DEL 2 : Bokrecension och presentation: The Origins and History of Conciousness – Erich Neumann

I mitt förra inlägg gick jag igenom Neumanns bakgrund till boken samt den mytologiska skapelsemyten. I detta inlägg ska jag gå igenom hjältemyten, transformationsmyten, samt den moderna människans psykologiska kris utifrån Neumanns bok.

Jag fick en fråga efter mitt förra inlägg om angående vad som menas som ”medvetenhet”. Eftersom Neumann skriver i en Jungiansk tradition pratar han om conciousness, medetenhet, och unconciousness, omedvetenhet. Detta ska då inte förväxlas med den medicinska terminologin medveten – medvetslös, utan ”medvetenhet” kan här istället likställas med något man idag skulle kunna kalla ”självmedvetenhet”.

Hjältemyten

Hjältens födelse

Neumann tar framför allt upp tre aspekter av hjältemyten; hjältens födelse, mödramordet, och fadersmordet. Hjältens födelse är i grova drag den första (och eviga) individens intåg i världen. Något som karakteriserar hjältens födelse är att han föds av oskuldsmodern. Detta är för att hjälten representerar den manliga principens (medvetandets) intåg i världen, ur det som innan hjälten var en omedveten (feminin) värld. Varför är modern oskuld då? För att, mytologisk sett, har den manliga principen inte kommit för att hjälpa till i den kreativa skapandeprocessen som en egen del. Som jag skrev i del 1 är Uroboros, det ursprungliga tillståndet, feminint av dess natur, men det innehåller allt, och därför innehåller det också det maskulina.

68ca6e140ce0f4e2bf207b1d82f87490--renaissance-paintings-renaissance-art
Jungfru Maria med Jesusbarnet, den eviga modern

Men varför föds hjälten ur oskuldsmodern i världen, då världens skapelse är beroende av uppdelandet mellan kvinnligt och manligt, mörker och ljus? Då måste man se att mytologin inte är en linjär berättelse bunden av tid och rum. Mytologin behandlar istället händelser och skeenden som är allmänmänskliga obundet av vår uppfattning av tid.

Modersdråpet – hjältens första strid med draken

Neumann identifierar tre huvudsakliga delar av striden med draken; hjälten, draken, och skatten. Drakarna som måste dräpas representeras av världsföräldrarna som uppstod efter att Uroboros delats i manligt och kvinnligt. Då hjälten är född måste han möta världens förtryckande krafter. Likt mänskligheten själv måste han börja med att strida mot naturen som både ger honom näring och föda men försöker döda honom i varje steg han tar. Den första draken tar sig därmed kvinnlig skepnad, The great mother måste dräpas för att komma åt det goda i femininiteten.

När hjälten slaktat draken kommer han åt skatten, i denna fas ofta i form av en jungfru. Då draken är en representation av The great mother är dråpet ett dräpande av kaos, och  det som återstår är det goda i femininiteten. Längre finns det inte kvar kaos, död och mörker. Istället är det de livgivande, fruktbärande aspekterna som framhävs, därav att hjälten räddar jungfrun ur drakens våld.

St. George and the Dragon
Saint George and the dragon – Verona, från andra halvan av 1200-talet

Fadersdråpet- hjälten tar strid mot kulturen

När naturen är besegrad står samhället kvar. Men samhället och kulturen är i regel styrt av en tyrann, och det är nu hjältens uppgift att störta denna tyrann. Kulturen och samhället är mytologisk maskulint, det är det som skapats av medvetna människor med ett mål att skydda oss från naturen. De beskyddande och ordningsamma auktoritära delarna är den goda delen av The great father, men liksom det finns positiva och negativa sidor av The great mother finns det även negativa sidor i fadern. Detta är samhällets tyranni och vägran att förändras när man möter nya problem, vilket Neumann symboliserar med arketypen The wicked king, som är maktfullkomlig och äter sina söner. Den negativa sidan av fadern kan också vara symbpliserad som någon av The great mother‘s hantlangare till monster, exempelvis fenrisulven och minotauren.

I takt med att självmedvetandet ökar måste hjälten möta sig själv. Den kan också symboliseras av hjältens möte med sig själv och konfrontation med sin egen mörka sida, detta i form av ”den onda tvillingbrodern”. Dessutom, för att hjälten ska komma än längre i sin jakt efter medvetenhet (maskulinitet) måste han döda fadern för som ett test för att få skatten i form av maskuliniteten själv. Detta kan han göra eftersom han redan dräpt modern för att få åtkomst till den positiva sidan av femininiteten, ibland kan detta symboliseras med att hjälten får hjälp av en feminin entitet, så som Athena. Med hjälp av sin anima kan hjälten besegra maskuliniteten för att själv få kontroll över den.

