Frank Zappa och att den fria tanken alltid är konträr

Efter att nyligen ha sett dokumentären Eat That Question: Frank Zappa in His Own Words blev jag åter påmind om den amerikanske musikern Frank Zappas geni, en verkligt kreativ tänkare och konstnär. I USA blev han alltjämt en talesperson för rätten till det fria ordet i en tid då kristna konservativa försökte censurera kulturen – medan han i Europa mer har blivit ihågkommen som en musikalisk innovatör.

Något som återkommer i dokumentären är Zappas debatter mot just konservativa debattörer och organisationer som försöker stoppa eller censurera hans och alla andra musikers möjligheter att uttrycka sig så som de behagar i sina musikaliska alster. Frank Zappas musik ansågs, och kan i viss mån fortfarande anses, som obscen – då hans musik ofta innehåller svordomar, sexuellt explicita ord och berättelser och kontroversiella samtidsbetraktelser. Zappa tar alltid ett tydligt ställningstagande mot all form av censur, det är uppenbart att han anser att den fria tanken och möjligheten att uttrycka den är bland det viktigaste rättigheterna man kan ha i ett samhälle – och att alla former av förtryckande av denna rättighet är steg mot fascistoida samhällen.

zappa
Frank Zappa. Photo Courtesy Sony Pictures Classics

När man ser alla intervjuer med amerikanska moralister är det svårt att inte dra paralleller till dagens vänster-etablissemang. Argumenten för censur från konservativt håll i USA på 70- och 80-talet handlar framförallt om statens roll och plikt att skydda medborgarna från obehagliga och omoraliska uttryck – argumenten skulle lika gärna kunnat ha blivit sagda idag av den politiskt korrekta identitetsvänstern, med en intersektionell twist på problematiken. Om dagens identitetsfeminism är en arvtagare till protestantisk puritanism låter jag vara osagd – men likheterna är slående.

Sitt motstånd mot kristen moralistcensur till trots var Frank Zappa en ganska konservativ person. Han identifierade sig själv som socially liberal and fiscally conservative (källa), något som idag skulle kunna identifieras som en libertariansk ståndpunkt. Han var också en stark motståndare mot all form av kollektivism, om det så var kommunism, fascism, eller allmän får-mentalitet. Frank Zappa var en konträr figur – något man som fri tänkare förmodligen alltid måste vara. Frank Zappa såg sig själv som musiker, först och främst, och han ville utforska vart musiken kunde ta vägen om man lät den. Så här säger han om varför han inte vill framföra sin musik framför eller i samband med någon ideologi:

“I don’t do it for political leaders, I don’t do it for unions, I don’t do it for organizations, I do it for music. We’ve been offered three or four times to play for the big communist party picnic in France, which is the big social event that they have every summer, and they offer a lot of money. I don’t want to work for communists. Fuck the communists. I don’t like those people. I do my music for people who like music.”

En mycket sympatisk inställning som faller väl in i en frihetlig samhällsordning. Om tanken ska vara fri måste den frigöras från politiska ideologier, stater, stora företag, eller andra som har ett intresse av hur och vad man ska tänka och göra – och om fler kunde göra det som de är bra på utan att blanda in politik skulle världen vara en bättre plats.

För den som vill läsa fler om Zappas idéer rekommenderas denna hemsida som går igenom mycket av det han säger i dokumentärfilmen. Men för att verkligen få en känsla för detta geni och hans musik – se dokumentären Eat That Question: Frank Zappa in His Own Words.

En ung generations frustration

Jeff Deist, ordförande för det amerikanska Ludwig von Mises-institutet, höll i slutet av juli 2017 ett uppmärksammat tal – vilket har rört upp många känslor bland libertarianer världen över. Talet, som är utpräglat höger-konservativt, beskriver bland annat vikten av konservativa värderingar för att upprätthålla civil ordning och trygghet i avsaknaden av en stat. I slutet av talet säger Deist:

In other words, blood and soil and God and nation still matter to people. Libertarians ignore this at the risk of irrelevance.

Talet i fråga har fått flera vänster-progressiva libertarianer, så som Steve Horwitz, att ta avstånd från Ludwig von Mises-institutet då han menar att de flörtar med alt-right-rörelsen och använder sig av nazistisk retorik. Kritiken är inte ny, och splittringen mellan progressiva och konservativa libertarianer har länge legat och pyrt under ytan och ovan jord – även i Sverige.

