sitt mål att frigöra alla Individer från sina bojor vill man upplösa alla naturliga gemenskaper; nationen, familjen, lokalsamhället osv. I denna atomisering blir människan till slut en kosmopolitisk frisläppt individ, där det slutgiltiga enda sättet att uppnå något högre mål blir konsumtionen, varpå man förkastar högre ideal och faller ner till materialistisk fallen värld. Världen delas upp i vad Bard & Södervist (2009) kallar Konsumtrariatet, en underklass av konsumenter, och en överklass som produceras innehållet som konsumeras. Det kanske låter som att jag inte gillar denna idé, och då har du rätt, det gör jag inte. Men om man inte gillar idén av att ofrivilligt frigöras från sina naturliga gemenskaper, kan man inte då vara konservativ?

Konservatism och traditionalism

Nja. Konservatismen kan inte undgå den liberala metafysiken. Det är av denna anledning konservatism idag ofta betraktas som något som enbart bevarar den rådande ordningen, då av skäl som att man inte bör ha revolution, utan enbart långsam progression. Problemet är att denna konservatism enbart blir och är en förvaltare av liberalismen, den kan aldrig vara en motståndskraft till den. Om man som jag är en anhängare av idén om decentralisering, kulturell mångfald, och ett ”Europa av 1000 Liechtenstein”, är denna moderna konservatism inget alternativ. Den lägger sig under den rådande ordningen, blir en kontrollerad opposition för medias dramer, och blir därför en ideologi för de som redan har förlorat.

Ett alternativ till detta kan dock vara någon typ av traditionalism. I stället för att betrakta världen utifrån en potentiell framtida utopi kan man se tillbaka på historien och se både vad som fungerat, men också hämta sin legitimitet ur den. Genom mytiska berättelser och arketyper kan man hitta sin plats i världen utan att för den sakens skull åberopa en framtida plats man måste röra sig mot. Istället för att jobba för att förverkliga idéer som frihet, jämlikhet & broderskap, kan man jobba på sin egen karaktär, kring vilken man bygger idén om samhället. Därmed blir dygden satt på högsta piedestalen, och i ett sådant samhälle kan en naturlig aristokrati resa sig för att bringa naturlig ordning till världen. 

  • Mod
  • Förtänksamhet
  • Vishet
  • Måttlighet
  • Rättrådighet
Dygden och synden

Referenser:

Bard, A. & Söderqvist, J. (2009). Kroppsmaskinerna. Stockholm: Hydra Förlag.

Scruton, R. (1998). Filosofi för den moderna människan (B. Lönn, övers.) Stockholm: Svenska förlaget. (Originalarbete publicerat 1996)

Skolan, staten, och religionen

*TRIGGER WARNING – PARTIPOLITIK*

De senaste dagarna har den politiska frågan om tillåtande av religiösa friskolor kommit upp på tapeten. Anledningen till detta är att Folkpartiet (”Liberalerna”) röstade för att förbjuda etablering av nya religiösa friskolor men tillåta de redan existerande. Socialdemokraterna kallar det för halvmesyr att inte vilja förbjuda allt, och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tycker att : ”I skolan ska man ha rätt att slippa pressas att utöva någon religion”. Detta enligt journalisten Marcus Oscarsson. Men vän av frihetlig ordning undrar då — var är friheten att slippa pressas utöva Sveriges statsreligion, den post-moderna socialismen?

Den allmänna uppfattningen om religiösa friskolor tycks ligga väldigt nära Sjöstedts. Barn ska inte kunna falla offer för sina föräldrars illvilja och okunskap, och därför måste alla barn skolas av den statligt godkända läroplanen. Barnen ska växa upp utan att behöva tryckas i åsikter som inte passar in i ett modernt samhälle, exempelvis antivetenskaplighet och tron på högre makter. Några användarkommentarer från Marcus Oscarssons Facebook-post lyder:

”Religion skall inte ha något inflytande i samhällsbygget. Religionen skall inte med statens stöd prackas på de unga.”