Osiris – Transformationsmyten

Integrerat men separat i hjältemyten är transformationsmyten, vilken handlar om att färdigställa hjältens verk genom att återuppbygga kulturen och göra sig själv fullkomlig. Neumann exemplifierar med den egyptiska myten om Osiris, där Osiris dör och återuppstår tack vare sin son Horus. Enligt myten blir Osiris dödad av sin svåger Set och uppdelad i åtta bitar som placeras ut över Egypten, bland annat blir hans fallos slängd i Nilen och uppäten av en fisk. En tolkning som Neumann gör är att maskuliniteten (fallos, medvetande, ordning) slängs i kaos (vattnet och dess varelser). Man skulle kunna göra en jämförelse med Bibelns Jona som hamnar i fiskens mage. (Jon 2:1)

Med sin son Horus och sin systerfru Isis hjälp hämtas Osiris olika kroppsdelar från hela Egypten. De sammanfogas som en mumie, och därefter växer ett cederträ ur Osiris. Ur cederträet stiger Osiris – som nu har erövrat dödens makt. Neumann citerar the Book of the Dead den egyptiska ursprungsberättelsen. Där står det:

I have knit myself together; I have made myself whole and complete; I have renewed my youth; I am Osiris, the Lord of Eternity.

osiristree
Osiris

Osiris symboliserar därmed en fulländning. Genom att erövra döden har han blivit oändlig och evig. Hans existens sträcker sig från jorden till himlen, symboliserat i att trädet vars rötter är i jorden och vars grenar sträcker sig mot himmelen.

Vari ligger den personpsykologiska betydelsen då? Att efter man dräpt drakarna naturen och kulturen ska man tillbaka ner och rädda de goda delarna för att föra tillbaka dem in i tiden. På detta sätt gör man sig själv evig och fulländad. Som Jordan B. Peterson säger; ”Go down into the belly of the whale and rescue your father from the underworld”. Neumann kopplar samman detta med begreppet centroversion, en psykologisk kraft som driver människan och individer till en balanserad tillvaro.

Den moderna människans psykologiska kris

Neumann menar att myter och symboler är uråldriga mänskliga företeelser som hjälper människan att leva ut och abstrahera komplicerade tillvägagångssätt att leva och verkar i världen på ett bra sätt. I vår moderna värld har vi dock tagit bort en stor del av myternas kraft genom att beskriva dem och rationaliserat bort dem som ”enbart myter”. Neumann skriver om att vi ej längre är en del av participation mystique, deltagandemystiken, där människan utlämnas åt krafter hon inte förstår. Neumann menar att deltagandemystiken hjälper människan att komma i balans och visar henne sin plats i naturen, igår, nu och imorgon.

I och med att vi förlorat vår plats i naturen har vi också tappat den naturliga instinkten till centroversion, vilken Neumann verkar mena sker närmast dialektisk i naturen, men som vi nu måste sträva mot medvetet. Genom att återupptäcka myterna i dess renaste former och leva ut dem inom individer och i samhället kan människan även i framtiden gå mot en högre form av medvetande. För som det ser ut nu när människan tappat kontakten med naturen verkar hon degenerera till lägre former, vilket Neumann ser i sin tids massrörelser, kommunism och nazism.

Det ligger definitivt något i vad Neumann skriver, och jag kommer under året göra det jag kan för att väcka de gamla myterna till liv. Drakdräpning och fadersräddande står nu på agendan, jag hoppas nu att jag kan få fler med mig.

DEL 1: Bokrecension och presentation: The Origins and History of Conciousness – Erich Neumann

”This difficult and meritorious task the author has performed with outstanding succes. […] I can only congratulate the author on his achievement.” – Carl Jung, förord till The Origins and Hisory of Consiousness (1949)

De senaste veckorna har jag läst Erich Neumanns bok The origins and history of conciousness (1949). Neumann var en av Carl Jungs främsta studenter, och han huvudsakliga arbete kom att vara inom utvecklingspsykologin, samt i att utforska de kvinnliga arketyperna inom Jungiansk psykologi i böcker som The fear of the feminine (1975) och The great mother (1955). The origins and history of consiousness tar dock inte enbart ett grepp kring de kvinnliga arketyperna, utan försöker lägga fram grunderna för stora delar av den Jungianska psykologin. Detta gör han genom att ta med läsaren på en upptäcktsresa genom den mytologiska historien för att upptäcka hur den mytologiska utvecklingen hänger samman med det mänskliga medvetandet utveckling, från kaos och omedvetenhet till individuation och medvetenhet.

