Skolan, staten, och religionen

*TRIGGER WARNING – PARTIPOLITIK*

De senaste dagarna har den politiska frågan om tillåtande av religiösa friskolor kommit upp på tapeten. Anledningen till detta är att Folkpartiet (”Liberalerna”) röstade för att förbjuda etablering av nya religiösa friskolor men tillåta de redan existerande. Socialdemokraterna kallar det för halvmesyr att inte vilja förbjuda allt, och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tycker att : ”I skolan ska man ha rätt att slippa pressas att utöva någon religion”. Detta enligt journalisten Marcus Oscarsson. Men vän av frihetlig ordning undrar då — var är friheten att slippa pressas utöva Sveriges statsreligion, den post-moderna socialismen?

Den allmänna uppfattningen om religiösa friskolor tycks ligga väldigt nära Sjöstedts. Barn ska inte kunna falla offer för sina föräldrars illvilja och okunskap, och därför måste alla barn skolas av den statligt godkända läroplanen. Barnen ska växa upp utan att behöva tryckas i åsikter som inte passar in i ett modernt samhälle, exempelvis antivetenskaplighet och tron på högre makter. Några användarkommentarer från Marcus Oscarssons Facebook-post lyder:

”Religion skall inte ha något inflytande i samhällsbygget. Religionen skall inte med statens stöd prackas på de unga.”

”Jag är för fria val, MEN i det här fallet är det ju inte barnen som väljer, utan fanatiska föräldrar som vill indoktrinera sina barn att tro på nåt annat än sig själva.”

”Religionsfrihet handlar om utövande av sin religion, inte om rätt till indoktrinering av barn.”

Det är ganska ironiskt att människor som säger sig vara motståndare till indoktrinering av barn vill tvinga hela befolkningens barn att lära sig om antivetenskapliga genusteorier och socialismens förträfflighet. Den största hjärntvätten i Sveriges historia måste ju nämligen vara den om socialdemokratins förträfflighet och att Sverige är ett välmående land  tack vare arbetarrörelsen. Det leder mig till att undra, vad är mest skadligt för barn? En total oförståelse för hur ekonomi och människor fungerar, eller tron på ett liv efter detta.

Det brukar sägas att Sverige är ett av världens mest sekulära länder, där ateismen dominerar. I själva verket tycks det mer handla om anti-teism, det vill säga att den stora delen av den svenska ateismen handlar om att vara motståndare till det som kan klassas som traditionell religion. Som Lars Anders Johansson skriver i tidskriften Smedjan:

Några av de mest avancerade tankesystem som mänskligheten byggt, och som inspirerat också den moderna tidens mest skarpsinniga tänkare, avfärdas nedlåtande som ”tomtar och troll”. Samtliga religiösa uttryck buntas ihop med de värsta religiöst motiverade politiska avarterna. På så sätt hålls frikyrkotanten moraliskt ansvarig för Islamiska Statens halshuggningar.

Man skulle kunna se motståndet mot religion som något som staten ägnat sig åt under mycket lång tid i Sverige. Motståndet mot ”tomtar och troll” var något som kyrkan, vilket i Sverige varit sammankopplad med staten i 500 år, jobbat mycket hårt att förebygga. Att få bort befolkningen från en decentraliserad traditionell tro till den statligt godkända tycks ha lyckats ganska bra, då man under 1900-talet lyckades byta ut statsreligionen en andra gång. Från asatro till kristendom, från kristendom till socialism.

Kongressbild-732x412
Väckelsemöte eller Socialdemokraternas partikongress?

Idag tycks i själva verket svenskar vara väldigt troende, men inte på treenigheten och evigt liv, utan på mänskliga rättigheter och den heliga Värdegrunden. Den som ifrågasätter värdegrundens helighet utmålas som kättare, och ska brännas på symboliska bål genom att slängas ut till pöbeln. På samma sätt som vissa auktoritära religioner vill man heller ej låta konkurrerande trosföreställningar råda, varför man då vill förbjuda människor med avvikande uppfattningar att uppfostra sin barn på det sätt de vill.