Great_Fire_London
Vad ska man göra när man upplever sin civilisation stå vid ruinens brant? Bild: The great fire of London – Okänd konstnär

Tidigare har den frihetliga och libertarianska rörelsen i Sverige varit väldigt progressivt inställd i kulturella frågor. Under 90-talets nyliberala period var det kampen om längre öppettider på krogar, HBTQ-rättigheter, och öppna gränser som stod högst upp på agendan. Detta i sig är inte så konstigt – alla är barn av sin tid. I en tid där Östeuropa precis blivit befriat från järnridåns skugga och man såg framför sig en ny period i mänsklighetens historia där människorna kunde befrias från både statens och traditionens bojor. Den livstilsliberala inställningen och kampen för möjligheten att leva ut densamma blev denna generations stora frihetsfrågor – men tiderna förändras, och dagens unga generations stora frågor är helt annorlunda än 90-talets liberalers. En ny undersökning visar att människor födda efter 1995 är den mest konservativa generationen på 70 år, och uppväxta med genusvetenskap, islamistisk terrorism, samt ett helt nytt medielandskap är det en helt annan värld än tidigare generationer har sett.

Sprickan mellan den äldre progressiva generationen och den yngre konservativa har blivit större och större under de senaste åren. I Sverige har den frihetliga rörelsen formligen exploderat i storlek, och mängder av organisationer har startats. Ludwig von Mises-institutet, bubb.la, frihetligt, och många andra podcasts och bloggar har börjat forma ett helt ny libertarianskt landskap i Sverige – med tydlig höger-konservativ riktning i kulturella frågor. Den äldre progressiva generationen, ofta personifierad av ”The usual suspects” (Fredrik Segerfeldt, Mattias Svensson, Johan Norberg) samt deras ideologiska arvtagare i olika politiska ungdomsförbund så som CUF, har många gånger fördömt de mer konservativa frihetliga organisationerna för att vara ”bruna” samt gå främlingsfientliga krafter till mötes. Är det så att de största frågorna idag handlar om alkoholglass, HBTQIA-rättigheter samt öppna gränser? Svaret från vår tids unga konservativa generation säger: nej.

Det kan vara oförmåga att se dagens verklighet från höga stolar och morgonsoffor, det kan vara ovilja att ta tag i dagens problem. Men en sak är säker – den svenska frihetliga rörelsen står inför ett vägval. Just nu polariseras samhället mer än någonsin och den frihetliga sfären kommer inte undan. Kommer de progressiva libertarianerna lyssna på Jeff Deist och inse att nation och religion fortfarande spelar roll? Eller kommer de stoppa huvudet i sanden och drömma sig tillbaka till 90-talet. Valet är deras – för de konservativa är på frammarsch.

Carpe diem, Homo Presens

Den latinska frasen carpe diem, fånga dagen, har blivit en av vår tids vanligaste deviser. Sprunget ur de moderna människornas till synes stressiga vardag fylld av sociala medier och ”livspussel”, ses carpe diem som den filosofiska lösningen på det moderna stressproblemet. I detta avseendet kan carpe diem vara oerhört nyttigt, något i stil med österländsk meditation eller stoisk acceptans av livets skyndsamma natur. Dock är fenomenet med att ”leva i nuet” inte särskilt bra som livsfilosofi – då det också är ett symptom på rotlöshet och nihilism.

J-GORMLEY-MAN-PAINTING
Befriad från alla bojor? Bildkälla: http://jezartjournal.blogspot.se/2012/08/gormley-man-1-in-100.html

Under 1900-talet har den så kallade statsindividualismen tagit ett starkt grepp kring den svenska folksjälen. Likt Catarina Kärkkäinen skriver i denna ledarkrönika hur statsindividualismen lanserats för att befria svenskarna från kulturens och traditionens bojor. Kärkkäinen skriver:

”Den första regeringen Palme gjorde sig därför redo för nästa steg av samhällsbygget – frigörelsen från gammaldags familjestrukturer som styrde hur vi levde och gjorde oss beroende av varandra. Kvinnan skulle frigöras från mannen; de vuxna från sina barn; barnen från sina äldre. Olof Palme ledde tillsammans med makarna Myrdal vägen.”

I detta atomiserade tillstånd med individer utan historia, traditioner, eller familjeband, är det inte konstigt att nutiden blir den dominerande platsen där händelser spelar rum. I nuet är den moderna Homo presens, nutidsmänniskanfri att njuta – njuta av sin ”frihet” som individ samt njuta i en mer hedonistisk bemärkelse. Men vad är friheten i nuet utan en framtid att jobba mot? Också, hur kan man visualisera sig en framtid utan att veta vart man kommer ifrån?

Jag har tidigare närmat mig ämnet om historielösheten som har drabbat det svenska folket. Inte nog med att Homo presens inte är speciellt intresserad över vart han kommer ifrån – han måste leta länge om han ska få korrekt information. Statsindividualismen och historieförfalskningen om den svenska historien går därmed hand i hand, där generationsband klipps av och äldre tiders vishet går förlorad för alltid.