510-pDGzJiL._SY344_BO1,204,203,200_

Bokens förord är skrivet av självaste Carl Jung, där han gratulerar Neumann till bedriften att få ner så stora delar av hans teorier och filosofi på ett sådant kompakt sätt som han gjort. Förutom att göra Jung imponerad har boken också inspirerat nutida tänkare som Camille Paglia och Jordan B. Peterson (Youtube.com 2017). Det var via youtubefenomenet Jordan B. Peterson som undertecknad blev tipsad om boken, då han anser den vara en god ingång till Carl Jungs idéer. Då jag ännu ej är så beläst inom allt som Jung skrivit kan jag dock säga att boken inte gjort mig mindre intresserad av att dyka djupare in i tanketraditionen.

Boken är strukturerad i den form att den första halvan av boken beskriver de mytologiska stegen i medvetandets evolution, och andra halvan beskriver de psykologiska steg i vilken personlighet utvecklas. Idén är då att dessa två speglar varandra på ett mycket bra sätt, och tesen i boken är att mänsklig mytologi är utformad som ett steg i att förklara hur man blir en god individ med välutvecklat och starkt psyke. Mytologin har alltså utvecklats för att abstrahera psykologiska processer gemensamma för alla människor. I bokens sista kapitel utforskas även hur dagens människa är en psykologiskt skadad varelse, som tack vare obalans i arketyper hamnat utanför den naturliga processen i medvetandets evolution.

Nu har jag dock gått i förväg, då min tanke här är att kort presentera bokens delar för den som vill ha en ”too long, didn’t read”-version av boken. I en tid av ljudböcker och tweets kan nog detta vara en god idé för att introducera fler för dessa tankar.

Uroboros – Skapelsemyten

Boken inleds med en dissekering av skapelsemyten, och då inte bara den judeokristna myten om Edens lustgård, utan om det mytologiska stadiet som finns i alla världens myter. I början finns endast Uroboros, vari hela världens ursprung finns. Stadiet symboliseras av draken som biter sin egen svans, kaos. En koppling till den nordiska mytologin är Midgårdsormen, som slingrar sig runt den kända världen. I Uroboros finns allt, men inget är ännu differentierat från varandra. Därför krävs det att Uroboros delas upp, mytologisk sett i The Great Mother, mörker, och The Great Father, ljus. Den kvinnliga aspekten symboliserar då den undermedvetna, medan den manliga aspekten är det som vill upp över det undermedvetnas yta och känna medvetenhet, upplysning.

Alkemisk teckning av Uroboros

Som exempel kan man se till Bibelns första verser. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” (1 Mos 1:5)

Himmel, jord. Ljus, mörker. Gudsvinden sveper fram över vattnet. Vattnet är då det undermedvetna, det som finns från början. Senare skapar Gud land ur havet, vilket också visar på den medvetna principen som stiger ur det undermedvetna. Liknelser som dessa finns i alla världens skapelsemyter och är (enligt författaren) inte skapade av en slump.

I enskilda människors liv kan detta stadium liknas vid tiden innan ens födelse och tiden som hjälplöst spädbarn. I detta stadium är hela existensen beroende av andra krafter än en själv, och all kunskap tas upp genom andra människor, framförallt då ens mor. Men ju längre tiden går uppstår ett medvetande, och därmed att avståndstagande från ”modern” eftersom man vill kunna stå på egna ben.

Man kan också se skapelsemyterna som ett uttryck för den tidiga människans existens. I denna tidiga ”förmedvetna” del av människans tillstånd finns ännu inga individer. Människan är ett djur bland de andra, och lever i samklang och i en beroendeställning till naturen. Men ur detta stadium föds individen, den medvetna principen, och det mänskliga medvetandet blir aldrig detsamma igen.

Referenser:

 

Neumann, E. (1970). The origins and history of conciousness. Princeton university press. Ursprungligen publicerad som Ursprungsgeschichte des Bewussteins, 1949.