För mig som libertarian är det viktigaste inte att skolans läroplan ska innehålla uttryck för den ena eller andra livsåskådningen, utan att jag som individ ska få uppfostra mina barn på det sätt jag vill. Enklast skulle detta kunna göras genom att återlegalisera hemundervisning, som just Folkpartiet (”Liberalerna”) förbjöd 2011. Hemskolning och decentraliserad undervisning skulle på riktigt ge mångfald i samhället, och erbjuda alla barn en individualiserad utbildning.

För vidare läsning rekommenderar jag denna artikel från 2016 skriven av Helena Edlund:

Med värdegrunden som religion

Liberalismens kulturproblem

”Frihet, jämlikhet, broderskap”. Franska revolutionens slagord ekar genom historien genom munnarna på nästintill varje människa idag. Liberaler och socialister är oense om hur ekonomin ska organiseras, men en sak håller de med varandra om, det finns en mörk tid före den franska revolutionen, och en upplyst tid efter. Då de gamla strukturerna äntligen skulle falla kunde den nya människan träda fram, rationell och vetenskaplig, utan behov av Gud eller tankespöken. Idag råder samma tankemönster där progressiva liberaler och socialister mer än gärna använder staten för att genomföra sin kulturrevolution, där den nya upplysta människan ska ta över.

13c033bff16f55aca403f2083c38ae1e

Då kanske du som läsare undrar varför detta skulle vara ett problem över huvud taget. För vad brukar sägas ingå i detta upplysta sätt att tänka? Antirasism, HBTQIA-rättigheter, feminism, scientism och liknande begrepp som den stora majoriteten av Sveriges befolkning skulle ställa sig bakom som mycket goda värden. För att belysa problemet kan en jämförelse göras med ekonomisk marxism och konsekvenserna av denna, och sedermera problemet med rationalism.

Utifrån en rationalistisk syn på världen går det att tänka sig fram till den optimala existensen. Det går också att tänka ut den optimala kulturen och det optimala ekonomiska systemet. Ett exempel på detta skulle kunna vara kommunismen, där Marx ansåg sig kommit fram till det optimala ekonomiska systemet där ingen människa skulle behöva må dåligt eller gå hungrig, maximal frihet. Ironiskt nog har varje försök till implementation av marxismen lett till massmord och svält, vilket visar på min poäng att det är omöjligt att tänka ut ett optimalt samhällssystem. Ett samhälle består av miljontals individer som i varje sekund tar beslut som i sin tur påverkar varandra. Detta leder väldigt snabbt till så många möjliga händelser med oförutsedda variabler att ingen kan förutspå exakt vad som kommer hända.

Liberalismen av idag har samma rationalistiska bakgrund som socialismen. De är sprungna ur revolutionen och har lösningen för människan i alla tider. Den liberala ekonomiska modellen har visat sig överlägsen den marxistiska, men fortfarande delar man stora delar av kultursynen, framförallt från 60-talets kulturrevolution. Då individens mål ska vara att förverkliga sig själv måste den befrias från allehanda hierarkier och strukturer, framförallt ålderdomliga sådana som familjen och nationen. Denna kulturrevolutionära åra går djupt i många av dagens prominenta liberaler, som gång på gång hellre låter landets säkerhet och ekonomi krascha än att släppa sina idealistiska drömmar om den kosmopolitiska individualisten (jag kollar på dig Fredrik Segerfeldt). Ett annat exempel är det amerikanska libertarianska partiets presidentkandidat från 2016, Gary Johnson, som menade att det borde vara olagligt för bagare att ej betjäna homosexuella, och att judiska bagare således borde tvingas baka nazistiska tårtor om kunden så önskade.

