… nej, och han vänder sig om

–Vi lever i tider där utfrågande makter oupphörligen tränger sig på. Och dessa makter är inte bara uppfyllda av en idealistisk vetgirighet. Då de närmar sig med sina frågor förväntar de sig inte av oss att vi skall överlämna ett bidrag till en objektiv sanning, ja inte ens att vi skall bidra till att lösa ett problem. Det är inte våra lösningar, utan våra svar som är viktiga för dem.

Ernst Jünger – Skogsvandringen (s. 8)

I det politiska systemet Ernst Jünger visar upp i första kapitlen i Skogsvandringen är den förhatliga nej-sägaren en nödvändig del av systemet. Utan motståndskraften finns inget att samlas kring, och därmed är det en liten minoritet som alltid måste finnas i ett system som bygger på sammanhållning. Röstsedlarna som tillhandahålls av makten är inte där för att befolkningen skall säga sitt, det är en statistisk undersökning som följs av en utvärdering. Detta skall ge makt och säkerhet till den röstande, som tryggt kan få sin röst hörd, och se sina visioner realiseras av samhället. Men om plötsligt den oanständiga träder in i röstlokalen är denna inte säker. Han vet att om han röstar på alternativet han verkligen vill röstar han emot 97% av befolkningen, och därmed mot makten i sig. Det finns då ingen säkerhet, enbart accepterande av att han är utsedd till paria av världens makter. Han måste rösta, han måste rösta på vad han tror på! Om han tillhandahåller fel svar på frågan som makten ställer… Tough luck. Han blir Den andre, fienden som blir massans sammanhållande klister. Såvida han inte säger Nej, och han vänder sig om. I ett system som tvingar dig till agerande är akten av att inte delta i ritualen vilken gör dig till vad de vill att du ska vara det första steget mot verklig frihet. Skogsvandringen börjar.

Detta kan tolkas som en känsla som jag anar att Jünger med flera andra hade strax efter andra världskrigets slut. Jünger hade varit officer i Nazitysklands armé under kriget och han hade under sin författarkarriär skrivit flera texter som var kontroversiella för den liberala ledningen i Västtyskland – detta gjorde honom inte populär. Han fick bland annat finna sig i ett publiceringsförbud under flera år, vilket säkert kan ha bidragit till känslan av främlingskap inför den demokratiska maskinen som infann sig efter världskriget. Dock är det inte ett unikt problem för högerradikala i Tyskland efter andra världskriget att förklaras fiende för samhället, vi känner igen utfrysningen av människan som tänker annorlunda från alla epoker i människans historia. 

Den som tänker annorlunda är dömd från sekunden tanken infinner sig. En fri man är en hatad man, men han är ändock fri. För människan som eftersträvar frihet av någon som helst orsak krävs det ett ifrågasättande av sanningen som påtalas omkring en, en total skepticism framförallt emot allmänna sanningar. Ett första steg är att säga Nej.

Att vända sig om och säga nej måste vara första steget till ett sannare liv. Att acceptera strömmen som man på slentrian följer är inget annat än att vara död. Detta är såklart inget nytt, tvärtom är det en floskel som upprepas i alla självhjälpsböcker som finns, men hur många är egentligen beredda att göra detta? Det finns egentligen ingen anledning för den rationella att göra något utanför ramverket som redan existerar, förutom den marginalen som existerar mellan ”vad som redan är känt” och ”det som inte är känt”, platsen som kallas utanför lådan. Men detta utanför-lådan-tänk är såklart redan en del av systemet som det är tänkt att vara utanför, annars skulle det inte kunna åberopas utan att någon reflekterar över att det skulle vara nytänkande.

Nej-sägande är då något annat än utanför-lådan-tänk. Istället för att verka inom marginalen för vad som är godkänt att utforska omkullkastar man sanningar för att bryta helt ny mark, om inte för mänskligheten så för människan själv.

