Skolan, staten, och religionen

*TRIGGER WARNING – PARTIPOLITIK*

De senaste dagarna har den politiska frågan om tillåtande av religiösa friskolor kommit upp på tapeten. Anledningen till detta är att Folkpartiet (”Liberalerna”) röstade för att förbjuda etablering av nya religiösa friskolor men tillåta de redan existerande. Socialdemokraterna kallar det för halvmesyr att inte vilja förbjuda allt, och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tycker att : ”I skolan ska man ha rätt att slippa pressas att utöva någon religion”. Detta enligt journalisten Marcus Oscarsson. Men vän av frihetlig ordning undrar då — var är friheten att slippa pressas utöva Sveriges statsreligion, den post-moderna socialismen?

Den allmänna uppfattningen om religiösa friskolor tycks ligga väldigt nära Sjöstedts. Barn ska inte kunna falla offer för sina föräldrars illvilja och okunskap, och därför måste alla barn skolas av den statligt godkända läroplanen. Barnen ska växa upp utan att behöva tryckas i åsikter som inte passar in i ett modernt samhälle, exempelvis antivetenskaplighet och tron på högre makter. Några användarkommentarer från Marcus Oscarssons Facebook-post lyder:

”Religion skall inte ha något inflytande i samhällsbygget. Religionen skall inte med statens stöd prackas på de unga.”

”Jag är för fria val, MEN i det här fallet är det ju inte barnen som väljer, utan fanatiska föräldrar som vill indoktrinera sina barn att tro på nåt annat än sig själva.”

”Religionsfrihet handlar om utövande av sin religion, inte om rätt till indoktrinering av barn.”

Det är ganska ironiskt att människor som säger sig vara motståndare till indoktrinering av barn vill tvinga hela befolkningens barn att lära sig om antivetenskapliga genusteorier och socialismens förträfflighet. Den största hjärntvätten i Sveriges historia måste ju nämligen vara den om socialdemokratins förträfflighet och att Sverige är ett välmående land  tack vare arbetarrörelsen. Det leder mig till att undra, vad är mest skadligt för barn? En total oförståelse för hur ekonomi och människor fungerar, eller tron på ett liv efter detta.

Det brukar sägas att Sverige är ett av världens mest sekulära länder, där ateismen dominerar. I själva verket tycks det mer handla om anti-teism, det vill säga att den stora delen av den svenska ateismen handlar om att vara motståndare till det som kan klassas som traditionell religion. Som Lars Anders Johansson skriver i tidskriften Smedjan:

Några av de mest avancerade tankesystem som mänskligheten byggt, och som inspirerat också den moderna tidens mest skarpsinniga tänkare, avfärdas nedlåtande som ”tomtar och troll”. Samtliga religiösa uttryck buntas ihop med de värsta religiöst motiverade politiska avarterna. På så sätt hålls frikyrkotanten moraliskt ansvarig för Islamiska Statens halshuggningar.

Man skulle kunna se motståndet mot religion som något som staten ägnat sig åt under mycket lång tid i Sverige. Motståndet mot ”tomtar och troll” var något som kyrkan, vilket i Sverige varit sammankopplad med staten i 500 år, jobbat mycket hårt att förebygga. Att få bort befolkningen från en decentraliserad traditionell tro till den statligt godkända tycks ha lyckats ganska bra, då man under 1900-talet lyckades byta ut statsreligionen en andra gång. Från asatro till kristendom, från kristendom till socialism.

Kongressbild-732x412
Väckelsemöte eller Socialdemokraternas partikongress?

Idag tycks i själva verket svenskar vara väldigt troende, men inte på treenigheten och evigt liv, utan på mänskliga rättigheter och den heliga Värdegrunden. Den som ifrågasätter värdegrundens helighet utmålas som kättare, och ska brännas på symboliska bål genom att slängas ut till pöbeln. På samma sätt som vissa auktoritära religioner vill man heller ej låta konkurrerande trosföreställningar råda, varför man då vill förbjuda människor med avvikande uppfattningar att uppfostra sin barn på det sätt de vill.

För mig som libertarian är det viktigaste inte att skolans läroplan ska innehålla uttryck för den ena eller andra livsåskådningen, utan att jag som individ ska få uppfostra mina barn på det sätt jag vill. Enklast skulle detta kunna göras genom att återlegalisera hemundervisning, som just Folkpartiet (”Liberalerna”) förbjöd 2011. Hemskolning och decentraliserad undervisning skulle på riktigt ge mångfald i samhället, och erbjuda alla barn en individualiserad utbildning.