Att implementera kultur top-down fungerar lika dåligt som att implementera ekonomiska strategier top-down. Kultur är något som utvecklas över århundraden och årtusenden, memer som går igenom en evolutionsprocess på idéernas fria marknad. Det utvecklas olika kulturer under olika förutsättningar, och alla är inte likadana. Och precis som i ekonomin, blir kulturen snedvriden när staten går in och mixtrar med parametrarna. Utan staten hade inte genusteorier och neorasism (intersektionalism) fått fotfäste över huvud taget, då idéerna måste subventioneras och betalas genom skattesedeln. Snedvridningen av kulturen tar sig uttryck i att det uppstår extremiteter, där den ena sidan (idag den postmoderna vänstern) blir subventionerad av staten, medan det uppstår en radikal motreaktion mot detta i form av auktoritära kollektivistiska nationella rörelser. Ingetdera är positivt då de motsättningen sliter sönder samhället.

Liberalismens kulturproblem är att den är sprungen ur en rationalistisk idéhistoria. Istället för att låta tusen blommor blomma med egensinniga kulturer driver många liberaler på en utveckling med globalism och kosmopolitisk kultursyn. Därför har många liberaler rätt i att inte vilja lämna staten, ty utan den skulle människor inte kunna bli tvingade in i ett ”upplyst” sätt att tänka.

Vad tycker jag då istället? Att kulturen borde få utvecklas genom fritt utbyte av idéer över tid, liksom marknadskrafter ska få verka på varor och tjänster. På detta sätt kan man få verklig mångfald med regional särprägel och naturliga kulturutbyten, helt utan tvång. Naturlig kulturell spontan ordning, so to speak.

Bildade barbarer som ideal – om Jungs skugga

Det brukar sägas att ordet lagom är ett ovanligt ord bland världens språk. Bilden av svenskar som folk är att de kan symboliseras med mellanmjölken, mjölken som inte sticker ut på något sätt. I många svenskars ögon är detta inte något att skämmas över. En svensk tiger, medelvägens politik, och kompromissernas förlovade land. Men vad händer om lagomfolket möter människor som ej vill kompromissa? Ska man då återuppväcka den delen av Sveriges folksjäl som Fredrik Reinfeldt hatade, ”det ursvenska barbariet”? Eller gäller det då att hålla huvudet kallt, och ta diskussionen till en högre nivå?

Friedrich Nietzsche kritiserade kristendomen för att ha tämjt Européerna till en nivå där de hyllade svaghet som den högsta dygden. Var det enbart dåligt, kan man då fråga sig. Man skulle kunna säga att kristendomen tämjde Europén från barbar till modern människa, från krigare till poet. Nietzsche skriver också att kristendomen förmodligen tämjde Europén till en förmåga att kunna tänka och resonera på ett helt annat sätt än vad som hade kunnat göras i övriga världen, vilket ledde fram till vetenskapsrevolutionen och upplysningen. Problemet är dock att vi kan ha blivit så civiliserade att vi inte längre har en reell uppfattning om våra barbariska sidor, att de förkastats som något som är förbi i människans utveckling.

Psykologen Carj Jung skrev ofta om psykologiska arketyper. ”The great mother”, ”The Jester”,The terrible father ” och så vidare. Han talade också om skuggan, ”The shadow” som enligt Jung finns inom alla människor. Skuggan är den psykologiska kraften som kan få människor att begå handlingar som man kan betrakta som ”onda” eller barbariska. Jung skrev att människan, för att kunna bli en hel individ, måste upptäcka sin inre skugga för att sedan tämja den. Då man har kunskapen om vilken förödelse man kan orsaka världen kan på riktigt begå moraliska handlingar, då man vet att man verkligen har ett val mellan gott och ont. Det är också bättre att lära sig om sin skugga frivilligt, än att låta världen tvinga fram den ur dig.

