Hållbar kulturell utveckling

Hållbar utveckling är ett av uttrycken som tillsammans med ”alla människors lika värde” och ”Värdegrunden™” varit 2010-talets buzzwords. Hållbar utveckling sammankopplas med saker som miljömedvetenhet, återanvändbara material, anti-konsumtionsamhälle, och är i mångt och mycket det största som miljörörelsen i väst har skapat i kulturtermer. Man har lyckats få in hållbar utveckling i de flesta företags och nationers mål, ofta utan att de behöver precisera vad det handlar om.

Hållbar utveckling handlar ofta om att man vill lämna efter sig jorden i ett sådant skick att barnen och barnbarnen ska kunna leva utan att planeten har förstörts. På sätt och vis är det en uråldrig tanke att lämna världen efter sig som man fick den, som inte minst torgförts av reaktionärer och konservativa under många tusen år. Lästips om man vill läsa mer om de inneboende gröna och naturkonserverande delarna av det reaktionära tänkandet är C.A Shoultz artikel The Green Green Earth. Det finns något evigt och transcendentalt i att vilja bevara naturen och agera trädgårdsmästare åt planeten, detta är varför jag personligen inte är emot begreppet ”hållbar utveckling” på samma sätt som jag motsätter mig begrepp som ”värdegrund” och ”alla människors lika värde”. Men en oerhört väsentlig del av hållbarhet missas nästan alltid, och det är av absolut största vikt under de kommande åren. Det handlar om en hållbar kulturell utveckling.

Likt man bör lämna över sin mark, sina ägodelar, och själva naturen till sina efterlevande för att de ska ha de bästa möjligheterna att leva goda liv och föra vidare värderingar bör man också lämna kulturen i ett sådant skick. Detta borde inte vara kontroversiellt för varken konservativa eller för den delen klassiska liberaler. Tänkare som Adam Smith, Roger Scruton och Edmund Burke framhöll att marknadsekonomi endast fungerar om den vilar på en kultur och gemenskap med tillit, dygder, och respekt för överenskommelser (Nordin, 2011). Ifall dessa dygder inte förs vidare kommer det leda till en urholkning av kulturen, och i förlängningen leda till att en fungerande marknadsekonomi och kultur blir omöjlig. Detta är också en del av vad Hans-Hermann Hoppe (2001) kallar ”decivilisationsprocessen” i sin bok Democracy: The god that failed, det vill säga ett successivt höjande av tidspreferensen bland befolkningen som ingår i en civilisation.

För de frihetligt sinnade där ute, konservativa, libertarianer och anarkokapitalister tillikaär detta av absolut största vikt. Ifall man vill att en fri marknad ska överleva över tid är en kultur som främjar klassiska dygder, respekt för äganderätt, och respekt för kontrakt, fundamental för ett sådant samhälles överlevnad – särskilt då man inte har ett enormt våldsmonopol att backa upp dessa funktioner på.

För många är det skrämmande att tänka över eoner av tid, men för kultur och natur som håller över tid behövs ett långsiktigt perspektiv. Var herde över sin skog och likaså till din kultur. Bevara allt gott och ta bort allt ogräs. Dina efterlevande kommer tacka dig.

146f2073f1b7af3588df42c4ad038062

Referenser:

Hoppe, H. (2001). Democracy. New Brunswick: Translation Publishers.

Nordin, S. (2011). Filosoferna. Stockholm: Atlantis.

Alexander Bard, Ingrid Carlqvist och kultur

Under den senaste veckan har medieprofilen och filosofen Alexander Bard fått utstå hård kritik då han hyllade den nationalistiska journalisten Ingrid Carlqvist för hennes engagemang för att återupptäcka en historisk svensk identitet i samband med ett blot.

Reaktionerna har inte varit nådiga gentemot Bard, bland annat har det kommit fram ett upprop kräver att TV4 ska ta avstånd och avskeda Bard. Frågan är då vad Bard egentligen gjort. Är allt detta ett spektakel med guilt by association-taktiker som man så ofta ser i vår post-moderna värld? Eller ligger det något annat bakom dessa starka reaktioner, blir folk arga när svenskar vill söka sina rötter?