För vidare läsning rekommenderar jag denna artikel från 2016 skriven av Helena Edlund:

Med värdegrunden som religion

Liberalismens kulturproblem

”Frihet, jämlikhet, broderskap”. Franska revolutionens slagord ekar genom historien genom munnarna på nästintill varje människa idag. Liberaler och socialister är oense om hur ekonomin ska organiseras, men en sak håller de med varandra om, det finns en mörk tid före den franska revolutionen, och en upplyst tid efter. Då de gamla strukturerna äntligen skulle falla kunde den nya människan träda fram, rationell och vetenskaplig, utan behov av Gud eller tankespöken. Idag råder samma tankemönster där progressiva liberaler och socialister mer än gärna använder staten för att genomföra sin kulturrevolution, där den nya upplysta människan ska ta över.

13c033bff16f55aca403f2083c38ae1e

Då kanske du som läsare undrar varför detta skulle vara ett problem över huvud taget. För vad brukar sägas ingå i detta upplysta sätt att tänka? Antirasism, HBTQIA-rättigheter, feminism, scientism och liknande begrepp som den stora majoriteten av Sveriges befolkning skulle ställa sig bakom som mycket goda värden. För att belysa problemet kan en jämförelse göras med ekonomisk marxism och konsekvenserna av denna, och sedermera problemet med rationalism.

Utifrån en rationalistisk syn på världen går det att tänka sig fram till den optimala existensen. Det går också att tänka ut den optimala kulturen och det optimala ekonomiska systemet. Ett exempel på detta skulle kunna vara kommunismen, där Marx ansåg sig kommit fram till det optimala ekonomiska systemet där ingen människa skulle behöva må dåligt eller gå hungrig, maximal frihet. Ironiskt nog har varje försök till implementation av marxismen lett till massmord och svält, vilket visar på min poäng att det är omöjligt att tänka ut ett optimalt samhällssystem. Ett samhälle består av miljontals individer som i varje sekund tar beslut som i sin tur påverkar varandra. Detta leder väldigt snabbt till så många möjliga händelser med oförutsedda variabler att ingen kan förutspå exakt vad som kommer hända.

Liberalismen av idag har samma rationalistiska bakgrund som socialismen. De är sprungna ur revolutionen och har lösningen för människan i alla tider. Den liberala ekonomiska modellen har visat sig överlägsen den marxistiska, men fortfarande delar man stora delar av kultursynen, framförallt från 60-talets kulturrevolution. Då individens mål ska vara att förverkliga sig själv måste den befrias från allehanda hierarkier och strukturer, framförallt ålderdomliga sådana som familjen och nationen. Denna kulturrevolutionära åra går djupt i många av dagens prominenta liberaler, som gång på gång hellre låter landets säkerhet och ekonomi krascha än att släppa sina idealistiska drömmar om den kosmopolitiska individualisten (jag kollar på dig Fredrik Segerfeldt). Ett annat exempel är det amerikanska libertarianska partiets presidentkandidat från 2016, Gary Johnson, som menade att det borde vara olagligt för bagare att ej betjäna homosexuella, och att judiska bagare således borde tvingas baka nazistiska tårtor om kunden så önskade.

Att implementera kultur top-down fungerar lika dåligt som att implementera ekonomiska strategier top-down. Kultur är något som utvecklas över århundraden och årtusenden, memer som går igenom en evolutionsprocess på idéernas fria marknad. Det utvecklas olika kulturer under olika förutsättningar, och alla är inte likadana. Och precis som i ekonomin, blir kulturen snedvriden när staten går in och mixtrar med parametrarna. Utan staten hade inte genusteorier och neorasism (intersektionalism) fått fotfäste över huvud taget, då idéerna måste subventioneras och betalas genom skattesedeln. Snedvridningen av kulturen tar sig uttryck i att det uppstår extremiteter, där den ena sidan (idag den postmoderna vänstern) blir subventionerad av staten, medan det uppstår en radikal motreaktion mot detta i form av auktoritära kollektivistiska nationella rörelser. Ingetdera är positivt då de motsättningen sliter sönder samhället.

Liberalismens kulturproblem är att den är sprungen ur en rationalistisk idéhistoria. Istället för att låta tusen blommor blomma med egensinniga kulturer driver många liberaler på en utveckling med globalism och kosmopolitisk kultursyn. Därför har många liberaler rätt i att inte vilja lämna staten, ty utan den skulle människor inte kunna bli tvingade in i ett ”upplyst” sätt att tänka.