Hur appliceras detta då på svenskar? Man skulle kunna tolka mellanmjölksmentaliteten och svenskens undergivenhet gentemot exempelvis statsapparaten som en väldigt långtgående civilisering. Under denna process har man helt glömt bort sin inre skugga, och man gör allt man kan för att förtränga kollektiva minnen av forna manifestationer av densamma. Detta tar sig då uttryck som att viljan att riva Karl XII-statyer. Svenska individer har i mångt och mycket behov av att gräva upp sina förfäders armborst för att åter kunna inse sin egen styrka.

Detta innebär då inte att det som behövs enbart är ett återuppväckande av den krigiska sidan av individerna. Klassisk bildning och förmågan att artikulera sig själva och sina tankar är oumbärliga för den individ som kan kalla sig hel. Nyckeln ligger i balansen mellan civilisation och barbari, ett balanserat maskulint ideal. Dessa frågor är viktigare att tala om nu än på mycket länge, då post-moderna feminister påstår att det maskulina idealet enbart innefattar ”giftig maskulinitet”, när man i själva verket borde tämja sin förmåga till destruktivitet istället för att ignorera den helt.

För att tämja sin skugga måste du först upptäcka att den finns. Därefter kan den tämjas med hjälp av bildning. Som med så många andra saker måste denna process påbörjas på ett individuellt perspektiv. Du som ägnar all din tid åt bildning, börja sätta av tid för att nära en mer aggressiv del av dig själv. Samma sak gäller den som enbart ägnar sig åt aggressivitet. Genom att tämja den kan man kanalisera den i mycket mer konstruktiva former. De båda behöver disciplin för att göra detta. Då kan man vara gentleman om situationen kräver, viking om så behövs. Dessutom, visheten att veta vad som krävs i vilken situation.

The Vigil exhibited 1884 by John Pettie 1839-1893
The Vigil – John Pettie 1884

Ta ett steg tillbaka när pendeln svänger

I ett radioinslag i radio bubb.la som sändes den 15 Oktober 2017 talas det om en artikel skriven av Austin Frank. Jag rekommenderar alla som är intresserade av ämnet att lyssna på detta radioinslag.

Artikeln som avses handlar om den våg av nya troende som skall blivit frälsta av psykologprofessorn Jordan B. Petersons arbete och föreläsningar på Youtube. På många sätt är det roligt att se människor ifrågasätta sina tidigare moderna eller post-moderna världsbilder till förmån för en mer traditionell världsbild. Jag välkomnar alla försök att se bortom det som antas självklart av allmänheten för att försöka nå mer kunskap om sig själv och världen. Dock blir jag konfunderad över dessa omvända ateister, som tycks ha vänt på en femöring.

För en individ som växt upp i västvärlden under de senaste 50(?) åren är det främmande att se på världen utifrån något annat än ett materialistiskt perspektiv. Det som finns är vad som kan mätas, och den högsta moralen bestäms av FN. Genom en dusch av socialism, materialism, ”mänskliga rättigheter”, och post-modernism, föses västvärldens generationer ut i världen som inskränkta ateister utan respekt eller förståelse för alternativa världsbilder. Sverige är förmodligen landet där detta gått som längst. Att vissa då börjar vackla i sin världsbild när de får ta del av en så briljant föreläsare som Jordan B. Peterson är inte konstigt. Det som är märkligt att många väljer att helt och hållet börja kalla  sig kristna – speciellt eftersom till och med Peterson själv inte kallar sig troende i den vanliga meningen.

För min del har Peterson varit en öppning till ett helt nytt sätt att tänka. Efter att ha introducerat tänkare som Carl Jung och Friedrich Nietzsche, samt att ge seriösa ansatser till att Bibelförståelse har det gett mig verktyg att sätta in vår samtid i en helt ny kontext. På många sätt tror jag att det Jordan Peterson har gjort är ett försök till återuppväckande av Västerländsk filosofi, inte enbart kristendom. Austin Franks artikel verkar antyda att Jordan Peterson är en kristen person som har gett tvivlande troende argument för en kristen tro. Det kan vara så att jag missat delar av resonemanget, men detta är inte alls vad jag uppfattat hos Peterson.