Video med Jordan Peterson och Camille Paglia

I del 2 kommer jag gå igenom hjältemyten, transformationsmyten, och det moderna samhällets psykologiska och mytologiska kris utifrån Neumanns bok.

 

Decentralisera historieskrivningen

Om svear, götar, samer – och nationerna i Sverige

”Sveriges, Götes och Vendes konung”. Detta har Sveriges konungar blivit krönta till sedan Gustav Vasa tog titeln år 1540, fram till Carl XVI Gustaf som vid sin kröning år 1973 istället antog titeln ”Sveriges konung”. En förenkling – ett led i den progressiva rörelsen som förenklar för Sveriges medborgare att förstå sig själva. Varför krångla till det med gamla ord som ingen vet vad de betyder? Spelar det någon roll idag om du är från Götaland eller Svealand? Du har ju samma tillgång till förskoleplats och sjuksäng oavsett om du råkat födas i Västergötland eller Uppland. Vad jag ser är dock inte enbart en förenkling av titlar, utan även en förfalskad historiebild av de nationer som idag finns inom Sveriges gränser som medvetet har växt fram under århundraden, från Gustav Vasa till idag.

Många barn lär sig fortfarande idag i skolan om Svealand, Götaland, och Norrland. De tre landsdelarna, som egentligen borde vara många fler, exempelvis Skåneland, Småland, Gotland och Sàpmi.

290px-Sverigekarta-Landsdelar,_namn_och_landskap.svg
De tre landsdelarna enligt dagens centralmakt. Källa: https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5897853

Svealand och Götaland är benämningen på de landområden som svear och götars landområden, de stammar som grundade Konungariket Sverige. Svearna var det folket som bebodde landet norr om de stora skogarna Kolmården / Tiveden, och götarna folket som bodde söder därom. Västergötland, Östergötland, Dalsland, Värmland och enligt vissa källor Närke verkar ha varit götarnas landskap, medan Södermanland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland ska ha varit svearnas boplatser.

Småland är ett märkligt landskap. Namnet kommer från de små länder som fanns i de stora skogarna mellan Danmark och Götaland.

smkarta
Karta över de små landen. Källa: http://runsten.onomatopoetry.com/smalandska.shtml

Småland blev successivt intaget i Sverige genom erövringar och plundringståg under medeltiden, men många av de små landen behöll självständighet under lång tid. Värend har exempelvis under lång tid närmast fungerat som en självstyrande bonderepublik, innan Gustav Vasa 1543 slog ner Nils Dackes bondeuppror för att till slut inkorporera Småland som helhet i den Svenska staten.

Söder om Småland hittar vi ytterligare en landsdel som sägs vara en del av Götaland. Skåneland (Skåne, Blekinge, Halland) är ett historiskt danskt territorium – och har ingenting att göra med Götaland. Våldsamt och ihärdigt har den svenska centralmakten ansträngt sig för att tvångsförflytta befolkningen och försvenska de södra landskapen.

Gotland har under historien varit danskt, svenskt, och självständigt. En ö vars språk och kultur skiljer sig distinkt från resten av dagens Sverige.

I norr är påverkan av den svenska kolonisationen ständigt närvarande. Jämtland och Härjedalen, historiskt norska territorium, har genom rörelsen Republiken Jämtland gjort sin befolkning påmind om sitt speciella arv gentemot den svenska centralmakten.

Lappland, som blev koloniserat framförallt under 1800-talet, är historiskt en del av Sápmi, samernas land. Även här lever minnet om folkets egna arv, inte minst tack vare Sveriges fullkomligt vedervärdiga behandling av norra Skandinaviens ursprungliga befolkning.

Svear, Götar, Smålänningar, Skåningar, Samer, Gotlänningar, Jämtar. Sök efter ert arv. Våga leva ut det. Börja redan idag, låt inte den Svenska historieförfalskningen fortgå. Varje landskap, härad, socken och bygd har sin egen historia. Dyk ner i just din historia, så kan vi tillsammans bygga ett Sverige med en decentraliserad historieskrivning – en verklig motståndshandling i en tid av centralisering och historieförfalskning.

Som Daniel Sjöberg från Projekt Allmogen säger;

Vi är allmogen
Vi är många
Vi glömmer inte
Vi förlåter inte

RÄTTELSE: Carl XVI Gustaf, liksom hans far och farfar, kröntes inte. Tack för rättelsen Filip Emanuel Larsson.