Utan krav från äldre tider kan Homo presens därmed välja från ett smörgåsbord av identiteter och livsstilar, och som den post-moderna skolan lärt individen finns det ingen hierarkisk ordning mellan dessa identiteter och livsstilar. Men eftersom identiteter är utbytbara och varje moment är en värdefull stund i sig blir framtiden något stort och skrämmande – som helst sopas under mattan och hela generationer vägrar växa upp. För när Homo presens inser att 998 av de 1000 valen den hade var värdelösa går hedonismen över i nihilism, och det enda som ger livet mening blir snabba dopaminkickar i festande, datorspel, pornografi, och sociala medier.

Utan dåtid finns ingen framtid – det enda verkliga blir nuet. Men när de oändliga valen inte leder någonstans – vart ska Homo presens ta vägen? Det är en av vår tids största frågor – om vi vill att vår civilisation ska fortsätta existera även i framtiden.

Ansvarsrevolutionen

Den kanadensiska psykologiprofessorn Jordan B. Peterson har under 2016 och 2017 nått närmast stjärnstatus på internet. Efter några uppmärksammade videoklipp där han slog fast att han vägrar använda påhittade pronomen som xe och xer, blev han persona non grata bland diverse ”Social Justice Warriors” på kanadensiska och amerikanska universitet. Peterson har därefter blivit en förkämpe mot politisk korrekthet på nordamerikanska universitet, men det är inte främst hans stenhårda ståndpunkter angående yttrandefrihet som gjort honom så populär.

Jordan B. Peterson har under de senaste åren lagt upp hundratals timmar av videoklipp, framförallt föreläsningar från kurser som han har hållit på University of Toronto. I dessa föreläsningar behandlar Peterson sin egen forskning inom personlighetspsykologi, framför allt inom ”The big 5 personality traits”. Han har också en kurs som bär samma namn som en av hans böcker, Maps of Meaning. I denna kurs lägger Peterson fram en teori som blandar C.J Jungs omstridda psykoanalytiska teorier om mytologi och psykologi, nietzscheansk existentialism, och modern neurovetenskap. Peterson försöker med detta återvitalisera västerländskt tänkande och den västerländska civilisationen. Budskapet hamnar i att individer måste ”räta ut sig själva” (”sort yourself out”), det vill säga få ordning på sina liv och börja tala sanning – leva ut logos om man så vill. Först när du som individ gjort detta kan du fortsätta med att förändra din omgivning och i förlängningen samhället. Det är detta budskap som gjort Jordan B. Peterson till ett internetfenomen.

1oq1cl.jpg
Jordan B. Peterson hat blivit föremål för flera internet-memer. Här en försvenskad version av hans klassiska mantra ”Sort yourself out, bucko”.

Att ett budskap om att ta på sig ansvar och få ordning på sitt liv har väckt en hel generations livskraft till liv är imponerande. Det tycks vara så att en stor del av den yngre generationen är trött på rättigheter, om det så rör transpersoner, kvinnor, eller etniska minoriteter – och istället vill ungdomen växa upp och ta på sig ansvar, som ett botemedel mot existentiell nihilism och kulturell degenerering.

För den frihetliga rörelsen är detta ett otroligt positivt budskap. Om tusentals människor väljer att ta hand om sig själva och sin omgivning i första hand betyder det i förlängningen starka individer, starka familjer, och starka lokalsamhällen. Likt tusentals svampar dyker självständiga gemenskaper upp underifrån – en naturlig decentralisering och ett motgift mot välfärdsstatens försvagning av människors inneboende vilja att skapa livskraftiga samhällen.

En revolution kan vara igång. Du som läser detta kan vara med. Börja med att städa ditt rum.

Decentralisera historieskrivningen

Om svear, götar, samer – och nationerna i Sverige

”Sveriges, Götes och Vendes konung”. Detta har Sveriges konungar blivit krönta till sedan Gustav Vasa tog titeln år 1540, fram till Carl XVI Gustaf som vid sin kröning år 1973 istället antog titeln ”Sveriges konung”. En förenkling – ett led i den progressiva rörelsen som förenklar för Sveriges medborgare att förstå sig själva. Varför krångla till det med gamla ord som ingen vet vad de betyder? Spelar det någon roll idag om du är från Götaland eller Svealand? Du har ju samma tillgång till förskoleplats och sjuksäng oavsett om du råkat födas i Västergötland eller Uppland. Vad jag ser är dock inte enbart en förenkling av titlar, utan även en förfalskad historiebild av de nationer som idag finns inom Sveriges gränser som medvetet har växt fram under århundraden, från Gustav Vasa till idag.

Många barn lär sig fortfarande idag i skolan om Svealand, Götaland, och Norrland. De tre landsdelarna, som egentligen borde vara många fler, exempelvis Skåneland, Småland, Gotland och Sàpmi.

