Rättigheter, finns de? Om våld, humanism, och anarkism

I ett filosofiskt sökande för legitimering av rättigheter befinner jag mig nu i en ny fas. Hur relaterar individen till rättigheter? Var kommer de ifrån, och vad har äganderätt med metafysik att göra?

Låt oss börja med en mindre historisk exposé.

Nomos och Physis

Bland antika filosofer fanns det en uppdelning av lagar mellan Physis och Nomos. Physis är vad man skulle kunna kalla naturens lagar, det som är oss givet av världen. I en modern tolkning skulle man kunna säga att Newtons Gravitationslag är en sådan lag, en naturlag. Detta ställde man i kontrast till nomos, vilket var lagar människor stiftade över varandra, samhällets lagar. Dessa ansågs ej höra samman, i alla fall inte innan Platon och framförallt Aristoteles började härleda bättre mänskliga lagar utifrån deras respektive ontologiska uppfattningar. Med nomos kunde man däremot säga att kejsarens ord var lag, gudarna och naturen hade ej med rätten att göra.

Dock som jag skrev började Platon, Aristoteles, och Stoikerna se på lagar utifrån naturen och människans rationalitet. Platon började (genom Sokrates) fråga sig frågor om vad en god människa var, och hur ett gott samhälle bör struktureras. Stoikerna ser i naturen en rationalitet som vi bör leva efter. Filosoferna ser att man kan genom naturen härleda lagar som även människor bör leva efter, vilket revolutioneras återigen genom kristendomens inträde på den teologisk-filosofiska arenan. Nu ges alla människor gudomligt värde genom guds manifestation som människa. Tack vare kristendomen får vi en typ av naturrätt av Gud som grund för rätten till liv, och därigenom bland annat självägande i senare traditioner.

Liberalism och humanism

Under renässansen ifrågasätter man Guds roll i världen, men man är inte redo att kasta bort all metafysik. Vi måste ha något att basera våra rättigheter på, anser man, och man grundar därför humanismen. Humanismen är egentligen en sekulariserad kristendom, i Guds plats sätter man Individen med stort I, och individen får istället rättigheter genom naturen. Man lägger om sin rationalisering av rättigheterna, det är nu genom individens autonomi över sin kropp och sina tankar som förnuftigt djur hon får sina rättigheter. Dock råkar det sammanfalla så att de rättigheter som hon har är samma som innan Guds bortrationalisering, men vi låter det vara för nu.

Liberalismen är grundad på humanismen, i att den ser samhället som bestående av Individer med rättigheter. Dessa rättigheter ser den dock måste upprätthållas av någon institution, det blir så denna institution blir den Liberala staten. Denna stat är i sin minsta form en nattväktarstat, som är till för att med våldsmonopol skydda medborgarnas rättigheter (rätt till liv, rätt till egendom, etc.).

Libertarianismen och staten

Libertarianer finns i många olika former, men bland de flesta libertarianer  brukar se staten som en omoralisk entitet, eftersom den genom våld tar resurser från medborgarna för att utföra vad staten tycker är mer lämpligt med dessa pengar. En definition av staten är att det är en organisation som har monopol på våldsutövning inom ett visst geografiskt område. Genom detta våldsmonopol har man också makten att stifta om de lagar som gäller inom statens territorier, och att kräva av alla invånare inom territoriet att de skall följa dessa lagar. Huruvida lagarna är moraliska eller ej, leder till ett effektivt samhälle, eller ökar människors frihet, är irrelevant. Staten bestämmer, eftersom de har vapnen och det våldskapital som krävs för att hålla ordningen.

Staten bryter mot icke-aggresionsprincipen, och kan därför kasseras som ett moraliskt alternativ att styra samhället. Icke-aggresionspricipen går att härleda från människans självägande, vilket går att göra bland annat från naturrätten, som Murray Rothbard och Robert Nozick förespråkade, eller exempelvis via argumentationsetiken som Hans-Herman Hoppe utvecklat. Aggression är moraliskt fel eftersom det bryter mot rätten till självägande, och eftersom staten per definition utövar aggression genom våldsmonopol, är staten omoralisk.