2ca9be72-b8b2-4f5e-b931-b52d36c8825a
Alexander Bard – Foto: Elvira Pihl

Till att börja med kan man konstatera att sökandet efter rötter är något som ligger i tiden, som påpekas av Maria Friedner i en artikel i Jönköpings-Posten 17 September 2017. Med teknikens otroliga framfart och en allt mer globaliserad värld känner sig människor rotlösa, och för att råda bot på detta börjar de leta bakåt i sin kultur. Man skulle kunna koppla det till den så kallade kristna återfödelsen som pågår framförallt i USA, men också i Europa där allt fler unga intresserar sig för kristna idéer. Men Sverige har kanske aldrig varit riktigt kristet, vi har i alla fall inte varit det sedan 1800-talet, varför man i Sverige istället då ser en fornnordisk väckelse.

Likt Erich Neumann beskriver transformationsmyten i sin bok The Origins and History of Conciousness (min sammanfattning av boken) måste man gå ner till djupet av sin kultur för att återuppväcka de mest väsentliga delarna och föra in dem i sin samtid. I en svensk kontext borde det rimligtvis innebära att man går in och återupptäcker de gamla nordiska myterna, samt den grunderna för den västerländska civilisationen i grekiska och kristna skrifter. Det är bra att fler människor intresserar sig för bevarandet och återuppväckandet av vår kultur, vilket också Bard verkar inse varför han ser på Ingrid Carlqvists engagemang för forn sed som något positivt. Med myter och mening kan vi bygga barrikader mot nihilismen, förmodligen är det en nödvändighet om människan ska överleva in i framtiden.

Man skulle kunna säga att det idag råder en rotlöshetsnorm, där människan ses som ett tabula rasa och all form av kulturella och genetiska medfödda egenskaper ses som något av ondo. Varför leta efter sitt ursprung när du kan konsumera den häftiga nya kaffedrycken och demonstrera mot ”hatet”. Med en sådan livsåskådning skulle man kunna förstå varför det ses som ett hot när människor letar efter sitt ursprung, det hotar de rådande normerna.

Men det klart, förmodligen ligger det inte mer bakom än guilt by association, då dagisnivån och pöbelmentaliteten i svensk media inte direkt har blivit bättre tack vare me too-upproren, som Bard också var kritisk mot ska sägas. En djupare kritik vore trevligt som omväxling, men jag tror inte man kan vänta sig det år 2018.

DEL 2 : Bokrecension och presentation: The Origins and History of Conciousness – Erich Neumann

I mitt förra inlägg gick jag igenom Neumanns bakgrund till boken samt den mytologiska skapelsemyten. I detta inlägg ska jag gå igenom hjältemyten, transformationsmyten, samt den moderna människans psykologiska kris utifrån Neumanns bok.

Jag fick en fråga efter mitt förra inlägg om angående vad som menas som ”medvetenhet”. Eftersom Neumann skriver i en Jungiansk tradition pratar han om conciousness, medetenhet, och unconciousness, omedvetenhet. Detta ska då inte förväxlas med den medicinska terminologin medveten – medvetslös, utan ”medvetenhet” kan här istället likställas med något man idag skulle kunna kalla ”självmedvetenhet”.

Hjältemyten

Hjältens födelse

Neumann tar framför allt upp tre aspekter av hjältemyten; hjältens födelse, mödramordet, och fadersmordet. Hjältens födelse är i grova drag den första (och eviga) individens intåg i världen. Något som karakteriserar hjältens födelse är att han föds av oskuldsmodern. Detta är för att hjälten representerar den manliga principens (medvetandets) intåg i världen, ur det som innan hjälten var en omedveten (feminin) värld. Varför är modern oskuld då? För att, mytologisk sett, har den manliga principen inte kommit för att hjälpa till i den kreativa skapandeprocessen som en egen del. Som jag skrev i del 1 är Uroboros, det ursprungliga tillståndet, feminint av dess natur, men det innehåller allt, och därför innehåller det också det maskulina.