Vilka allmänna sanningar kan man Nej-säga idag? Vi kan undersöka några ämnen som kan betraktas som möjliga att Nej-säga genom att vi känner vilken reaktion som kan komma när man lyfter ämnen som bara har ett godkänt svar. ”Det är inte våra lösningar, utan våra svar som är viktiga för dem.” Detta kan vara:

  • Klimatfrågan
  • Frågan om Islam i Europa
  • Demokrati är ett oetiskt system som förvärrar och degenererar samhället
  • Elitism är bra
  • Mänskliga rättigheter är humbug
  • Tekniken för oss mot en sämre tillvaro trots ökat välmående
  • Civilisation är inte positivt

Något som samlar flera av samhällets svar på de som anser något annat än den offentligt godkända svaret på lyftande av något av ämnena ovan är ett sjukdomsförklarande av personen i fråga. Islamofob, Xenofob, klimatförnekare, luddit, reaktionär etc. Att inte vilja konsumera, rösta, eller skriva under på alla människors lika värde ses inte med blida ögon. Vi kan inte gå igenom alla ämnen här idag, men mitt mål är att under kommande veckor kunna säga Nej till mycket. Nej till staden, Nej till samhället, Nej till sanningen. Jag säger Nej, och vänder mig om.

Referenser:

Jünger, E. (2014) Skogsvandringen (Originaltitel Der Weldgang, 1951) Översättning Jarl, S. Bokförlaget Augusti: Lund.

Spontan Ordning – en ny podcast!

Hör och häpna, jag har blivit med podcast. Välkommen till världen: Spontan Ordning! Här kommer ett nytt forum där jag kommer sitta med Henrik Dalgard och diskutera politiska spörsmål, ideologiska funderingar, och ta  filosofiska djupdykningar.

Varför en ny podcast?

Sverige har ganska gott om poddar. Från matlagning till humor i alla fall. När det kommer till poddar som går på djupet… blir det genast lite svalare, speciellt om man inte vill lyssna på Sveriges Radios poddar. Sverige har ett flertal poddar som rör vid politik från högerkanten, både inom mainstream och från mer alternativt håll, men tyvärr är flertalet varken speciellt djupgående eller självständiga. Istället för att tala om dagsaktuella händelser (som den i min mening bästa svenska podcasten radio bubb.la gör) är tanken att vi i Spontan Ordning kommer gräva ned oss i filosofiska och ideologiska resonemang, och försöka komma fram till om konservatismen eller liberalismen har den slutgiltiga lösningen. Nej, kanske inte, men som läsare av bloggen vet så har jag en syn på samhället och världen som kommer ur en anarkolibertariansk traditionalistisk synvinkel. Detta kontrasteras med Henrik, som är en klassisk liberal av Ayn Rand-skolan. Vår förhoppning är att detta kommer leda till många intressanta diskussioner, kanske framförallt för oss själva, men de som vill lyssna är varmt välkomna!

Du hittar Spontan Ordning där poddar finns.

I avsnitt 1 går vi igenom vår egen syn på världen, vad som händer med svensk borgerlighet, och ifall det är positivt med högerpopulism. Lyssna och se vad du tycker, och kom gärna med feedback!

https://anchor.fm/spontan-ordning/embed/episodes/1–Intro–Liberalism–Konservatism-e2kisk
1. Intro, Liberalism & Konservatism

Rättigheter, finns de? Om våld, humanism, och anarkism

I ett filosofiskt sökande för legitimering av rättigheter befinner jag mig nu i en ny fas. Hur relaterar individen till rättigheter? Var kommer de ifrån, och vad har äganderätt med metafysik att göra?

Låt oss börja med en mindre historisk exposé.

