”Eumeswil” av Ernst Jünger: Att vara fri i en värld utan frihet

Staden Eumeswil ligger vid medelhavets kust, i en tid där historien inte längre förflyter. Nationalstater och Världstaten är ett minne blott, och staden styrs med järnhand av tyrannen Kondoren. Vår huvudperson Manuel Venator är nattsteward åt Kondoren, och historiker på sin tid utanför arbetet. Historien kanske inte längre rör på sig, men inget är statiskt, och Venator är beredd på att stå sitt kast. Med en knivskarp blick betraktar han sitt samhälle, historien, och kulturen. Detta ur sin utgångspunkt som anark.


Den tyske författaren Ernst Jünger kom 1977 ut med romanen Eumeswil, och 1981 gavs den ut på svenska av Bo Cavefors förlag i översättning av Richard Matz. Boken utspelar sig under några dagar, men handlingen utgör inte bokens kärna. Istället består den till största delen av huvudpersonens tankar och utblickar över tillvaron, handlingen utgör alltså bara en bakgrund till Jüngers filosofiska utläggningar. Den centrala gestalt som framträder i Venators tankar är anarken, ofta beskrivet som likt anarkisten — men friare.

eumeswil

Anarkistens essens framträder i den form att han alltid är mot något. Makten, normer, härskare och strukturer. Allt ska rivas och trasas sönder, vilket leder till att anarkisten från början är dömd att gå under i det inferno han startar. Jünger beskriver anarken som lik anarkisten i den betydelsen att de ej accepterar världens tillstånd för vad säger sig vara, rådande makt och normer är inte ristade i sten och friheten är större än allt. Anarken är dock inte nödvändigtvis motståndare till världens tillstånd. Venator arbetar som steward åt Kondoren, tyrannen som styr över Eumeswil. Detta är inte i motsats till anarkens ideal, då han gör det för att det gynnar honom. Han ser att han kan vara till nytta och ta nytta av sin position som steward åt makten, och låter inte revolutionsromantik sätta stopp för detta.

Istället för att verka för revolution likt anarkisten betraktar han världen och ser att en revolution snart kanske kommer. Världen är ofri, och den linjära historien är borta. Jünger beskriver hur revolutioner avlöser tyrannier, och att detta är världens gång. Just nu sitter han på maktens sida, men detta kommer svänga när revolutionen tar vid. Han har redan byggt upp ett förråd och flyktvägar för den dagen Kondoren blir avsatt, han är lojal så länge han behöver det.

Max Stirner och hans egoistiska anarkism är uttryckligen en av förebilderna för anarken. Likt en fredlös står han utanför staten, han är en egen stat och sätter egna lagar. Det kan låta osympatiskt och omöjligt att bygga ett samhällssystem på, men det är inte heller meningen. Att komma till insikt om att det är en själv som sätter gränserna är en av de stora insikterna som anark-gestalten kan ge oss. Enkom gränslöshet leder till anarkistens eviga motstånd mot allt som är fast, han är inte mogen för friheten. Anarken sätter gränser och följer dem. Han saknar inte moral — men sätter den själv.

Eumeswil ger uttryck för en radikalt elitistisk tanke. Friheten kan tekniskt sett nås av alla, men få är mogna för den. Människor i alla samhällslager kan bli anark, men det är inte en frälsning utan hårt arbete som måste till för den som önskar nå dit. Kanske är det så att man kan födas in i frihet eller slaveri som persontyp, och det är inte säkert att friheten gör alla lyckliga, speciellt om man inte är mogen för den.

Jünger beskriver en slags själslig aristokrati, något som provocerat något oerhört i den humanistiska tidsålder han verkat i och även den som följt hans död. Existentialisten och ”humanisten” Jean-Paul Sartre ska en gång ha sagt om Ernst Jünger: ”Jag hatar honom, inte som Tysk, utan som aristokrat…”. För den liberala demokratin och dess egalitära fotsoldater är anarken alltid den största fienden, då han inte underkastar sig majoriteten under några andra omständigheter än när han själv önskar. Likväl som han kan vara ensam i skogen kan han sätta sig i en kyrka och underordna sig prästens tal.

Det anarkiska tillståndet blir en tillflyktsort för den evige fredlöse och för den med frihetlig intuition. Anarken är för anarkisten vad monarken är för monarkisten, han lever friheten likt monarken lever ut hierarkin. Tänk om en liberal av idag inte enbart arbetade för en fri marknad, utan tog saken i egna händer och lever som att staten inte finns. Varför ska man bry sig om flyktiga lagar och regler när man är i en tradition och autonom mot flockens nycker?

I en tid där egalitärerna styr sinnena för nästan hela befolkningen är Eumeswil och Jünger en frisk fläkt av naturlig elitism och en intellektuell känga åt liberalismen och socialismen som får kretiner som Göran Greider att skaka av rädsla (bokstavligen, läs hans tankar om Jünger här). Eumeswil är inte lätt att få tag på, men för alla som intresserar sig för frihet i tanke och kropp rekommenderas den varmt.

En kommentar till “”Eumeswil” av Ernst Jünger: Att vara fri i en värld utan frihet”

Kommentera