Vad tycker jag då istället? Att kulturen borde få utvecklas genom fritt utbyte av idéer över tid, liksom marknadskrafter ska få verka på varor och tjänster. På detta sätt kan man få verklig mångfald med regional särprägel och naturliga kulturutbyten, helt utan tvång. Naturlig kulturell spontan ordning, so to speak.

Bildade barbarer som ideal – om Jungs skugga

Det brukar sägas att ordet lagom är ett ovanligt ord bland världens språk. Bilden av svenskar som folk är att de kan symboliseras med mellanmjölken, mjölken som inte sticker ut på något sätt. I många svenskars ögon är detta inte något att skämmas över. En svensk tiger, medelvägens politik, och kompromissernas förlovade land. Men vad händer om lagomfolket möter människor som ej vill kompromissa? Ska man då återuppväcka den delen av Sveriges folksjäl som Fredrik Reinfeldt hatade, ”det ursvenska barbariet”? Eller gäller det då att hålla huvudet kallt, och ta diskussionen till en högre nivå?

Friedrich Nietzsche kritiserade kristendomen för att ha tämjt Européerna till en nivå där de hyllade svaghet som den högsta dygden. Var det enbart dåligt, kan man då fråga sig. Man skulle kunna säga att kristendomen tämjde Europén från barbar till modern människa, från krigare till poet. Nietzsche skriver också att kristendomen förmodligen tämjde Europén till en förmåga att kunna tänka och resonera på ett helt annat sätt än vad som hade kunnat göras i övriga världen, vilket ledde fram till vetenskapsrevolutionen och upplysningen. Problemet är dock att vi kan ha blivit så civiliserade att vi inte längre har en reell uppfattning om våra barbariska sidor, att de förkastats som något som är förbi i människans utveckling.

Psykologen Carj Jung skrev ofta om psykologiska arketyper. ”The great mother”, ”The Jester”,The terrible father ” och så vidare. Han talade också om skuggan, ”The shadow” som enligt Jung finns inom alla människor. Skuggan är den psykologiska kraften som kan få människor att begå handlingar som man kan betrakta som ”onda” eller barbariska. Jung skrev att människan, för att kunna bli en hel individ, måste upptäcka sin inre skugga för att sedan tämja den. Då man har kunskapen om vilken förödelse man kan orsaka världen kan på riktigt begå moraliska handlingar, då man vet att man verkligen har ett val mellan gott och ont. Det är också bättre att lära sig om sin skugga frivilligt, än att låta världen tvinga fram den ur dig.

Hur appliceras detta då på svenskar? Man skulle kunna tolka mellanmjölksmentaliteten och svenskens undergivenhet gentemot exempelvis statsapparaten som en väldigt långtgående civilisering. Under denna process har man helt glömt bort sin inre skugga, och man gör allt man kan för att förtränga kollektiva minnen av forna manifestationer av densamma. Detta tar sig då uttryck som att viljan att riva Karl XII-statyer. Svenska individer har i mångt och mycket behov av att gräva upp sina förfäders armborst för att åter kunna inse sin egen styrka.

Detta innebär då inte att det som behövs enbart är ett återuppväckande av den krigiska sidan av individerna. Klassisk bildning och förmågan att artikulera sig själva och sina tankar är oumbärliga för den individ som kan kalla sig hel. Nyckeln ligger i balansen mellan civilisation och barbari, ett balanserat maskulint ideal. Dessa frågor är viktigare att tala om nu än på mycket länge, då post-moderna feminister påstår att det maskulina idealet enbart innefattar ”giftig maskulinitet”, när man i själva verket borde tämja sin förmåga till destruktivitet istället för att ignorera den helt.

För att tämja sin skugga måste du först upptäcka att den finns. Därefter kan den tämjas med hjälp av bildning. Som med så många andra saker måste denna process påbörjas på ett individuellt perspektiv. Du som ägnar all din tid åt bildning, börja sätta av tid för att nära en mer aggressiv del av dig själv. Samma sak gäller den som enbart ägnar sig åt aggressivitet. Genom att tämja den kan man kanalisera den i mycket mer konstruktiva former. De båda behöver disciplin för att göra detta. Då kan man vara gentleman om situationen kräver, viking om så behövs. Dessutom, visheten att veta vad som krävs i vilken situation.

The Vigil exhibited 1884 by John Pettie 1839-1893
The Vigil – John Pettie 1884