68ca6e140ce0f4e2bf207b1d82f87490--renaissance-paintings-renaissance-art
Jungfru Maria med Jesusbarnet, den eviga modern

Men varför föds hjälten ur oskuldsmodern i världen, då världens skapelse är beroende av uppdelandet mellan kvinnligt och manligt, mörker och ljus? Då måste man se att mytologin inte är en linjär berättelse bunden av tid och rum. Mytologin behandlar istället händelser och skeenden som är allmänmänskliga obundet av vår uppfattning av tid.

Modersdråpet – hjältens första strid med draken

Neumann identifierar tre huvudsakliga delar av striden med draken; hjälten, draken, och skatten. Drakarna som måste dräpas representeras av världsföräldrarna som uppstod efter att Uroboros delats i manligt och kvinnligt. Då hjälten är född måste han möta världens förtryckande krafter. Likt mänskligheten själv måste han börja med att strida mot naturen som både ger honom näring och föda men försöker döda honom i varje steg han tar. Den första draken tar sig därmed kvinnlig skepnad, The great mother måste dräpas för att komma åt det goda i femininiteten.

När hjälten slaktat draken kommer han åt skatten, i denna fas ofta i form av en jungfru. Då draken är en representation av The great mother är dråpet ett dräpande av kaos, och  det som återstår är det goda i femininiteten. Längre finns det inte kvar kaos, död och mörker. Istället är det de livgivande, fruktbärande aspekterna som framhävs, därav att hjälten räddar jungfrun ur drakens våld.

St. George and the Dragon
Saint George and the dragon – Verona, från andra halvan av 1200-talet

Fadersdråpet- hjälten tar strid mot kulturen

När naturen är besegrad står samhället kvar. Men samhället och kulturen är i regel styrt av en tyrann, och det är nu hjältens uppgift att störta denna tyrann. Kulturen och samhället är mytologisk maskulint, det är det som skapats av medvetna människor med ett mål att skydda oss från naturen. De beskyddande och ordningsamma auktoritära delarna är den goda delen av The great father, men liksom det finns positiva och negativa sidor av The great mother finns det även negativa sidor i fadern. Detta är samhällets tyranni och vägran att förändras när man möter nya problem, vilket Neumann symboliserar med arketypen The wicked king, som är maktfullkomlig och äter sina söner. Den negativa sidan av fadern kan också vara symbpliserad som någon av The great mother‘s hantlangare till monster, exempelvis fenrisulven och minotauren.

I takt med att självmedvetandet ökar måste hjälten möta sig själv. Den kan också symboliseras av hjältens möte med sig själv och konfrontation med sin egen mörka sida, detta i form av ”den onda tvillingbrodern”. Dessutom, för att hjälten ska komma än längre i sin jakt efter medvetenhet (maskulinitet) måste han döda fadern för som ett test för att få skatten i form av maskuliniteten själv. Detta kan han göra eftersom han redan dräpt modern för att få åtkomst till den positiva sidan av femininiteten, ibland kan detta symboliseras med att hjälten får hjälp av en feminin entitet, så som Athena. Med hjälp av sin anima kan hjälten besegra maskuliniteten för att själv få kontroll över den.

Osiris – Transformationsmyten

Integrerat men separat i hjältemyten är transformationsmyten, vilken handlar om att färdigställa hjältens verk genom att återuppbygga kulturen och göra sig själv fullkomlig. Neumann exemplifierar med den egyptiska myten om Osiris, där Osiris dör och återuppstår tack vare sin son Horus. Enligt myten blir Osiris dödad av sin svåger Set och uppdelad i åtta bitar som placeras ut över Egypten, bland annat blir hans fallos slängd i Nilen och uppäten av en fisk. En tolkning som Neumann gör är att maskuliniteten (fallos, medvetande, ordning) slängs i kaos (vattnet och dess varelser). Man skulle kunna göra en jämförelse med Bibelns Jona som hamnar i fiskens mage. (Jon 2:1)

Med sin son Horus och sin systerfru Isis hjälp hämtas Osiris olika kroppsdelar från hela Egypten. De sammanfogas som en mumie, och därefter växer ett cederträ ur Osiris. Ur cederträet stiger Osiris – som nu har erövrat dödens makt. Neumann citerar the Book of the Dead den egyptiska ursprungsberättelsen. Där står det:

I have knit myself together; I have made myself whole and complete; I have renewed my youth; I am Osiris, the Lord of Eternity.

osiristree
Osiris

Osiris symboliserar därmed en fulländning. Genom att erövra döden har han blivit oändlig och evig. Hans existens sträcker sig från jorden till himlen, symboliserat i att trädet vars rötter är i jorden och vars grenar sträcker sig mot himmelen.