Nomos och Physis

Bland antika filosofer fanns det en uppdelning av lagar mellan Physis och Nomos. Physis är vad man skulle kunna kalla naturens lagar, det som är oss givet av världen. I en modern tolkning skulle man kunna säga att Newtons Gravitationslag är en sådan lag, en naturlag. Detta ställde man i kontrast till nomos, vilket var lagar människor stiftade över varandra, samhällets lagar. Dessa ansågs ej höra samman, i alla fall inte innan Platon och framförallt Aristoteles började härleda bättre mänskliga lagar utifrån deras respektive ontologiska uppfattningar. Med nomos kunde man däremot säga att kejsarens ord var lag, gudarna och naturen hade ej med rätten att göra.

Dock som jag skrev började Platon, Aristoteles, och Stoikerna se på lagar utifrån naturen och människans rationalitet. Platon började (genom Sokrates) fråga sig frågor om vad en god människa var, och hur ett gott samhälle bör struktureras. Stoikerna ser i naturen en rationalitet som vi bör leva efter. Filosoferna ser att man kan genom naturen härleda lagar som även människor bör leva efter, vilket revolutioneras återigen genom kristendomens inträde på den teologisk-filosofiska arenan. Nu ges alla människor gudomligt värde genom guds manifestation som människa. Tack vare kristendomen får vi en typ av naturrätt av Gud som grund för rätten till liv, och därigenom bland annat självägande i senare traditioner.

Liberalism och humanism

Under renässansen ifrågasätter man Guds roll i världen, men man är inte redo att kasta bort all metafysik. Vi måste ha något att basera våra rättigheter på, anser man, och man grundar därför humanismen. Humanismen är egentligen en sekulariserad kristendom, i Guds plats sätter man Individen med stort I, och individen får istället rättigheter genom naturen. Man lägger om sin rationalisering av rättigheterna, det är nu genom individens autonomi över sin kropp och sina tankar som förnuftigt djur hon får sina rättigheter. Dock råkar det sammanfalla så att de rättigheter som hon har är samma som innan Guds bortrationalisering, men vi låter det vara för nu.

Liberalismen är grundad på humanismen, i att den ser samhället som bestående av Individer med rättigheter. Dessa rättigheter ser den dock måste upprätthållas av någon institution, det blir så denna institution blir den Liberala staten. Denna stat är i sin minsta form en nattväktarstat, som är till för att med våldsmonopol skydda medborgarnas rättigheter (rätt till liv, rätt till egendom, etc.).

Libertarianismen och staten

Libertarianer finns i många olika former, men bland de flesta libertarianer  brukar se staten som en omoralisk entitet, eftersom den genom våld tar resurser från medborgarna för att utföra vad staten tycker är mer lämpligt med dessa pengar. En definition av staten är att det är en organisation som har monopol på våldsutövning inom ett visst geografiskt område. Genom detta våldsmonopol har man också makten att stifta om de lagar som gäller inom statens territorier, och att kräva av alla invånare inom territoriet att de skall följa dessa lagar. Huruvida lagarna är moraliska eller ej, leder till ett effektivt samhälle, eller ökar människors frihet, är irrelevant. Staten bestämmer, eftersom de har vapnen och det våldskapital som krävs för att hålla ordningen.

Staten bryter mot icke-aggresionsprincipen, och kan därför kasseras som ett moraliskt alternativ att styra samhället. Icke-aggresionspricipen går att härleda från människans självägande, vilket går att göra bland annat från naturrätten, som Murray Rothbard och Robert Nozick förespråkade, eller exempelvis via argumentationsetiken som Hans-Herman Hoppe utvecklat. Aggression är moraliskt fel eftersom det bryter mot rätten till självägande, och eftersom staten per definition utövar aggression genom våldsmonopol, är staten omoralisk.

Anarkokapitalister och libertarianers svar på hur dessa rättigheter ska försvaras etiskt är genom ett kontraktsbaserat decentraliserat rättssystem, av konkurrerande våldsutövare. Kortfattat kan man säga att en effektivare och mer moralisk lösning på statens ”kärnuppgifter” är att privatisera dem, och därmed låta individer betala för de tjänster som de kan tänkas vilja ha, som exempelvis försvarande av egendom. Om du tycker detta låter märkligt kan jag gå in närmare på teorin i ett annat inlägg, men här finns inte plats för det. Jag hänvisar istället till David Friedmans Machinery of Freedom och Hans-Herman Hoppes The Private Production of Defense.