”Jag är för fria val, MEN i det här fallet är det ju inte barnen som väljer, utan fanatiska föräldrar som vill indoktrinera sina barn att tro på nåt annat än sig själva.”

”Religionsfrihet handlar om utövande av sin religion, inte om rätt till indoktrinering av barn.”

Det är ganska ironiskt att människor som säger sig vara motståndare till indoktrinering av barn vill tvinga hela befolkningens barn att lära sig om antivetenskapliga genusteorier och socialismens förträfflighet. Den största hjärntvätten i Sveriges historia måste ju nämligen vara den om socialdemokratins förträfflighet och att Sverige är ett välmående land  tack vare arbetarrörelsen. Det leder mig till att undra, vad är mest skadligt för barn? En total oförståelse för hur ekonomi och människor fungerar, eller tron på ett liv efter detta.

Det brukar sägas att Sverige är ett av världens mest sekulära länder, där ateismen dominerar. I själva verket tycks det mer handla om anti-teism, det vill säga att den stora delen av den svenska ateismen handlar om att vara motståndare till det som kan klassas som traditionell religion. Som Lars Anders Johansson skriver i tidskriften Smedjan:

Några av de mest avancerade tankesystem som mänskligheten byggt, och som inspirerat också den moderna tidens mest skarpsinniga tänkare, avfärdas nedlåtande som ”tomtar och troll”. Samtliga religiösa uttryck buntas ihop med de värsta religiöst motiverade politiska avarterna. På så sätt hålls frikyrkotanten moraliskt ansvarig för Islamiska Statens halshuggningar.

Man skulle kunna se motståndet mot religion som något som staten ägnat sig åt under mycket lång tid i Sverige. Motståndet mot ”tomtar och troll” var något som kyrkan, vilket i Sverige varit sammankopplad med staten i 500 år, jobbat mycket hårt att förebygga. Att få bort befolkningen från en decentraliserad traditionell tro till den statligt godkända tycks ha lyckats ganska bra, då man under 1900-talet lyckades byta ut statsreligionen en andra gång. Från asatro till kristendom, från kristendom till socialism.

Kongressbild-732x412
Väckelsemöte eller Socialdemokraternas partikongress?

Idag tycks i själva verket svenskar vara väldigt troende, men inte på treenigheten och evigt liv, utan på mänskliga rättigheter och den heliga Värdegrunden. Den som ifrågasätter värdegrundens helighet utmålas som kättare, och ska brännas på symboliska bål genom att slängas ut till pöbeln. På samma sätt som vissa auktoritära religioner vill man heller ej låta konkurrerande trosföreställningar råda, varför man då vill förbjuda människor med avvikande uppfattningar att uppfostra sin barn på det sätt de vill.

För mig som libertarian är det viktigaste inte att skolans läroplan ska innehålla uttryck för den ena eller andra livsåskådningen, utan att jag som individ ska få uppfostra mina barn på det sätt jag vill. Enklast skulle detta kunna göras genom att återlegalisera hemundervisning, som just Folkpartiet (”Liberalerna”) förbjöd 2011. Hemskolning och decentraliserad undervisning skulle på riktigt ge mångfald i samhället, och erbjuda alla barn en individualiserad utbildning.

För vidare läsning rekommenderar jag denna artikel från 2016 skriven av Helena Edlund:

Med värdegrunden som religion

Liberalismens kulturproblem

”Frihet, jämlikhet, broderskap”. Franska revolutionens slagord ekar genom historien genom munnarna på nästintill varje människa idag. Liberaler och socialister är oense om hur ekonomin ska organiseras, men en sak håller de med varandra om, det finns en mörk tid före den franska revolutionen, och en upplyst tid efter. Då de gamla strukturerna äntligen skulle falla kunde den nya människan träda fram, rationell och vetenskaplig, utan behov av Gud eller tankespöken. Idag råder samma tankemönster där progressiva liberaler och socialister mer än gärna använder staten för att genomföra sin kulturrevolution, där den nya upplysta människan ska ta över.