Vari ligger den personpsykologiska betydelsen då? Att efter man dräpt drakarna naturen och kulturen ska man tillbaka ner och rädda de goda delarna för att föra tillbaka dem in i tiden. På detta sätt gör man sig själv evig och fulländad. Som Jordan B. Peterson säger; ”Go down into the belly of the whale and rescue your father from the underworld”. Neumann kopplar samman detta med begreppet centroversion, en psykologisk kraft som driver människan och individer till en balanserad tillvaro.

Den moderna människans psykologiska kris

Neumann menar att myter och symboler är uråldriga mänskliga företeelser som hjälper människan att leva ut och abstrahera komplicerade tillvägagångssätt att leva och verkar i världen på ett bra sätt. I vår moderna värld har vi dock tagit bort en stor del av myternas kraft genom att beskriva dem och rationaliserat bort dem som ”enbart myter”. Neumann skriver om att vi ej längre är en del av participation mystique, deltagandemystiken, där människan utlämnas åt krafter hon inte förstår. Neumann menar att deltagandemystiken hjälper människan att komma i balans och visar henne sin plats i naturen, igår, nu och imorgon.

I och med att vi förlorat vår plats i naturen har vi också tappat den naturliga instinkten till centroversion, vilken Neumann verkar mena sker närmast dialektisk i naturen, men som vi nu måste sträva mot medvetet. Genom att återupptäcka myterna i dess renaste former och leva ut dem inom individer och i samhället kan människan även i framtiden gå mot en högre form av medvetande. För som det ser ut nu när människan tappat kontakten med naturen verkar hon degenerera till lägre former, vilket Neumann ser i sin tids massrörelser, kommunism och nazism.

Det ligger definitivt något i vad Neumann skriver, och jag kommer under året göra det jag kan för att väcka de gamla myterna till liv. Drakdräpning och fadersräddande står nu på agendan, jag hoppas nu att jag kan få fler med mig.

DEL 1: Bokrecension och presentation: The Origins and History of Conciousness – Erich Neumann

”This difficult and meritorious task the author has performed with outstanding succes. […] I can only congratulate the author on his achievement.” – Carl Jung, förord till The Origins and Hisory of Consiousness (1949)

De senaste veckorna har jag läst Erich Neumanns bok The origins and history of conciousness (1949). Neumann var en av Carl Jungs främsta studenter, och han huvudsakliga arbete kom att vara inom utvecklingspsykologin, samt i att utforska de kvinnliga arketyperna inom Jungiansk psykologi i böcker som The fear of the feminine (1975) och The great mother (1955). The origins and history of consiousness tar dock inte enbart ett grepp kring de kvinnliga arketyperna, utan försöker lägga fram grunderna för stora delar av den Jungianska psykologin. Detta gör han genom att ta med läsaren på en upptäcktsresa genom den mytologiska historien för att upptäcka hur den mytologiska utvecklingen hänger samman med det mänskliga medvetandet utveckling, från kaos och omedvetenhet till individuation och medvetenhet.

510-pDGzJiL._SY344_BO1,204,203,200_

Bokens förord är skrivet av självaste Carl Jung, där han gratulerar Neumann till bedriften att få ner så stora delar av hans teorier och filosofi på ett sådant kompakt sätt som han gjort. Förutom att göra Jung imponerad har boken också inspirerat nutida tänkare som Camille Paglia och Jordan B. Peterson (Youtube.com 2017). Det var via youtubefenomenet Jordan B. Peterson som undertecknad blev tipsad om boken, då han anser den vara en god ingång till Carl Jungs idéer. Då jag ännu ej är så beläst inom allt som Jung skrivit kan jag dock säga att boken inte gjort mig mindre intresserad av att dyka djupare in i tanketraditionen.