Våldet som legitimering, anarkismen

Oavsett ifall äganderätt är en metafysisk rättighet given av Gud eller ”naturen” (Nomos givet Physis), rättighet given av människans rationalitet, eller skänk av staten, krävs det våldskapital för att hålla de som ej ingår i samma kulturella moraliska sfär borta från egendomen. Våldsanvändningen är grunden till civilisering, och den syfilisatoriska kastration som den liberala staten utför på sina undersåtar leder till degenererade människor beroende av ett dyrt våldsmonopol med dålig kvalité. Våldet måste kunna utövas av libertarianer, till slut står man inför konfiskeringen av sin egendom. Jag brukar i dessa sammanhang ta fram ett citat ur Ernst Jüngers Skogsvandringen (2014, 1951):

”Långa tider av lugn inverkar gynnsamt på vissa optiska illusioner. Till dem hör tron att bostadens okränkbarhet grundar sig på författningen och därmed är säkrad. I verkligheten grundar den sig på familjefadern som tillsammans med sina söner dyker upp i dörröppningen med yxan i hand.”

Teoretiska spekulationer om rättigheter är viktigt för att kunna rationalisera om rättvisa mellan tänkande individer (kanske bara i en aristokratisk elit utan risk att det korrumperar samhället), men i stridens hetta står människan ensam mot Leviathan. Amerikanerna visste detta när de grundlade sin nation, då de lade till det andra tillägget i sin konstitution som uttrycker människans rätt att bära vapen, men som Jünger skriver så kan vi ej lita på författningen. Amerikaners möjlighet till vapen har skurits ned under tiden fram till nu, även om ”rätten” fortfarande finns kvar rent konstitutionellt.

Ett försök till sammanfattning av ett spretigt inlägg

Det finns stora problem med att visa att rättigheter existerar. Även om de kanske rentav är nödvändiga för att ett samhälle skall vara välmående, som i fallet med privat äganderätt, måste någon typ av institution hålla dessa ”rättigheter” gällande med våld mot de som inte håller med om att människorna har dessa rättigheter. Den liberala statens humanistiska individuella rättigheter är baserade på en metafysisk konstruktion som ej går att bevisa vilken de ärvde från kristendomen. Hoppes argumentationsetiska argument för rättigheter är en lösning på det problemet, men tar ej bort det faktiska ansvaret till våld som krävs för upprätthållandet av rättigheterna. Det kan vara så att libertarianska (anarko-kapitalistiska) lösningar på rättighetsupprätthållande har samma kastrerande effekt, men effektivare genom konkurrens på en fri marknad.

I en avsakraliserad värld har man kanske bara sig själv i slutändan att backa upp moralen på. Rättigheter tas, de blir en inte givna. Antingen accepterar man att ens frihet kränks av allt och alla hela tiden och tar kontroll över de egna idéerna i en inre exil, Anarkgestalten, eller kämpar man för det man vill åt. There is no such thing as a free lunch.

Som den tyske individual(anark)istiska filosofen Max Stirner uttryckte det:

”Tryckfrihet är dåligt, då du ej är fri om du måste be om lov för att få en frihet.” (Fritt översatt. från föreläsning av Brian Sovryn.)

Hur kan människan vara fri om hon måste be någon annan om hennes rättigheter? Är de då verkligen rättigheter?

spook
Max Stirner

 


Detta blogginlägg lämnar diskussionen om samhället åt sidan, då det utforskar individens förhållande till äganderätt och egendom. Jag ämnar återkomma för en vidare utforskning av ämnet med samhällsglasögonen på.