Det känns otroligt fräckt att jag skall sitta och ifrågasätta andras religiösa och intellektuella hederlighet, men ofta är det precis så jag känner. Om man kommer från en kultur som varit gudlös i flera generationer, hur skulle man då tack vare en enskild person kunna bygga om sin världsbild? Det kan bero på att jag projicerar mina egna funderingar om världen på resten av mänskligheten, mina tillkortakommanden bör ju rimligtvis inte delas av alla andra. Det känns dock som att man tar en simplistisk världsbild och ersätter den med en bättre, men ofullständig världsbild.

Jag har hittat inspiration i flera olika traditioner i sökande efter någon typ av sanningar, bland annat Jung, Stoicism och Traditionalism. Filosofihistorien bjuder in till mängder av tankar, och jag är djupt tacksam till Jordan B. Peterson för att ha introducerat dessa. Dock kan ju inte alla ha tid eller intresse att djupdyka i dessa ämnen. Om man kan få ut mer av livet som kristen än ateist kommer jag inte stoppa någon. Att handla som troende kan vara det som behövs i vår post-moderna värld. Dock kan jag inte komma ifrån att det är något som skaver i mig. Jag skulle önska att man tog till sig fler motsägande perspektiv och att man går till förstahandskällorna istället för att lyssna i andra hand, även om resonemangen kan vara djupt utvecklade och sammanlänkade i andrahandskällorna.

9de5861ea554234be21bee9a71fd4c60
Ortodox ikon av Jungfru Maria – Den eviga modern

I Franks artikel refereras det till att en Youtube-användare säger att Jordan Peterson är en ”gateway-drug” till kristendom. Jag ser inte detta som sant, kristendom är istället en pusselbit till världsbilden som man kan tänkas komma åt genom Peterson och liknande tänkare. För svensken skulle man kunna tänka sig en djupdykning i asatro, stoicism, och dylika indo-europeiska traditioner. Man kan också tänkas leta bland kristendom, daoism, och andra traditioner, för min egen del känns Philosophia Perennis som ett intressant alternativ. Men att doppa tån i filosofihistorien och tro att man kommit fram till en förståelse känns väldigt arrogant i min mening.

Skogsbrynet

Mellan skogen och ängen finns det en plats där möten mellan världar sker. Från ängens synvinkel träder en naturens vägg fram, där träden hindrar den utomståendes insyn till skogens värld. Skogsbrynet är ett gränsland mellan ljus och mörker, traditionellt och mytologiskt sett är det en plats för möten och magi. Här kryllar det av djur, stora som små, då mattillgång, möjligheter till god sikt, och skogens skydd finns nära tillgängligt.

skogsbryn
Narcisse-Virgile Diaz de la Peña. The Edge of the Forest at Les Monts-Girard, Fontainebleau. 1868.

Gränsen mellan mörker och ljus är en uråldrig symbol för gränsen mellan kaos och ordning. I den första Moseboken delar skapar Gud ljuset redan i den tredje versen – och därmed skapas den första ordningen ur kaoset som fanns dess innan. Detta enligt en mytologisk tolkning där ”ingenting” är jämförbart med kaos, bristen på ordning. I Taoism centreras religionen kring yin och yang, mörker och ljus, manligt och kvinnligt, ordning och kaos. Människan har sedan tusentals år sett gränsdragningen mellan det kända och okända som en ytterst väsentlig del av existensen, och gränslandet mellan de två har därmed en stor symbolisk betydelse.

Jordan B Peterson, den kanadensiska psykologen, talar ofta om gränsen mellan kaos och ordning. Det är i detta gränslandet man kan utforska nya upplevelser och nya idéer. Det är även här man lever som farligast, då risken för att ramla in i kaoset är som störst här. Det är alltså här som man kan hämta skatter och slakta drakar.