Boken är strukturerad i den form att den första halvan av boken beskriver de mytologiska stegen i medvetandets evolution, och andra halvan beskriver de psykologiska steg i vilken personlighet utvecklas. Idén är då att dessa två speglar varandra på ett mycket bra sätt, och tesen i boken är att mänsklig mytologi är utformad som ett steg i att förklara hur man blir en god individ med välutvecklat och starkt psyke. Mytologin har alltså utvecklats för att abstrahera psykologiska processer gemensamma för alla människor. I bokens sista kapitel utforskas även hur dagens människa är en psykologiskt skadad varelse, som tack vare obalans i arketyper hamnat utanför den naturliga processen i medvetandets evolution.

Nu har jag dock gått i förväg, då min tanke här är att kort presentera bokens delar för den som vill ha en ”too long, didn’t read”-version av boken. I en tid av ljudböcker och tweets kan nog detta vara en god idé för att introducera fler för dessa tankar.

Uroboros – Skapelsemyten

Boken inleds med en dissekering av skapelsemyten, och då inte bara den judeokristna myten om Edens lustgård, utan om det mytologiska stadiet som finns i alla världens myter. I början finns endast Uroboros, vari hela världens ursprung finns. Stadiet symboliseras av draken som biter sin egen svans, kaos. En koppling till den nordiska mytologin är Midgårdsormen, som slingrar sig runt den kända världen. I Uroboros finns allt, men inget är ännu differentierat från varandra. Därför krävs det att Uroboros delas upp, mytologisk sett i The Great Mother, mörker, och The Great Father, ljus. Den kvinnliga aspekten symboliserar då den undermedvetna, medan den manliga aspekten är det som vill upp över det undermedvetnas yta och känna medvetenhet, upplysning.

Alkemisk teckning av Uroboros

Som exempel kan man se till Bibelns första verser. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” (1 Mos 1:5)

Himmel, jord. Ljus, mörker. Gudsvinden sveper fram över vattnet. Vattnet är då det undermedvetna, det som finns från början. Senare skapar Gud land ur havet, vilket också visar på den medvetna principen som stiger ur det undermedvetna. Liknelser som dessa finns i alla världens skapelsemyter och är (enligt författaren) inte skapade av en slump.

I enskilda människors liv kan detta stadium liknas vid tiden innan ens födelse och tiden som hjälplöst spädbarn. I detta stadium är hela existensen beroende av andra krafter än en själv, och all kunskap tas upp genom andra människor, framförallt då ens mor. Men ju längre tiden går uppstår ett medvetande, och därmed att avståndstagande från ”modern” eftersom man vill kunna stå på egna ben.

Man kan också se skapelsemyterna som ett uttryck för den tidiga människans existens. I denna tidiga ”förmedvetna” del av människans tillstånd finns ännu inga individer. Människan är ett djur bland de andra, och lever i samklang och i en beroendeställning till naturen. Men ur detta stadium föds individen, den medvetna principen, och det mänskliga medvetandet blir aldrig detsamma igen.

Referenser:

 

Neumann, E. (1970). The origins and history of conciousness. Princeton university press. Ursprungligen publicerad som Ursprungsgeschichte des Bewussteins, 1949.

Video med Jordan Peterson och Camille Paglia

I del 2 kommer jag gå igenom hjältemyten, transformationsmyten, och det moderna samhällets psykologiska och mytologiska kris utifrån Neumanns bok.

 

Skolan, staten, och religionen

*TRIGGER WARNING – PARTIPOLITIK*

De senaste dagarna har den politiska frågan om tillåtande av religiösa friskolor kommit upp på tapeten. Anledningen till detta är att Folkpartiet (”Liberalerna”) röstade för att förbjuda etablering av nya religiösa friskolor men tillåta de redan existerande. Socialdemokraterna kallar det för halvmesyr att inte vilja förbjuda allt, och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tycker att : ”I skolan ska man ha rätt att slippa pressas att utöva någon religion”. Detta enligt journalisten Marcus Oscarsson. Men vän av frihetlig ordning undrar då — var är friheten att slippa pressas utöva Sveriges statsreligion, den post-moderna socialismen?