Anarkokapitalister och libertarianers svar på hur dessa rättigheter ska försvaras etiskt är genom ett kontraktsbaserat decentraliserat rättssystem, av konkurrerande våldsutövare. Kortfattat kan man säga att en effektivare och mer moralisk lösning på statens ”kärnuppgifter” är att privatisera dem, och därmed låta individer betala för de tjänster som de kan tänkas vilja ha, som exempelvis försvarande av egendom. Om du tycker detta låter märkligt kan jag gå in närmare på teorin i ett annat inlägg, men här finns inte plats för det. Jag hänvisar istället till David Friedmans Machinery of Freedom och Hans-Herman Hoppes The Private Production of Defense.

Våldet som legitimering, anarkismen

Oavsett ifall äganderätt är en metafysisk rättighet given av Gud eller ”naturen” (Nomos givet Physis), rättighet given av människans rationalitet, eller skänk av staten, krävs det våldskapital för att hålla de som ej ingår i samma kulturella moraliska sfär borta från egendomen. Våldsanvändningen är grunden till civilisering, och den syfilisatoriska kastration som den liberala staten utför på sina undersåtar leder till degenererade människor beroende av ett dyrt våldsmonopol med dålig kvalité. Våldet måste kunna utövas av libertarianer, till slut står man inför konfiskeringen av sin egendom. Jag brukar i dessa sammanhang ta fram ett citat ur Ernst Jüngers Skogsvandringen (2014, 1951):

”Långa tider av lugn inverkar gynnsamt på vissa optiska illusioner. Till dem hör tron att bostadens okränkbarhet grundar sig på författningen och därmed är säkrad. I verkligheten grundar den sig på familjefadern som tillsammans med sina söner dyker upp i dörröppningen med yxan i hand.”

Teoretiska spekulationer om rättigheter är viktigt för att kunna rationalisera om rättvisa mellan tänkande individer (kanske bara i en aristokratisk elit utan risk att det korrumperar samhället), men i stridens hetta står människan ensam mot Leviathan. Amerikanerna visste detta när de grundlade sin nation, då de lade till det andra tillägget i sin konstitution som uttrycker människans rätt att bära vapen, men som Jünger skriver så kan vi ej lita på författningen. Amerikaners möjlighet till vapen har skurits ned under tiden fram till nu, även om ”rätten” fortfarande finns kvar rent konstitutionellt.

Ett försök till sammanfattning av ett spretigt inlägg

Det finns stora problem med att visa att rättigheter existerar. Även om de kanske rentav är nödvändiga för att ett samhälle skall vara välmående, som i fallet med privat äganderätt, måste någon typ av institution hålla dessa ”rättigheter” gällande med våld mot de som inte håller med om att människorna har dessa rättigheter. Den liberala statens humanistiska individuella rättigheter är baserade på en metafysisk konstruktion som ej går att bevisa vilken de ärvde från kristendomen. Hoppes argumentationsetiska argument för rättigheter är en lösning på det problemet, men tar ej bort det faktiska ansvaret till våld som krävs för upprätthållandet av rättigheterna. Det kan vara så att libertarianska (anarko-kapitalistiska) lösningar på rättighetsupprätthållande har samma kastrerande effekt, men effektivare genom konkurrens på en fri marknad.

I en avsakraliserad värld har man kanske bara sig själv i slutändan att backa upp moralen på. Rättigheter tas, de blir en inte givna. Antingen accepterar man att ens frihet kränks av allt och alla hela tiden och tar kontroll över de egna idéerna i en inre exil, Anarkgestalten, eller kämpar man för det man vill åt. There is no such thing as a free lunch.

Som den tyske individual(anark)istiska filosofen Max Stirner uttryckte det:

”Tryckfrihet är dåligt, då du ej är fri om du måste be om lov för att få en frihet.” (Fritt översatt. från föreläsning av Brian Sovryn.)

Hur kan människan vara fri om hon måste be någon annan om hennes rättigheter? Är de då verkligen rättigheter?

spook
Max Stirner

 


Detta blogginlägg lämnar diskussionen om samhället åt sidan, då det utforskar individens förhållande till äganderätt och egendom. Jag ämnar återkomma för en vidare utforskning av ämnet med samhällsglasögonen på.