13c033bff16f55aca403f2083c38ae1e

Då kanske du som läsare undrar varför detta skulle vara ett problem över huvud taget. För vad brukar sägas ingå i detta upplysta sätt att tänka? Antirasism, HBTQIA-rättigheter, feminism, scientism och liknande begrepp som den stora majoriteten av Sveriges befolkning skulle ställa sig bakom som mycket goda värden. För att belysa problemet kan en jämförelse göras med ekonomisk marxism och konsekvenserna av denna, och sedermera problemet med rationalism.

Utifrån en rationalistisk syn på världen går det att tänka sig fram till den optimala existensen. Det går också att tänka ut den optimala kulturen och det optimala ekonomiska systemet. Ett exempel på detta skulle kunna vara kommunismen, där Marx ansåg sig kommit fram till det optimala ekonomiska systemet där ingen människa skulle behöva må dåligt eller gå hungrig, maximal frihet. Ironiskt nog har varje försök till implementation av marxismen lett till massmord och svält, vilket visar på min poäng att det är omöjligt att tänka ut ett optimalt samhällssystem. Ett samhälle består av miljontals individer som i varje sekund tar beslut som i sin tur påverkar varandra. Detta leder väldigt snabbt till så många möjliga händelser med oförutsedda variabler att ingen kan förutspå exakt vad som kommer hända.

Liberalismen av idag har samma rationalistiska bakgrund som socialismen. De är sprungna ur revolutionen och har lösningen för människan i alla tider. Den liberala ekonomiska modellen har visat sig överlägsen den marxistiska, men fortfarande delar man stora delar av kultursynen, framförallt från 60-talets kulturrevolution. Då individens mål ska vara att förverkliga sig själv måste den befrias från allehanda hierarkier och strukturer, framförallt ålderdomliga sådana som familjen och nationen. Denna kulturrevolutionära åra går djupt i många av dagens prominenta liberaler, som gång på gång hellre låter landets säkerhet och ekonomi krascha än att släppa sina idealistiska drömmar om den kosmopolitiska individualisten (jag kollar på dig Fredrik Segerfeldt). Ett annat exempel är det amerikanska libertarianska partiets presidentkandidat från 2016, Gary Johnson, som menade att det borde vara olagligt för bagare att ej betjäna homosexuella, och att judiska bagare således borde tvingas baka nazistiska tårtor om kunden så önskade.

Att implementera kultur top-down fungerar lika dåligt som att implementera ekonomiska strategier top-down. Kultur är något som utvecklas över århundraden och årtusenden, memer som går igenom en evolutionsprocess på idéernas fria marknad. Det utvecklas olika kulturer under olika förutsättningar, och alla är inte likadana. Och precis som i ekonomin, blir kulturen snedvriden när staten går in och mixtrar med parametrarna. Utan staten hade inte genusteorier och neorasism (intersektionalism) fått fotfäste över huvud taget, då idéerna måste subventioneras och betalas genom skattesedeln. Snedvridningen av kulturen tar sig uttryck i att det uppstår extremiteter, där den ena sidan (idag den postmoderna vänstern) blir subventionerad av staten, medan det uppstår en radikal motreaktion mot detta i form av auktoritära kollektivistiska nationella rörelser. Ingetdera är positivt då de motsättningen sliter sönder samhället.

Liberalismens kulturproblem är att den är sprungen ur en rationalistisk idéhistoria. Istället för att låta tusen blommor blomma med egensinniga kulturer driver många liberaler på en utveckling med globalism och kosmopolitisk kultursyn. Därför har många liberaler rätt i att inte vilja lämna staten, ty utan den skulle människor inte kunna bli tvingade in i ett ”upplyst” sätt att tänka.

Vad tycker jag då istället? Att kulturen borde få utvecklas genom fritt utbyte av idéer över tid, liksom marknadskrafter ska få verka på varor och tjänster. På detta sätt kan man få verklig mångfald med regional särprägel och naturliga kulturutbyten, helt utan tvång. Naturlig kulturell spontan ordning, so to speak.