Den allmänna uppfattningen om religiösa friskolor tycks ligga väldigt nära Sjöstedts. Barn ska inte kunna falla offer för sina föräldrars illvilja och okunskap, och därför måste alla barn skolas av den statligt godkända läroplanen. Barnen ska växa upp utan att behöva tryckas i åsikter som inte passar in i ett modernt samhälle, exempelvis antivetenskaplighet och tron på högre makter. Några användarkommentarer från Marcus Oscarssons Facebook-post lyder:

”Religion skall inte ha något inflytande i samhällsbygget. Religionen skall inte med statens stöd prackas på de unga.”

”Jag är för fria val, MEN i det här fallet är det ju inte barnen som väljer, utan fanatiska föräldrar som vill indoktrinera sina barn att tro på nåt annat än sig själva.”

”Religionsfrihet handlar om utövande av sin religion, inte om rätt till indoktrinering av barn.”

Det är ganska ironiskt att människor som säger sig vara motståndare till indoktrinering av barn vill tvinga hela befolkningens barn att lära sig om antivetenskapliga genusteorier och socialismens förträfflighet. Den största hjärntvätten i Sveriges historia måste ju nämligen vara den om socialdemokratins förträfflighet och att Sverige är ett välmående land  tack vare arbetarrörelsen. Det leder mig till att undra, vad är mest skadligt för barn? En total oförståelse för hur ekonomi och människor fungerar, eller tron på ett liv efter detta.

Det brukar sägas att Sverige är ett av världens mest sekulära länder, där ateismen dominerar. I själva verket tycks det mer handla om anti-teism, det vill säga att den stora delen av den svenska ateismen handlar om att vara motståndare till det som kan klassas som traditionell religion. Som Lars Anders Johansson skriver i tidskriften Smedjan:

Några av de mest avancerade tankesystem som mänskligheten byggt, och som inspirerat också den moderna tidens mest skarpsinniga tänkare, avfärdas nedlåtande som ”tomtar och troll”. Samtliga religiösa uttryck buntas ihop med de värsta religiöst motiverade politiska avarterna. På så sätt hålls frikyrkotanten moraliskt ansvarig för Islamiska Statens halshuggningar.

Man skulle kunna se motståndet mot religion som något som staten ägnat sig åt under mycket lång tid i Sverige. Motståndet mot ”tomtar och troll” var något som kyrkan, vilket i Sverige varit sammankopplad med staten i 500 år, jobbat mycket hårt att förebygga. Att få bort befolkningen från en decentraliserad traditionell tro till den statligt godkända tycks ha lyckats ganska bra, då man under 1900-talet lyckades byta ut statsreligionen en andra gång. Från asatro till kristendom, från kristendom till socialism.

Kongressbild-732x412
Väckelsemöte eller Socialdemokraternas partikongress?

Idag tycks i själva verket svenskar vara väldigt troende, men inte på treenigheten och evigt liv, utan på mänskliga rättigheter och den heliga Värdegrunden. Den som ifrågasätter värdegrundens helighet utmålas som kättare, och ska brännas på symboliska bål genom att slängas ut till pöbeln. På samma sätt som vissa auktoritära religioner vill man heller ej låta konkurrerande trosföreställningar råda, varför man då vill förbjuda människor med avvikande uppfattningar att uppfostra sin barn på det sätt de vill.

För mig som libertarian är det viktigaste inte att skolans läroplan ska innehålla uttryck för den ena eller andra livsåskådningen, utan att jag som individ ska få uppfostra mina barn på det sätt jag vill. Enklast skulle detta kunna göras genom att återlegalisera hemundervisning, som just Folkpartiet (”Liberalerna”) förbjöd 2011. Hemskolning och decentraliserad undervisning skulle på riktigt ge mångfald i samhället, och erbjuda alla barn en individualiserad utbildning.

För vidare läsning rekommenderar jag denna artikel från 2016 skriven av Helena Edlund:

Med värdegrunden som religion

Liberalismens kulturproblem

”Frihet, jämlikhet, broderskap”. Franska revolutionens slagord ekar genom historien genom munnarna på nästintill varje människa idag. Liberaler och socialister är oense om hur ekonomin ska organiseras, men en sak håller de med varandra om, det finns en mörk tid före den franska revolutionen, och en upplyst tid efter. Då de gamla strukturerna äntligen skulle falla kunde den nya människan träda fram, rationell och vetenskaplig, utan behov av Gud eller tankespöken. Idag råder samma tankemönster där progressiva liberaler och socialister mer än gärna använder staten för att genomföra sin kulturrevolution, där den nya upplysta människan ska ta över.