Konservativ spontan ordning?

Är teorin om spontan ordning kompatibel med en konservativ världssyn? Spontan ordning är ett begrepp som förmodligen alla de som är någorlunda bekant med liberal och konservativ terminologi känner till. Ekonomen Friedrich Hayek menar med begreppet den process av hur fria individer som agerar på en fri marknad spontant löser komplexa problem. Henrik Dalgard beskriver detta i en debattartikel publicerad i The East Post:

Det centrala i Hayeks teori är hur komplexa system, institutioner, företag och värderingssystem växter fram spontant. Han beskriver hur människor genom sitt handlande förmedlar mängder med information och när människor agerar tillsammans kombineras all den informationen och alla dessa komplexa system växer fram på vad man skulle kunna beskriva som ett evolutionärt sätt.

Dalgard menar sedan att konservativa ej bör referera till Hayeks teori när de talar om hur historiska institutioner växt fram och att de därför bör bevaras och försvaras. Vad konservativa istället bör göra är att förkasta sina idéer till förmån för liberalismen, då man nu vet att förlegade institutioner som kyrkan och kristna värderingssystem nu är obsoleta. Vi har nu rationalistisk liberal humanism, som segrat över de gamla ordningen och befriat Europa från religionens klor, och den har tagit makten genom folkets spontana ordning.

Dalgard beskriver ett visst problem som jag själv brottats med. Om teorin om spontan ordning stämmer, varför över huvud taget blicka bakåt? Bör framtiden inte ha något av dåtiden med sig? Jo, det måste den såklart. Daniel Sjöberg skriver i en bloggpost för Projekt Allmogen:

Genom att inlemma den döda kulturen, alla tidigare generationers samlade visdom, i sitt eget väsen ger man det döda livet åter – och vinner själv en form av evigt liv när man för kulturen vidare till sina efterkommande. Genom att gå tillbaka till sina ursprungliga myter kan man hitta den folkliga visdom och erfarenheten som våra förfäder har bidragit till.

Det handlar om att ge ett annat djup åt sina argument och tankevärld än förnuftets flyktighet. Som jag går in på i ett tidigare blogginlägg är förnuftet inte den bästa av måttstockar när massor och dess handlingar ska utrönas. Verkligheten styrs trots allt inte av teorier och idéer, utan folks handlingar. Och folks handlingar bestäms inte av abstrakta idéer utan subjektiva värdebedömningar. Dessa värdebedömningar kan bero på mängder av olika anledningar, och vi kan egentligen inte säga exakt vilka anledningar det handlar om. Vad vi dock kan säga är att förmodligen spelar rationell dialog ingen stor roll i sammanhanget, då det är en aktivitet som få finner givande och som ännu färre utövar till fullo.

Att blicka tillbaka på historien och säga att ”liberalismen segrat” därför att den idag dominerar är korrekt i den bemärkelsen att liberalismen är den dominerande ideologin. Den har dock inte segrat tack vare att vi som Dalgard uttrycker det ”har debatterat, vi har kritiserat och våra idéer och och värderingssystem har gradvis genom denna process blivit bättre och bättre”, den har segrat genom krigföring och propaganda. Liksom staten kan förvrida en marknad genom att förbjuda eller subventionera vissa varor förvrider staten idéernas fria marknad genom exempelvis allmän skola och intervention i medieflödet.

Att de som blickar bakåt för inspiration för morgondagens handlingar, låt oss kalla dem konservativa trots att det mer är en reaktionär tanke, inte skulle kunna hänvisa till idén om spontan ordning är felaktig. Spontan ordning visar hur människor tillsammans om de får lämnas fria att välja vad de önskar kommer att konvergera mot det mest effektiva sättet att göra detta, vilket verkar vara en helt korrekt observation. Det betyder att man måste vara aktsam om det man har, och inte kasta bort det för att man vunnit enstaka strider i intellektuell debatt i akademiska elfenbenstorn. Vad man kan göra är att lämna folk ifred, så vi får se vad som klarar sig bäst om 1000 år.

stenar
Bildkälla: abc6onyourside.com