I nordisk folktro är skogen en central del. Troll, tomtar, vättar, och skogsrån är bara några av de mystiska varelser som sägs husera i skogens djup. Men skogen har också alltid varit en viktig källa för mat och näring, virke, värme och skydd för nordborna under de tusentals år som de har levt på den skandinaviska halvön. En plats att akta sig för, men som man måste utforska för att kunna överleva.

Skogsbrynet blir därmed en plats för möten mellan världar, en portal mellan det kända och okända. Den som stått inför en massiv skogsvägg vet vilken känsla av ve och respekt som kan infinna sig. Man står då inför en brytning med det moderna samhället, med allt vad det betyder. Om man tar sig igenom skogens barriär träder man in i en annan värld, där man kan träffa på nya idéer och tankar som annars skulle gå en förbi en en själlös modern värld. För den som söker en annan tillvaro än den rutinmässigt vardagliga är skogsbrynet en god plats att börja, gärna i skymningen. Mellan ljus och mörker, det kända och okända.

farmhouse sits between forest and field
Ed Book – Nisqually Valley farm

 

Lyssningstips: Skogsbiologen Sebastian Kirppus sommarprat om skogen från 2014. Rekommenderas varmt för den som är intresserad av en inblick i skogens liv. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/400162?programid=2071

Tidspreferens och dekadens

Vårt moderna samhälle präglas av kortsiktighet som genomsyrar alla nivåer av samhällskroppen. I det offentliga blickar politiker aldrig längre än till nästa val, ofta inte längre än till nästa opinionsundersökning. I näringslivet styr kvartalsrapporterna. I våra privata liv styrs vi i allt större utsträckning av dopaminkickar från sociala medier och en ”slit och släng”-mentalitet gentemot allt från dagliga konsumtionsvaror till intima relationer. Denna kortsiktighet kan liknas vid en blindhet gentemot framtiden, där nutiden alltid spelar större roll än framtiden. Detta ger konsekvenser som låg befolkningstillväxt och kulturell dekadens. Men varför sker detta idag? Är det en naturlig utveckling av människan eller en konsekvens av onaturliga statliga ingrepp?

Tidspreferens

För att kunna diskutera denna fråga kan man ta hjälp av begreppet tidspreferens. Tidspreferens är ett begrepp som framför allt används av ekonomer av den österrikiska skolan. Begreppet syftar till hur vi värderar något i förhållande till tiden. Om vi pratar om en hög tidspreferens talar vi om att man värderar någon vara högre idag än imorgon. Exempelvis värderar de flesta människor att äta en smörgås högre nu än samma smörgås i framtiden. Vanligtvis används begreppet för att förklara fenomenet ränta, då människor värderar pengar högre nu än i framtiden, och räntenivån bestäms av människornas tidspreferens på pengar. Tidspreferenser bestäms av en mängd olika faktorer. Både interna, som biologiska och psykologiska, och externa (som statlig intervention).

Man kan dock, som ekonomen och filosofen Hans-Hermann Hoppe påpekar i sin bok Democrcy: The god that failed applicera tidspreferens-begreppet på andra områden än strikt ekonomiska. Hoppe använder begreppet för att förklara civilisationsprocessen, där sagda process präglas av en generellt låg tidspreferens.

Civilisation och decivilisation

Då människor har en lägre tidspreferens kan de planera längre in i framtiden, till och med förbi sin egen livstid. Det är ur detta som en civilisation kan uppstå då man bygger ett samhälle och gemenskap inte bara för sig själv, utan för hela gruppens fortlevnad. Resurser ackumuleras för att spara inför framtiden, utan att konsumeras direkt.

Men vad skulle kunna stoppa denna process av civilisering? Tänk er exempelvis en stat som kommer in och erbjuder bidragsleverne för dig och din familj, vilket erbjuder en jämförbar levnadsstandard med vad du skulle kunna tjäna om du arbetade med något produktivt. Om detta accepteras höjs tidspreferensen avsevärt, då du inte kan jobba för att tjäna extra pengar att lägga undan i framtiden, samt att du inte bygger upp något som ditt samhälle omkring kan ha nytta av. Skulden här är inte nödvändigtvis individer som tar emot bidrag, utan staten som delar ut dem. Om detta då sker över lång tid så borde rimligtvis den generella tidspreferensen i samhället sjunka över denna tidsperiod.