13c033bff16f55aca403f2083c38ae1e

Då kanske du som läsare undrar varför detta skulle vara ett problem över huvud taget. För vad brukar sägas ingå i detta upplysta sätt att tänka? Antirasism, HBTQIA-rättigheter, feminism, scientism och liknande begrepp som den stora majoriteten av Sveriges befolkning skulle ställa sig bakom som mycket goda värden. För att belysa problemet kan en jämförelse göras med ekonomisk marxism och konsekvenserna av denna, och sedermera problemet med rationalism.

Utifrån en rationalistisk syn på världen går det att tänka sig fram till den optimala existensen. Det går också att tänka ut den optimala kulturen och det optimala ekonomiska systemet. Ett exempel på detta skulle kunna vara kommunismen, där Marx ansåg sig kommit fram till det optimala ekonomiska systemet där ingen människa skulle behöva må dåligt eller gå hungrig, maximal frihet. Ironiskt nog har varje försök till implementation av marxismen lett till massmord och svält, vilket visar på min poäng att det är omöjligt att tänka ut ett optimalt samhällssystem. Ett samhälle består av miljontals individer som i varje sekund tar beslut som i sin tur påverkar varandra. Detta leder väldigt snabbt till så många möjliga händelser med oförutsedda variabler att ingen kan förutspå exakt vad som kommer hända.

Liberalismen av idag har samma rationalistiska bakgrund som socialismen. De är sprungna ur revolutionen och har lösningen för människan i alla tider. Den liberala ekonomiska modellen har visat sig överlägsen den marxistiska, men fortfarande delar man stora delar av kultursynen, framförallt från 60-talets kulturrevolution. Då individens mål ska vara att förverkliga sig själv måste den befrias från allehanda hierarkier och strukturer, framförallt ålderdomliga sådana som familjen och nationen. Denna kulturrevolutionära åra går djupt i många av dagens prominenta liberaler, som gång på gång hellre låter landets säkerhet och ekonomi krascha än att släppa sina idealistiska drömmar om den kosmopolitiska individualisten (jag kollar på dig Fredrik Segerfeldt). Ett annat exempel är det amerikanska libertarianska partiets presidentkandidat från 2016, Gary Johnson, som menade att det borde vara olagligt för bagare att ej betjäna homosexuella, och att judiska bagare således borde tvingas baka nazistiska tårtor om kunden så önskade.

Att implementera kultur top-down fungerar lika dåligt som att implementera ekonomiska strategier top-down. Kultur är något som utvecklas över århundraden och årtusenden, memer som går igenom en evolutionsprocess på idéernas fria marknad. Det utvecklas olika kulturer under olika förutsättningar, och alla är inte likadana. Och precis som i ekonomin, blir kulturen snedvriden när staten går in och mixtrar med parametrarna. Utan staten hade inte genusteorier och neorasism (intersektionalism) fått fotfäste över huvud taget, då idéerna måste subventioneras och betalas genom skattesedeln. Snedvridningen av kulturen tar sig uttryck i att det uppstår extremiteter, där den ena sidan (idag den postmoderna vänstern) blir subventionerad av staten, medan det uppstår en radikal motreaktion mot detta i form av auktoritära kollektivistiska nationella rörelser. Ingetdera är positivt då de motsättningen sliter sönder samhället.

Liberalismens kulturproblem är att den är sprungen ur en rationalistisk idéhistoria. Istället för att låta tusen blommor blomma med egensinniga kulturer driver många liberaler på en utveckling med globalism och kosmopolitisk kultursyn. Därför har många liberaler rätt i att inte vilja lämna staten, ty utan den skulle människor inte kunna bli tvingade in i ett ”upplyst” sätt att tänka.

Vad tycker jag då istället? Att kulturen borde få utvecklas genom fritt utbyte av idéer över tid, liksom marknadskrafter ska få verka på varor och tjänster. På detta sätt kan man få verklig mångfald med regional särprägel och naturliga kulturutbyten, helt utan tvång. Naturlig kulturell spontan ordning, so to speak.