290px-Sverigekarta-Landsdelar,_namn_och_landskap.svg
De tre landsdelarna enligt dagens centralmakt. Källa: https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5897853

Svealand och Götaland är benämningen på de landområden som svear och götars landområden, de stammar som grundade Konungariket Sverige. Svearna var det folket som bebodde landet norr om de stora skogarna Kolmården / Tiveden, och götarna folket som bodde söder därom. Västergötland, Östergötland, Dalsland, Värmland och enligt vissa källor Närke verkar ha varit götarnas landskap, medan Södermanland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland ska ha varit svearnas boplatser.

Småland är ett märkligt landskap. Namnet kommer från de små länder som fanns i de stora skogarna mellan Danmark och Götaland.

smkarta
Karta över de små landen. Källa: http://runsten.onomatopoetry.com/smalandska.shtml

Småland blev successivt intaget i Sverige genom erövringar och plundringståg under medeltiden, men många av de små landen behöll självständighet under lång tid. Värend har exempelvis under lång tid närmast fungerat som en självstyrande bonderepublik, innan Gustav Vasa 1543 slog ner Nils Dackes bondeuppror för att till slut inkorporera Småland som helhet i den Svenska staten.

Söder om Småland hittar vi ytterligare en landsdel som sägs vara en del av Götaland. Skåneland (Skåne, Blekinge, Halland) är ett historiskt danskt territorium – och har ingenting att göra med Götaland. Våldsamt och ihärdigt har den svenska centralmakten ansträngt sig för att tvångsförflytta befolkningen och försvenska de södra landskapen.

Gotland har under historien varit danskt, svenskt, och självständigt. En ö vars språk och kultur skiljer sig distinkt från resten av dagens Sverige.

I norr är påverkan av den svenska kolonisationen ständigt närvarande. Jämtland och Härjedalen, historiskt norska territorium, har genom rörelsen Republiken Jämtland gjort sin befolkning påmind om sitt speciella arv gentemot den svenska centralmakten.

Lappland, som blev koloniserat framförallt under 1800-talet, är historiskt en del av Sápmi, samernas land. Även här lever minnet om folkets egna arv, inte minst tack vare Sveriges fullkomligt vedervärdiga behandling av norra Skandinaviens ursprungliga befolkning.

Svear, Götar, Smålänningar, Skåningar, Samer, Gotlänningar, Jämtar. Sök efter ert arv. Våga leva ut det. Börja redan idag, låt inte den Svenska historieförfalskningen fortgå. Varje landskap, härad, socken och bygd har sin egen historia. Dyk ner i just din historia, så kan vi tillsammans bygga ett Sverige med en decentraliserad historieskrivning – en verklig motståndshandling i en tid av centralisering och historieförfalskning.

Som Daniel Sjöberg från Projekt Allmogen säger;

Vi är allmogen
Vi är många
Vi glömmer inte
Vi förlåter inte

RÄTTELSE: Carl XVI Gustaf, liksom hans far och farfar, kröntes inte. Tack för rättelsen Filip Emanuel Larsson.

Ack du sköna nya värld

Är det möjligt att leva som ung på 2010-talet utan att bli formad av den enorma fixeringen på sagan om sig själv? En tid då människors självbild byggs av de själva inför åskådning av omvärlden – där introspektion är ett ord det endast talas om i tomma kyrkor, långt utanför Sveriges gränser. Frustrerad och förbannad på sig själv så att skriken som vill vrålas tystas i halsen av risken för att man då får lära känna en del av sig som ej kan delas med omvärlden. Adrenalinkicken av gillningar, notifikationer och datorspel i kombination med konstanta sexuella stimuli av internetporrens eviga ström av just din sexuella fetisch – allt smidigt förpackat i den senaste versionen av din smartphone.

Det är ironiskt hur individualiteten försvinner när miljontals människor försöker vara egna. När du ska hitta dig själv och bli vad du vill – valen äro oändliga som sandkorn på en konstgjord strand i Dubai. Inga ledmotiv, inga traditioner. Minsta lilla tillstymmelse av forna dagars tankar och människor föraktas och fördummas, vilket inte är konstigt då sanningsministeriet jobbar för fullt för att förbättra dåtiden.

Feminism marinerar unga kvinnors hjärnor till offer av samtliga omständigheter i form av patriarkatet, medan männen som faller för samma indoktrination förkroppsligar slavmentaliteten till densamma – vilket kvinnorna också gör i sin iver att transcendera. Tragikomiskt att män och kvinnor båda bli slavar under feminism; svaga män under kvinnornas inte bara sexuella – utan också politiska makt, och kvinnor under sig själva så som lutheraner plågar sin själ till domedagen.

Ack du sköna nya värld. Tidsåldern av instant gratification är här.