Med denna syn på civilisation och tidspreferens kan man se att det som idag kallas kulturell degenereging eller decivilisering är en följd av förhöjd tidspreferens bland befolkningen. I takt med att den generella tidspreferensen höjs kommer framtidsutsikten bli mer kortsiktig och impulsiv. Individerna blir mållösa vandrare som vinglar fram i en dimma mellan snabba dopaminkickar och tillfredsställelse i stunden.

Hur stoppar man då denna process? Genom att bita i det sura äpplet och åter börja ta individuellt ansvar. Det ger mening till livet att veta att du bär en civilisations arv och framtid på dina axlar.

thomas-cole-the-course_of_empire_desolation_18361
Thomas Cole – The course of Empire: Desolation

Känn ingen skuld för din mänsklighet

Författarinnan Ayn Rand anses av många vara en kontroversiell figur. Hennes romaner upphöjer utan skam människans skapandekraft och dess egenintresse till något heroiskt och beundransvärt. Detta ställer hon ofta i kontrast till jämställdshetsvurmande svaga tankar och människor som inte tillför något av värde till världen. Men liksom i vår värld låter Rand hennes antagonister ses av allmänheten som moralens väktare, medan vi läsare ser att så inte alls är fallet.

I Rands roman The Fountainhead (1943) möter vi bland annat karaktären Ellsworth Toohey. Toohey är skribent och arkitekturkritiker i en stor dagstidning, och höjs upp av allmänheten till en man av utomvärldslig moral för sina socialistiska ställningstaganden och utspel om att den själviska människans tid är förbi. Rand ställer upp Toohey i kontrast till sin protagonist Howard Roark, vilken är en ung arkitekt som inte skäms för sina egna visioner och arbetsmoral.

The Fountainhead må vara 75 år ung, men den skulle likväl kunna vara skriven idag. På många sätt är Toohey en perfekt illustration av dagens så kallade godhetssignalering, där människor på sociala medier skryter om hur osjälviska och ”goda” de är. Efter subtilt skryt om deras omtänksamhet om svaga grupper av människor inkommer en säker ström av kommentarer där godhetssignaleraren anses som ”modig” och ”stark”.

Denna godhetssignalering har även tagits upp av politiska partier från höger till vänster, om än mer förekommen ju längre åt vänster man kommer på skalan. Inte sällan tycks det vara tätt sammanknutet med känsloargument, för att ge dig som läsare dåligt samvete, och få dig att känna vördnad inför deras ”godhet”. Som Ellsworth Toohey uttrycker det i The Fountainhead:

”I’m merely – well, shall we say? that mildest of all things, a conscience. Your own conscience, conveniently personified in the body of another person and attending to your concern for the less fortunate of this world, thus leaving you free not to attend to.”

Att enbart vara cynisk kring detta ämne är kanske inte helt konstruktivt. På många sätt är det tragiskt att människor är beroende av sina medmänniskors uppskattning, där de sociala medierna spär på samma beroende. Men icke desto mindre bör vi vara på vår vakt gentemot dessa. Bakom en tragisk mask  kan det gömma sig dolda avsikter, som suktar efter makt över sina medmänniskor – ty dåligt samvete kan få mången människa att underkasta sig det de ser som moraliska förebilder.

Att låta andra människor agera samvete kan vara väldigt farligt, speciellt när det ageras ut av samtidens sociala medie-knarkare. Istället borde vi leta efter vägledning i Rands heroiska gestaltningar av människan, eller i dess antika förebilder. Av samtidens Ellsworth Tooheys kommer vi enbart att låta oss dras ned i ett träsk av dåligt självförtroende och innehållslös sofism.

1atlas__2_eunja10753