Bildade barbarer som ideal – om Jungs skugga

Det brukar sägas att ordet lagom är ett ovanligt ord bland världens språk. Bilden av svenskar som folk är att de kan symboliseras med mellanmjölken, mjölken som inte sticker ut på något sätt. I många svenskars ögon är detta inte något att skämmas över. En svensk tiger, medelvägens politik, och kompromissernas förlovade land. Men vad händer om lagomfolket möter människor som ej vill kompromissa? Ska man då återuppväcka den delen av Sveriges folksjäl som Fredrik Reinfeldt hatade, ”det ursvenska barbariet”? Eller gäller det då att hålla huvudet kallt, och ta diskussionen till en högre nivå?

Friedrich Nietzsche kritiserade kristendomen för att ha tämjt Européerna till en nivå där de hyllade svaghet som den högsta dygden. Var det enbart dåligt, kan man då fråga sig. Man skulle kunna säga att kristendomen tämjde Europén från barbar till modern människa, från krigare till poet. Nietzsche skriver också att kristendomen förmodligen tämjde Europén till en förmåga att kunna tänka och resonera på ett helt annat sätt än vad som hade kunnat göras i övriga världen, vilket ledde fram till vetenskapsrevolutionen och upplysningen. Problemet är dock att vi kan ha blivit så civiliserade att vi inte längre har en reell uppfattning om våra barbariska sidor, att de förkastats som något som är förbi i människans utveckling.

Psykologen Carj Jung skrev ofta om psykologiska arketyper. ”The great mother”, ”The Jester”,The terrible father ” och så vidare. Han talade också om skuggan, ”The shadow” som enligt Jung finns inom alla människor. Skuggan är den psykologiska kraften som kan få människor att begå handlingar som man kan betrakta som ”onda” eller barbariska. Jung skrev att människan, för att kunna bli en hel individ, måste upptäcka sin inre skugga för att sedan tämja den. Då man har kunskapen om vilken förödelse man kan orsaka världen kan på riktigt begå moraliska handlingar, då man vet att man verkligen har ett val mellan gott och ont. Det är också bättre att lära sig om sin skugga frivilligt, än att låta världen tvinga fram den ur dig.

Hur appliceras detta då på svenskar? Man skulle kunna tolka mellanmjölksmentaliteten och svenskens undergivenhet gentemot exempelvis statsapparaten som en väldigt långtgående civilisering. Under denna process har man helt glömt bort sin inre skugga, och man gör allt man kan för att förtränga kollektiva minnen av forna manifestationer av densamma. Detta tar sig då uttryck som att viljan att riva Karl XII-statyer. Svenska individer har i mångt och mycket behov av att gräva upp sina förfäders armborst för att åter kunna inse sin egen styrka.

Detta innebär då inte att det som behövs enbart är ett återuppväckande av den krigiska sidan av individerna. Klassisk bildning och förmågan att artikulera sig själva och sina tankar är oumbärliga för den individ som kan kalla sig hel. Nyckeln ligger i balansen mellan civilisation och barbari, ett balanserat maskulint ideal. Dessa frågor är viktigare att tala om nu än på mycket länge, då post-moderna feminister påstår att det maskulina idealet enbart innefattar ”giftig maskulinitet”, när man i själva verket borde tämja sin förmåga till destruktivitet istället för att ignorera den helt.

För att tämja sin skugga måste du först upptäcka att den finns. Därefter kan den tämjas med hjälp av bildning. Som med så många andra saker måste denna process påbörjas på ett individuellt perspektiv. Du som ägnar all din tid åt bildning, börja sätta av tid för att nära en mer aggressiv del av dig själv. Samma sak gäller den som enbart ägnar sig åt aggressivitet. Genom att tämja den kan man kanalisera den i mycket mer konstruktiva former. De båda behöver disciplin för att göra detta. Då kan man vara gentleman om situationen kräver, viking om så behövs. Dessutom, visheten att veta vad som krävs i vilken situation.

The Vigil exhibited 1884 by John Pettie 1839-1893
The Vigil – John Pettie 1884